-'Gå till flickan där.', manar mamman sin lille son för att få honom att fortsätta framåt. Jag ler så barnvänligt jag kan för att inte se så läskig ut medans jag inombords faller ihop i en häpen hög av skratt. 'Flicka!?' Ja, det kan vara jag det, som närmar mig nästa tiotal med stormsteg. Och inte alls utan ångest...
Men 'flicka', nej det var nog bra länge sen.

Efter att ha blivit avlöst och hemskickad efter avklarad jobbhelg kom jag snart ut på min lilla löprunda. En av de nu för tiden högt efterlängtade. Jag får verkligen bita ihop för att inte ge mig ut oftare, vilket jag inte tillåter mig själv av ren återhämtningssyfte! Jag må träna mycket, men inte utan kontroll.
Idag stod det hur som helst ett progressionspass på schemat. Tio minutersintervaller i stegrande tempo. Första intervallen gick ju så långsamt att jag höll på att krypa ur skinnet! Men det ska ju vara upplagt för just mina hastigheter så jag gjorde vad jag kunde för att hålla nere tempot. Det värsta är ju nästan den löjliga pressen på sig själv i vad man tror att alla andra ska tänka. Äh, vad tusan! Ingen vet ju vad jag har för plan heller! Kanske ska löpa på så här i tre mil!?
Men sista intervallen var skön. Då kunde jag ränna på in till slutet. Och skita i att hålla 'rätt' tempo.
För det var fortfarande för långsamt.

Så är första träningsveckan på lågreppare gjord. Var lite rädd att de tunga vikterna skulle köra slut på mig, men det är ju tusen gånger jobbigare att köra på lägre vikter i tjugo repetitioner än tungt i fem.
Nu låter det som att jag aldrig jobbat på höga vikter förut och det har jag ju. Men jag brukar köra på rep om 8-12 eller om 15-20. Nu kör jag 5-8.
Huvuduppgiften, baslyften, kör jag alltid på 3-5 rep. Men de andra övningarna sen, det är dem jag försöker periodisera.
Och detta med få reps gillar jag verkligen! Går snabbt och jag blir inte alls lika utpumpad. Jag orkar hålla fokus och får till en trygg, stabil och perfekt teknik konstant.
När jag kör benpass med mark och böj vill jag däremot inte köra samma tunga övningar varje pass. Utan när det är böjdag byter jag markövningen till sumovarianten och när det är markdag bytte jag böj till frontböj. För att få något annorlunda.
Och det väl just att göra något annorlunda ibland som är hela grejen.

Kryper ner i min obäddade och härligt fluffiga säng bara för att märka att den är belamrad av Gosegänget. Det är Nöffis med Lisebergskaninen, Batman, Ewok, T-rex, sjörövarnallen och två Pokemon. (Only God knows their names.)
Jag får snällt pallra mig åt sidan. Tur vi har stor säng!
Förstår inte hur lilleman klarar av att bogsera omkring på hela denna liga. Tycks behövas en hel resväska för att kunna få med sig hela gänget från plats till plats.

Lördagsfilmen valdes av storebror. Det blev Herkules. Ett skönt val en skön lördag! Kravlöst och avslappnat.
Fadersfiguren sorterade Lego medans vi övriga kurade ihop oss med godis framför tvn. Gossmor valde glass.
Jag är inte jätteförtjust i godis. Inte lösgodis i alla fall. Visst jag gillar snickers men är det nåt jag verkligen älskar!, så är det glass. Chokladglass. Ben & Jerry's.
Det. Det är lördagsgodis.

Om jag ansåg att dagens viktigaste mål var frukosten, så ansåg tydligen lilleman att det viktigaste målet för dagen var att åka och köpa lördagsgodis! För jag hann knappt innanför dörren efter dagens avslutade arbetspass innan han flög i armarna på mig och utropade 'Nu! åker vi och köper lördagsgodis!'
Jaha ja, sagt och gjort. Måste bara få i mig en kaffe först.

Jag är så nöjd med att jag lyckats få till en bra frukostrutin och att jag klarar av att hålla den. Havregrynsgröt känns som en stadig start på dagen och min mage gillar det verkligen. Just nu kör jag med fiberhavregryn, inte riktigt lika gott, men en variation.
Jag försökte mig på denna frukost förut också fast i en hårdare variant, utan någon som helst sylt eller liknande och minimalt med mjölk. Det grejade jag inte. Blev för kravfyllt och förbjudande.
Nu tillåter jag mig både sylt och mjölk så det blir gott. Vitsen för mig är att komma förbi mackorna. Som den brödoholic jag är är det just brödet som jag vill ha bort. Min mage trivs inte med stora mängder bröd, om med något över huvudtaget. Knäcke går bra, men inte mjukt bröd.
Så grötfrukost. Det är min melodi.

Efter en spontan slå ihop våra påsar-middag så här på fredagskvällen kommer jag hem till mina stora muskutörer som valde att stanna hemma och fixa middag själva. Tänk! De kan det!
Synen jag möttes av när jag kliver upp för att säga 'Hej' och 'God natt' i samma andetag var så mysig. Som tagen för ett årtionde sedan men förstorat till realtid sitter de bredvid varandra med mängder av lådor runt sig och bygger Lego så det rasslar öronbedövande om det!
De är i säljartagen. Tjäna pengar vill de och vissa Legon är inte intressanta längre. Nu var det visst Dinosaurier som efterfrågades.

Mmmm. Mammas hjärta smälter.
Tänk vad tiden går fort.

Visste ni att träd kan sjunga?

Sitter just nu och lyssnar till morgonens operett, kallad 'Första Hösten', framförd av Baksidans Alla Växter och dirigerad av Vinden. Otroligt vackert!

Björken med sin rasslande ton som liksom vill överröstar allt. Tar varje tillfälle i akt för ett solo. Aspen som står längst bak får inte mycket utrymme men har ändå ett kraftigare och dovare läge. Förhöjer utan större kraft.
Barrväxterna, från den stora, glesa granen på vänsterkanten till de överväxta tujorna på andra sidan, raspar till när det behövs, framför allt vid crescendo. Och mitt ibland allt annat löper klättervildvinet, som en sammanbindande enhet ligger det som ett mjukt band om hela ensamblen.

Nu tar de i! Vinden kastar med armarna och björken slänger med både röst och sitt blonda hårsvall, straxt faller de övriga in. Asken låter sin ton vara det som rinner ut som avslut.
Dov. Tyst. Stilla. Vispande med krongrenarna.

Lyssna.
Träd kan sjunga.

Finns det något värre än att inte kunna sova? Att bara ligga och vrida sig och riktigt känna hur sömntiden krymper mer och mer. Hemskt!
Igår hade jag en föreställning av att jag skulle dimpa i säng efter judoträningen och med lätthet falla i sömn på bara någon minut. För så brukar det vara. När jag tränat och är alldeles matt i hela kroppen brukar jag somna hur lätt som helst.
Men inte igår.
Istället kände jag hur det kröp i alla muskler och hur jag än låg kändes det inte riktigt bekvämt. Det gick inte att slappna av!
Så denna natt blev det nog på tok för få timmars sömn. Enda positiva med det är väl att det torde gå bra mycket lättare att somna ikväll då.