En bit ur mitt liv

Senaste inläggen

Av Kattis - 3 maj 2020 09:26

Min rygg tog mitt förnuft till fånga under gårdagen. Fick mig att lägga bort träning och se till vad den, min rygg, önskade. Den önskade, nej den krävde, rörelse i form av promenerande. Vandrande.

Så jag fick arbeta med min kvinnliga list för att få med mig mannen lite längre ut på skogsstigarna. Och vi vandrade och vandrade. Längs slingrande stigar, över nedfallna träd och blöta träsk, genom snår och över knotiga rötter.
I två timmar var vi ute och jag kände hur ryggen bara njöt. När vi kom hem hade jag knappast ont alls. Var mjuk och rörlig.

Tyvärr kunde jag vartefter timmarna gick förstå att effekten inte riktigt kvarstod. Så när väninnorna var villiga att ta en kvällspromenad blev jag lycklig. Vi samlade ihop 100 minuters vandrande till och återigen var ryggen tacksam.

När jag vaknade denna morgon låg jag stilla och kände efter. Hur mår ryggen idag? Hur blev effekten av allt promenerande igår?
Ryggen vad mjuk och smärtfri där jag låg och testade att vrida mig runt på madrassen.
Att kliva upp gick också utan några större påfrestningar men sen kände jag att nej, helt tipptopp är den inte.

Morgonens yogastund på mattan gjorde klart att så där supermjuk och rörlig utan känningar är den inte.
Men ändock. Tusen gånger bättre än igår.

Får se vilken rörelse den önskar sig idag?
Jag vässar känselspröten och lyssnar.

Ryggen har fortfarande tillfångatagit mitt förnuft. Och jag känner mig nöjd med att inte ha ett fast datum att vara tvungen att prestera halvmaran på. Jag kan ju ta det när jag vill.
Jag kan i lugn och ro ta en veckas alternativ rörelse och sen kliva på träningen igen. (Vad har hänt med mig?)

Av Kattis - 2 maj 2020 11:48

Ihopkurad sitter jag i brassestolen. Mössan neddragen i pannan och filten virad runt midjan. Solen gör sitt bästa för att värma min högra kind. Men det är också allt.
Termosen är redan öppnad och först koppen upphälld. Idag huserar jag alldeles ensam här vid kantlinjen.

Det är match. Fotbollen rullar inte lika lätt som på konstgräset och tioåringarna får kämpa lite mer än de är vana vid nu på säsongens första match på gräsplan.

Kring planen är den obligatoriska tjatterklubben. Föräldrar som tjattrar med varandra och som hejar på barnens målförsök. En del mer kunniga inom sporten än andra.
Själv är jag totalt okunnig.

Visst ser jag att vissa passningar är väl utförda. Att en del barn är duktigare än andra, har ett större driv och mod.
Men det stör mig när föräldrar sitter och analyserar spelet och spelarnas (läs; barnens) färdigheter. Spelstil.

På gräsplan ränner fotbollsglada tioåringar. Några testar att dribbla runt med bollen hej vilt så fort de får den. Vissa gånger lyckas det riktigt bra, andra ramlar de bara. De är inte duktiga på det, de gör det bara väldigt mycket.
Några siktar alltid skott på mål. Varifrån på plan de än befinner sig och så fort de får tag i bollen. Rätt vad det är går den in i mål, men mertalet gånger inte. De är inte specialiserade på att göra mål, de bara testar väldigt mycket.

De är inga spelare med välutvecklade färdigheter och speciella spelstilar. De är inte särskilt duktiga på att göra mål, dribbla eller passa.

På planen springer ett gäng glada tioåringar som gillar att spela fotboll. De testar att göra mål. Prövar att dribbla undan bollen och försöker göra snygga passningar.
De tränar. Tränar. Tränar. Tränar.
Och så småningom lär de sig. Blir bättre.

Men nu måste de bara få leka fotboll och få möjlighet att testa sig fram.
Ha kul.

De ska bara ha kul.

Av Kattis - 1 maj 2020 22:53

Jag och min rygg har en historia.

Den går nånting så här.

Sex fullgångna graviditeter under en tidsperiod av tio år, med normala förlossningar. Bäckenuppluckring enlig normen, som ger besvär som egentligen aldrig försvinner helt. Höger sida är värst.

Börjar träna judo och bjj (brottning) efter sista graviditeten och blir stark och vältränad. Men ryggen känns öm nästan hela tiden. Som träningsvärk.
Efter ungefär fyra år går jag upp på tävling med en rygg som känns sliten, men ge upp har sällan varit min grej. Det slutar med ett katastrofalt illa ryggskott.

