Tro det eller ej, men nu är banne mig rutorna rena i hela det stora blå huset! Känner mig svårt nöjd. Och svårt trött i ryggen. Spännande att se vad den säger imorgon.

Utanför sovrumsfönstret har gräsmattan blivit fläckig av flera gula höstlöv. Och barnen yr förbi på den nya linbanan. Vädret ligger och väger mellan höst och sommar just nu känns det som. Det har varit kallt morgon och kväll idag. Så där kyligt kallt att det biter i huden. Men samtidigt har det funnits en stunds värme under dagen som var alldeles otroligt varm. Så där att jag fick flytta mig till skuggan med min kaffekopp.
Det var även det sköna vädret jag fick med mig på promenaden till skolan. Hämtade lille E och fick en nypa frisk luft.
Det har varit på tok för lite skolpromenader på sistone. Men så har det ju regnat också.

Gårdagens middag bestående av pizza och tårta till efterrätt gjorde verkligen sitt för dagens pass i gymmet!
Helt underbart kändes det.
Böjen som varit lite nervig på sistone, sen jag kom igång med löpningen igen, gick otroligt stabilt och kontrollerat till. Kände mig stark och lugn!
Jag vet inte om det är mitt psyke som spelat mig ett spratt gällande just böjen i kombination med löpningen. Jag har haft en stark rädsla för att löpningen ska göra mina böj försvagade och kraftlösa. Att jag saboterar för mig själv bara för att jag lufsar omkring utomhus två gånger i veckan. Behöver det vara så?
Kan det inte ge mina ben en uthållighet? En kompletterande träning?

Hur som helst. Idag kändes det kanon och jag gjorde med lätthet den progression jag önskar. Vilket får mig att fundera över mina måltider.
Mina halvdana sallader till lunch kanske borde förbättras något. Jag är ju inte någon älskare av att fixa en lunch till mig själv i min ensamhet. Då skrapar jag bara ihop gårdagens salladsrester och slänger på ett ägg, typ. Kanske lite skinka också.
Så förbättringspotential finns.

Nu tänker jag käka upp de pizzabitar jag inte orkade igår.

När vi accepterar våra gränser kan vi passera dem.
- Albert Einstein


Japp. Så är det.
Jag måste känna till var jag börjar och slutar, vad jag klarar och orkar, både psykiskt och fysiskt innan jag kan förstå hur jag ska komma vidare. Och faktiskt lyckas.

Min plan att tvätta fönstren på övervåningen går trögt. Jag har fortfarande inte kommit till skott! Och jag kan ju säga att vädret ger mig knappast en hjälpande hand. Det har regnat varje ledig dag på sistone. Bland annat idag. Vräkt ner!
Så nej. Jag väntar lite till. Och fönstren springer ju inte iväg precis...

Liten gosse gick stolt till skolan, i ösregn, i sin nya skinnjacka. Fast regnkläderna fanns också där. Väl framme hann han inte ens klä av sig innan han högt deklarerade för samtliga i närheten att det var faktiskt var hans födelsedag! Det får ingen råka missa.
Under dagen blev han sen minsann grattad med både sång och suddigummi. Inga dåliga grejer! Han var i alla fall helnöjd.
Traditionen bjuder att födelsedagsbarnet bestämmer middagen. Och idag blev det pizza - köpepizza. Kvällen avslutades sen med tårta. Såklart!

Så har familjens minsting fyllt hela sju år och... mamma undrar ständigt var tiden tar vägen.

Stämmorna svajar nyvaket när vi tågar in mot födelsedagsbarnet. Barnet som haft så hemskt svårt att sova inatt och väckt mig med sina grubblerier ett flertal tillfällen. Men nu. Nu sover han.
Yrvaket sätter han sig upp i samma stund som han blir överöst av paket från höger till vänster. Ögonen tindrar av förtjusning.
Sen kommer ett frenzie av slitande i presentsnören och rivande i presentpapper. Allt mellan glada tjut av lycka när han ser vad som dyker fram bland pappersfladdret. Det låter som att han får allt han någonsin önskat sig. Det känns bra.
Som vanligt så är det till övervägande del Lego. Men lite annat skoj är det också. Bland annat en linbana. Ska bli spännande att se hur vi lyckas få upp den.
Sen önskade gossen sig en skinnjacka. Och det hittade jag en lämplig en från H&M. Riktigt snygg. Han fick också en grymt snygg tröja från sin gammelfarmor som var en riktig fullträff så här i Ninjago-tider! Med cool asien-drake och allt.
Ni ser på bilderna.

Det blåser kallt, småregnar och jag är riktigt trött efter tre mornar av extremt tidig uppstigning. Men jag vill få det här intervallpasset gjort! Jag vill!
Nästan huttrande ger jag mig av. Lyssnar och lyder min lilla träningsguide i lurarna.
Halvtimmen går otroligt fort och jag lunkar sakta hemåt när passet sägs vara slut.
Det känns så skönt att jag trots alla motstånd gav mig ut!
Betyder det att jag är duktig? Nej. Bara att jag är förbannat envis.

Idag är det så kalasdax.
Det ska bakas tårta, dammsugas och plockas lite fint. Ordnas tjusigt framdukning av fika och ses över altanbord. Kanske man kan sitta ute idag?
Kommer bli mysigt att träffa min lilla farmor, min kära mamma och alla andra som behagar dyka upp.

Men först måste jag jobba färdigt.