En bit ur mitt liv

Senaste inläggen

Av Kattis - 7 juni 2020 09:22

Dessa underbara mornar.
Vaknar tidigt, likt alla andra dagar, solen skiner och bjuder ut mig på altan. Det blåser. Men värmen är ändå påtaglig. Det blir en baddag idag.

Gårdagens festligheter är så gott som undanröjda. Det enda spåret är två odiskade stekpannor och ett par Sverige-flaggor som ligger kvarglömda på köksbänken.
Nationaldagen firades med vänner och smaskig middag. Som sig bör bjöds det på gräddig jordgubbstårta. Det hör liksom till.

Idag blir det inköpsrunda upp mot storstan. Båten ligger i sjön men kräver sina attiraljer. Och en ny jolle önskas av kapten.
Vi får väl se vad vi kan hitta.

Nu är det sommar.
Och tusan vad det är underbart.

Av Kattis - 1 juni 2020 15:51

Det är allt annat än lugnet jag kommer hem till efter arbetsdagens slut. Stänger dörren efter mig och möts redan i hallen av musik på hög volym som fyller hela huset.
Musiken är av bästa sort, Avicii, och spelas från vardagsrummet. Volymen är maxad och dörrarna dit in stängda. Musiken är inte till för inomhus, den spelas för gänget på altanen. Fönstrena dit ut är öppna och i poolen är det fest. Poolparty på en måndag.
Det blir vad man gör det till.

Ett glatt gäng stojar vilt och låter sig inte störas av min hemkomst. Tjugoåringen roar sig lekfullt med de yngsta och bröder eller kompisar gör ingen skillnad. De har kul allihop.

När jag väl avklarat det som behöver avklaras (tvätt, disk och sopor) tar jag min kaffe och mellis där ute. Jag njuter av glädjen. Myser till ljudet av barnskratt och synen av blandade åldrar som trivs tillsammans.

Det är varmt idag. För att inte säga hett. Dagens löpning, som jag förut lagt så tidigt som möjligt för att tillgodogöra mig ljuset och just värmen, lägger jag nu istället så sent som möjligt. För denna värme slipper jag görna när jag ska springa. Även som skogen ofta är svalare.
Men kanske får man då med sig mannen. Får väl se.

Det är bara en vecka kvar av riktigt skolarbete och det märks att eleverna är uppspelta över det annalkande sommarlovet. Det är stimmigare än vanligt i klassrummet. Och böcker lämnas in och arbeten görs färdigt. Lärarna är fullt sysselsatta med att skriva in alla resultat och omdömen. Jag avundas dem inte. De gör ett hästjobb.

Det är skönt att vara ledig när man kommer hem.
Ledig och ledig. Men ni fattar.
Nu ska jag bada.

Av Kattis - 31 maj 2020 17:52

Syrenens doft och blöta handdukar omger mig. Poolleksaker ligger utströdda över altanen och tystnaden känns som ett tryck i öronen. Det har plaskat, skrattat och varit högljudd lek här ute hela dagen. Nu har lugnet lagt sig som en trött filt över oss allihop.

Potatisgratängen står i ugnen och oxfilen ligger och vilar i väntan på stekning.
Det blir god middag idag.
En god dag rakt igenom.

Mors dag.

Av Kattis - 31 maj 2020 08:48

Sonen körde oss. Det är skönt när det finns fler körkort i familjen.
Mannen bestämde sig, efter en morgon av velande, för att göra mig sällskap.
Jag förstod i mitt förnuft att det betydde två saker, det skulle gå för fort i början och det skulle inte bli så långt som jag önskade. Men det skulle bli ett mysigt, gemensamt äventyr.

Med en liten flaska vatten och en energibar lämnades vi på parkeringen vid ett turistmål längs sörmlandsleden. Och därifrån var det bara att ta sig hemåt.
Jag älskar den känslan. Att droppas av någonstans för att därifrån springa hem.

Leden gick direkt uppåt. Berg, tvära svängar, decimeterhöga rotsystem och en vacker utsikt.
Tack vare höjdmetrarna blev aldrig hastigheten för hög och det var sällan det ens gick att låta stegen flyta på.
Det var otroligt snirkligt och stenigt.

Vi turades om att vara den som låg i täten och drog. Maken gjorde det mer i början och jag lät mig ligga i hans fotspår och släppa kollen på markeringar och passager. Följde bara efter.
Det gick mycket uppför. Mycket nerför. Många skrevor att ta sig förbi och många stenrös att ta sig ner för.
Jag förväntade mig i början att min omtänksamme man skulle stanna upp, vända sig om och räcka mig handen vid de svåraste utförklättringarna. Men det gjorde han inte. Han hade fullt sjå med att hålla ordning på sina egna trötta ben.
Min första reaktion var besvikelse, en hundradels sekund av irritation. Varför ser han inte till så att jag kommer ner ordentligt?
Sen slog det mig.
Han vet att jag klarar det själv. Han har sån respekt för min kapacitet att han inser att jag inte behöver hjälp nerför stenarna. Han vet hur stark och tålig jag är.

Och för det älskar jag honom villkorslöst.

Vi kom inte så långt jag har planerat. Men så visste jag heller inte riktigt hur otroligt svår terräng denna del var. Och mannen springer inte hälften så mycket som jag, speciellt inte på skogsstigar, även om hans kondition skulle klara ett maraton vilken dag som helst. Fast inte i skogen.
Vi kom ändå väldigt långt. 17km. Vi sprang, klättrade, segade oss fram under två och en halv timme.