Därefter finns en konstant rädsla för att åka dit igen och just den muskeln som gav skottet är den som är extra känslig och lätt börjar gnälla.

Jag börjar träna mer styrketräning och bygger upp en starkare rygg.
Då kommer känningar av problem mer från ryggraden. Kotorna i länden ömmar ofta och hela bäckenet vill lätt rubbas ur plats.
Jag lär mig att hänga mig i chinsstången och låta barnen dra i benen för att det ska hoppa rätt igen.

Ryggen kan plötsligt bli bra för en period, för att bara lika plötsligt bli svindålig i nästa. Ibland kan jag knappt gå upp ur sängen. Än mindre vända mig i den.

Under åren har jag provat viloperioder på flera veckor, med och utan antiinflamatoriskt. Jag har gått till kiropraktor och massör och började för ett par år sen mjuka upp ryggen med yoga en kvart varje morgon. Och yogan gör ju underverk för en bra start på dagen.

Promenader och lugn jogg har jag lyckats klura ut vara bästa medicinen för ryggen. Stillasittande är döden. Just sittande är verkligen hemskt.

Smärtan sitter som sagt på höger sida. Kan vid värre perioder dra ner i lårmuskeln och slita i knät.

Varför skriver jag detta här?
Ja. Nu har jag fått ner historien.

Nu måste jag komma på ett avslut på detta. För jag har fått nog.

Av Kattis - 28 april 2020 21:41

Det kändes i hjärtat. Störtlöjligt jag vet. Men var sak har sin tid och när det är skiftbyte könns det. I hjärtat. Ömmar.

Vår trädgård har varit boning för våra sex söner sen de endast var tre till antalet. Det har anpassats, förändrats och byggts för att kunna roa den lilla skock av killar jag kallar min egen.
Det har varit rejäla klätterställningar med rutschkanor, sandlådor och tunnlar. Stora klätterväggar och gungställningar med allt ifrån bebisgungor till kompisgungor och repstegar. Linbanor och trädkojor.
Sen har barnen blivit äldre och det har blivit mer sportsliga anordningar. Som fotbolls-, bandy- och basketplan. Och pool.

Sakta men säkert byts olika delar ut. Det rivs och plockas ner. Görs plats för annat.

Klätterställningen med rutschkanorna revs ned för ett par år sen och nu var det dags för det sista beviset på att de yngre barnaåren har gått förbi. Passerat. Tagit slut.

Den stora gungställningen med klättervägg monterades ned och hämtades av barnfamilj. För att kunna glädja andra barn. Yngre barn. Sådana som mina barn var. Förut.

Äldre och äldre blir dem.
Det svider djupt inom mig.

Hela mitt liv drömde jag om livet som småbarnsförälder. Längtade.
Och som jag njutit av den tiden. Myst och älskat att få vara mamma till min egen lilla flock gossar.
Sett dem växa.

Sett dem klättra, gunga, leka.

Slut. På. Meddelandet.

Av Kattis - 27 april 2020 21:13

Jag är så trött på att frysa. Så fruktansvärt less på att kölden får mina muskler att smärta och att känna isande vindar tränga genom benmärgen på mig. Skittrött. Svintrött. Förbannat färdig med detta kalla.

Solen leker katt och råtta med mitt humör. Visar sig lite. Ger små svaga smakprov av värme och sen gömmer hon sig igen. Eller strålar glatt och länge, men då endast i sällskap av isvindarna.
Är du blyg eller, du fega sol. Kom fram och bränn kläderna av oss.
Vi gör inget annat än längtar efter att få blotta våra bleka kroppsdelar för dig. Vill blända dig med vår ljusa vinterhy och suga åt oss av dina färger. Skänk oss färg. Snälla. Värme.

Måndag kom. Och gick.
Det var idrott med ettor och engelska med sexor. Det var lunch med falafel och kaffe i pladderbåset. Det var mail och det var samtal och det var slut. Dags att virvla hem igen.

Benen värkte. Kylan åt upp mig inifrån och jag gnuggade mina ömma muskler och tog en titt på väderleken. Med kyla och gnisslande kropp kan man ju få unna sig att följa vädret lite.
Träning utomhus kan med gott samvete väljas till bättre dagar.
Väderleken sa att idag var en bättre dag.
Typiskt.

Åren har lärt mig att inte känna alltför mycket. Så det gjorde jag. Inte alltså. Utan drog på det som skulle på och drog ut åt det håll jag skulle. Runt alltihop och hit och dit. I varierande tempo. Så där som jag gillar.

Det tog en stund, men sen gled kylan ur venerna och bara det gjorde det värt besväret.

Men inget är så skönt som duschen efteråt.
Den heta.

Av Kattis - 26 april 2020 21:55

Småkillarna nedbäddade och köket städat. Gått min kvällsrond genom huset och sorterat min väg fram till god natt-stunden. Tvätten lagd i respektive tvättlåda, disken undanplockad och bröd för morgondagen framlagd. Allt i sin ordning.

Imorgon är det måndag på sista veckan i april. En kort arbetsvecka väntar och sen är vi inne i maj. En månad som förväntas bjuda på försommar och en suktan av sommarlov.

Jag sitter med en skön känsla i magen denna afton. En tillfreds känsla av förnöjsamhet. Stolt över mig själv.
Idag hade jag ett prov inför antagningen till en utbildning. En utbildning jag inte vet om jag kommer gå, men vet ju inte heller om jag kommer in. Så. Det ena utesluter ju det andra. Vi får ju lov att börja i rätt ände. Liksom.

Proven var i svenska och datakunskap.
Det första var på trettio minuter och det andra endast femton. Kort kan jag känna, men gav inte tid till fusk å andra sidan.
Jag ska motvilligt erkänna att nerverna var lite stökiga där inpå starttiden, men så fort svenskan var igång lade sig lugnet över mig. Det där var inte svårt. Jag kunde med lätthet gå igenom det två gånger i lugn och ro för att undvika slarvfel.

Datadelen var än mer pirrig. Jag kan inte påstå att jag har datavana eller datakunskap. Men det är klart att jag har skrivit dokument och använt mig av filer förut. Så något kan jag ju.
När provet drog igång blev jag inte lika lugn som med svenskan. Detta var inte lika självklart. Jag hann med nöd och näppe gå igenom det ett varv till innan det var dags för inlämning och vissa frågor fick jag använda uteslutningsmetoden för att lösa.

Klart. Inlämnat. Färdigt.

Resultat.
Svenska 16/17. Data 18/21.

Alltså. Nöjd.
Så. Himla. Nöjd.
Vad duktig jag är. (Klappar mig själv på axeln)

Vad som händer nu har jag ingen aning om.

Av Kattis - 26 april 2020 10:59

Fotbollsmatchen är i full gång utanför sovrumsfönstret och sängen är full av tvätt. Ren. Som ska vikas och sorteras i högar.
I maskin har vi mer som görs rent och ännu en hänger på tork.
Det kommer bli fullt i garderoberna idag.

Söndag morgon. Sov länge, åt god frukost och njuter av känslan av en tom kalenderdag.
Har ett intagningsprov ikväll via datorn, men det är inget som jag lägger någon större vikt vid, utan tar det som det kommer.

Nu sitter jag på sängen bredvid ett berg av rena kläder som ska organiseras.
Jag gillar organisering.

Mina ben känns lagom trötta efter gårdagens distanspass. Det blev drygt fjorton kilometer på åttio minuter. Det var tung löpning, vilket ger mig dålig eftersmak. Fast egentligen gick det exakt enligt plan. Men jag eftersträvar en lätt känsla när jag springer.
Kanske var det vätskeryggsäcken, den vägde ju lite och skvalpade där bak. Den satt bekvämt, men störde mig.

Får väl springa mer med den för att vänja mig.
Övning ger färdighet, som man säger. Fast nu är det mest organisering som gör mig färdig. Bäst att börja nu.

Av Kattis - 23 april 2020 21:35

Spirande grönska. Körsbärsblomster i sagolika mängder. Rosa blomster lite varstans. Vackert. Så gruvligt vackert.

Den tidiga konferansen är i full gång varje morgon jag passerar magnoliorna. Det är högljutt från takpannorna där måsarna gör allt för att överrösta varandra. Det går hetsigt till på deras morgonmöten.
Från stuprännorna hålls samtalen lite mer organiserat. Sparvarna är något artigare i sin samtalsföring. Men inte desto tystare för det. Det kvittras och tjattras över mitt huvud så det står härliga till. (Det är riktigt så att man vill stanna och vara med. Bjuds det på bullar efteråt. Eller får man stå för fikat själv.)

Medans de avverkar morgonens samtalsämnen från högre höjd huserar andparet i buskaget nedanför. Mannen traskar stilla längs lövverket medans fru and gömmer sig där inne. Tänk att de alltid väljer skolgården som ruvplats varenda år. Är det inte den stökigaste platsen de kan hitta.
Söta är dem i alla fall.
Och tystare än gaphalsarna bland takpannorna.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards