Ny vecka. Måndag igen. Andra skolveckan drar igång med alla sina kom-ihåg.
Två har idrott, två ska ha med sig regnkläder och en har judo ikväll.
Två gossar imponerade mig med att jobba med matte första helgen på terminen. Tror inte det var någon egentlig läxa för någon av dem, utan bara en känsla av att ligga steget före.
En av dem kämpar i det tysta. Sa att han först inte hade fattat någonting, men sen plötsligt hade han begripit och klarat det. För be om hjälp? Nej, tack.
Andre gossen kommer springande per tionde minut, om inte för att han inte förstått så för att få bekräftat att han faktiskt har förstått.
Alla har de sitt sätt.

Ont i min högerhand har jag. Speciellt min handled gnäller lite. Båda gott inför bänkdagen imorgon...

Jag har varit duktig idag. Faktiskt. Tvättat fönster.
Fick ett infall, sådant där jag brukar få, och rotade fram fönsterskrapan och hink och handduk och drog igång. Tänkte att jag testar med de två små rutorna i hallen, så får jag se hur det känns.
Jag brukade ha en man som kom och fixade mina rutor med sitt proffsiga handlag. Snabb, snyggt och billigt. Tyckte det var jättebra! Men nu får jag inte tag i honom. Sen flera år. Har inte tvättat mina fönster på flera år.
Orkar inte ens skämmas för det. Men skitiga var de!

Nu är de så rena att man blir yr i huvudet. Alla går omkring och kommenterar hur fina de är, att det inte syns att det finns någon ruta där. Det ser ut som om fönstrena står vidöppna.
Jag kan ju inte tvätta fönster så bra och nu kände jag bara att jag ville ha det gjort. Tog varmvatten och Yes. Säkert inte rätt men det kvittar. Uppenbarligen blev det ju rent.
Mina fönster är många och de är fyrglas och öppnas utåt. Måste tvättas utifrån med andra ord. Och huset är tre våningar högt från ena sidan. Väldigt högt!
Det är därför jag aldrig gör det.
Men nu är det så rent och fint så.

Bara övervåningen kvar.

Mina fötter trummar mot underlaget. Jag försöker känna att rytmen är jämn, att tempot är stabilt. Överväger med mig själv om det går för fort eller inte.
Så kommer statistiken. Jag håller ett tempo som ligger en dryg minut över mitt måltempo. Tusan också, muttrar en del av mig som vill göra som jag är tillsagd. Ja! utropar en annan sida, som lyckligt konstaterar att jag är bättre än mina mål.
Vilken ska jag lyssna på? Äh. Jag fortsätter att försöka hålla jämn hastighet.

Jag kör min Asics Pace Academy Challenge som brukligt på Söndagarna. Idag är det intervallpass fyra av fem. Och det handlar om fyrahundrameters-distanser. Varannan ska ligga på 9min/km och nästa på 6min/km.
Jag lyckas sisådär som sagt. Att springa på 9min/km är hopplöst långsamt. Det går inte!
Jag håller mig på tider som 7.30 varvat med 5.10 istället.
Bestämmer mig för att det är ok att göra fel ibland. I alla fall när det är åt rätt håll.
Jag kan väl få vara nöjd med det.

Det är inte alls särskilt varmt att sitta med morgonkaffet på altanen längre. Hösten håller på att ta över mer och mer.

Ryggen känns skön och mjuk efter gårdagens markpass. Vilket känns som en lättnad. Den är ju lite smått motsträvig, min rygg. Har sparkat bakut många gånger.
Men nu börjar jag äntligen komma tillbaka till vikterna igen utan att ryggen protesterar! Underbart!
Min nuvarande mål i marklyft är ju hundra kilo. Vilket inte är så mycket att dra upp egentligen, men med en motarbetande rygg är det väl det.
Drog 90 kilo för en halv evighet sen...
Får ta det en liten bit i taget. Skynda långsamt, som det så fint heter.

Ingen fara!!
Svampen var inte kantareller. Jag vet. Ibland blir man lurad. Av sig själv.
Det är tur man har kunniga runt omkring sig.

Tacka vet jag grillad halloumi. Det kan man lita på.

Det blev skogen.
Med kameran i högsta hugg gick vi loss bland mossa och blåbärsris, jag och de två små knattarna. Vi testade att hoppa och att springa och kameran gav mig allt jag önskade. Några bilder blev riktigt fina.
Det är så kul att kunna fota utan att känna mig begränsad av kamerans (mobilens) möjligheter, nu är det bara upp till mig hur fotona blir.

Lyxfrukost med hemmabakade gifflar. Man kan säga att gossen hittat sin grej, att baka gifflar.

Ute skiner solen. Igår vräkte regnet. Vädret är skiftande, för uttrycka sig milt. Vår plan för en helg på sjön fick sig en törn när mannen kom hem med streptokocker och penicillin igår. Får bli en lugn helg hemma istället. Suck. Inte har vi kommit ut många gånger den här sommaren inte...

Men denna sol ger mig en rejäl lust för lite friluftsliv. Skogen. Jag vill till skogen.