Och tillsammans fick vi ett gemensamt äventyr.

Av Kattis - 30 maj 2020 11:22

Frukostgröten sveptes i ett nafs. Den smakade himmelskt. Var det för att jag var så otroligt hungrig eller för att jag åt den i morgonens första solljus på altanen, omgiven av allsköns fågelsång. Det vet jag inte. Och det kan ju kvitta. Gott var det i alla fall.

Sippar kaffe. Andas. Huttrar lite i min tjocka munktröja. Vilken skön dag. Vilken skön tid.
Den här tiden, veckorna innan sommarlovet, är så fyllda av pre-njutning. När man myser så till fullo av insikten att snart kan jag njuta av underbara och lediga dagar i en lång tid framöver. Den känslan är helt fantastisk. Suger på den. Vill att den ska räcka länge.

Det är lördag idag.

Plötsligt kommer liten ut, insvept i en stor grå filt kryper han upp i min famn. Vi lyssnar till björkens rassel och fåglarnas olika läten. En koltrast klara sång är det som fångar vårt intresse mest. Det är vackert.

Jag har en liten plan för dagen. En önskan. Jag hoppas jag ska kunna få skjuts till en plats en bra bit härifrån, till ett slott som ligger längs sörmlandsleden. För att sen få springa leden hem.
Jag vet inte riktigt hur långt det blir. Kanske två mil. Men om jag inte pallar kan jag alltid ringa om skjuts den sista biten hem.

Jag gjorde en liknande tur för ett par veckor sen. Men längs en annan sträcka.
Fick skjuts till en punkt och sprang hem. Fast jag sprang hem och vidare, så jag fick bli hämtad när jag var klar.
Det blev 21km och två och en halv timmes löpning längs vindlande stigar. En väldigt kuperad sträcka med enormt vacker natur.
Att jag gjorde löpningen själv gav mig en nästan euforisk upplevelse. Det var förbluffande. Med fågelkvitter och vindbrus i öronen sprang jag upp och ner för berg, såg enormt vackra utsiktsplatser och nötte kilometer efter kilometer. Helt underbart.

Det vill jag göra igen.
Idag.

Av Kattis - 30 maj 2020 09:00

Av Kattis - 30 maj 2020 08:59

En ny träningsklocka har jag fått i morsdagspresent. Fast någon vecka för tidigt. Vi har jobbat på vårt samarbete den här första tiden. Det har gått sisådär.
Den uppmanar mig till långsamma löppass och vila. Och jag springer fort och är inte alls vilotypen.

Det finns en funktion på klockan som heter konditionstest. Den drog jag igång för att se hur den träningen var uppbyggd. Kunde jag köra det som löppass imorgon?
?Lägg dig ner och vila?, sa då klockan åt mig. ?Jaha?? tänkte jag. Men gjorde som den sa. Sen fick jag ligga där ett par minuter innan den var nöjd.
Mannen skrattade högt och tyckte genast att det var en klocka för honom.
Och det är lite så min och klockans relation har startat den här första tiden. Jag förväntar mig att den ska peppa mig att springa snabbare och den säger åt mig att lägga mig och vila.
Suck.

Den försöker dessutom att lära mig detta med löpning i olika pulszoner. Att jag ska springa mina pass i ett förutbestämt pulsintervall. I en viss hjärtbelastningszon.
Och den ber mig hela tiden om de låga zonerna, vilket gör att jag måste springa löjligt långsamt. Blir omsprungen ideligen och känner mig riktigt dålig.
När jag sen sprang som jag ville, helt på känsla, hamnade jag i de högsta zonerna. Men det var det som kändes bra.

Så häromdagen, när klockan fortfarande tjatade om lågintensiv träning, drog jag igång systemet då jag ändå gick ut på en av mina vanliga kvällspromenader.
Och sannerligen. Vid hemkomst.
?Bra jobbat. Denna träning hjälper dig att bygga upp din grundkondition och förbättrar kroppens möjligheter att förbränna fett.?
Ja, men då minsann fick jag beröm.
När jag sprang och höll mig i zon 4-5 under en dryg timme, då var den tyst. Men när jag tog en nedrans promenad. Då. Då får jag värsta utmärkelsen. Va?

Tänker att det tar någon vecka eller två innan vi förstår varandra.

Av Kattis - 22 maj 2020 12:10

Med kaffet i hand, boken i knät och solen i nacken sitter jag tillbakalutad i brassestolen på altanen. Blev en kort dag på jobbet idag. Inte många barn på fritids denna klämdag och min uppgift att packa ner sånt som måste flyttas undan inför sommarens renovering, var snabbt avklarad. Det mesta fick jag gjort i onsdags.

Dagarna börjar bli lätträknade nu. Inte många kvar till den långa härligheten. Sommarlov.

Hösten är ännu något oviss, inte helt hundra precis hur den kommer falla på plats. Blir det jobb enbart eller får jag öven chans att plugga lite vid sidan av? Ser med spänning fram emot att se pusselbitarna falla på plats. Förhoppningsvis problemfritt.

Men det är långt kvar.
Nu njuter jag. Sippar kaffe. Läser bok.
Och räknar ner till sommarlovet.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards