endastgossar

Senaste inläggen

Av Gossmor - 9 augusti 2019 08:19

Nu har jag gått bärsärkagång genom hela tomten. Nästan. En viss baksida når jag typ aldrig. Jag har röjt, slitit, klippt, sågat, släpat, puttat, vält, tillintetgjort och framhävt.

Jag som inte har någon trädgård i bemärkelsen rabatter, planteringar och växter. Enligt mig själv. Har nu efter rejäl samvaro med den lilla jordplätt som fallit i min lott, funnit en hel del levande ting. Ting jag faktiskt tycker mycket om! Jag har funnit rhododendron, klätterrosor, klematis och pioner, jag har också vinbärsbuskar och björnbär. Mitt äppelträd och syrenhäcken är jag ju mer närgånget bekant med.

Tyvärr är det som att allt mitt levande går på sparlåga. De lever. Men bortglömda har de stått i sina hörn, en del i över tio år, och liksom knappt fått upp hakan ur jorden. De är kortväxta och klena. Men nu när jag plötsligt väckt mitt intresse kanske jag förmår mig ge dem lite kärlek så de frodas friskare till nästa år.

Den bästa skatten fann jag på baksidan. Mitt i det överväxta virrvarret av mitt bortglömda trädgårdshörn ståtar en ek! Jag hittade en ek! Den var jag genast tvungen att klippa fram. Med sågen i ena handen och sekatören i den andra gick jag lös fullständigt. Något fruktansvärt taggigt fick ge vika och ett och annat halvvuxet lönnträd. Eller alm. Sak samma. Eken kom fram och min lycka är fullständig. Tyvärr lever jag inte om trehundra år när den står som vackrast.

Men man skulle kanske borra in en hemlig skatt för framtiden där någonstans.

ANNONS
Av Gossmor - 8 augusti 2019 09:07

Med håret ihoprafsat bak i nacken begrundar jag det faktum att det regnar för fjärde dagen idag. Minst. Förutom små stunder att sol och värme har regnet ihärdigt hållit oss sällskap.

Idag åt jag min gröt vid köksbordet. Det har jag inte gjort på hela sommaren. Inte heller har jag sett några nyheter eller läst några tidningar. Och efter att ha satt på nyhetsprogrammet och sett tre inslag, skjutningar i USA, migrantgripningar i USA och hantering av dyra bostadsrätter i Skåne, stänger jag av och känner att jag verkligen inte har saknat nåt. Vi matas med för mycket orelevanta nyheter, för mycket nyheter över lag. Tänk för hundra år sen, två hundra, vi får mer samhällsinformation på en dag än de fick under en livstid. Vad ger det oss? Stress. Press. Förvirring.
Nej. Jag hoppar över det där.

Sitter i hammocken. Gungar stilla och lyssnar till regnets spelande mot poolskyddet. Det är rogivande och väldigt mysigt. Jag har ännu en ledig dag framför mig och jag är lite osäker på hur den ska spenderas.
Igår tog jag hand om mina pelargoner som haft sommarlov på altanen. De ser ovanligt pigga och glada ut. Hur ska jag lyckas hålla dem så även i höst i ett vardagsrumsfönster? Gav dem lite kärlek och en fin plats på fönsterbrädan. Med några nya kompisar kanske de trivs. Och lite vatten med jämna mellanrum. Jag är dåligt på sånt.

Äppelträdet ska jag klippa klart. Måste ta med mig en pall för att nå de högsta grenarna bara. Och min astilbe måste också frigöras från lite dött material. Skulle kunna titta till min syrenhäck, mina rosor och rhododendron också. Jag har visst en hel del levande på min tomt för att inte äga några växter. Vore ju kul om de kunna frodas också. Då kunde de ju bli vackra.

Så. Där blev min dag planerad.

Men. Det regnar ju.

ANNONS
Av Gossmor - 7 augusti 2019 14:54

Småfrysandes inombords sitter jag och tar igen mig. Solen skiner och barnen badar, jag känner mig varm på huden men frusen inuti. Så där som det kan bli när man tagit ut sig.

Milen var jobbig idag. Eller om det var vi som sprang den fort. Plötsligt hade vi högsommarvärme och luften stod still. Det var svettigt. Tungt. Tröttsamt.
Vid mördarbacken vädjade jag om gångfart. ?Vi tar den springandes? kontrade vännen och peppade, pushade mig uppför till vi ramlade över kanten. Lyckan över vinsten över backen med stor K blev kortvarig för sen tog krafterna slut.

Sida vid sida släpade vi oss framåt. ?Bara två kilometer kvar?. Nerför backen, över vägen. Sista kilometern var det jag som drog. Det mentala bogserbandet var fastsatt och i tystnad kämpade vi oss framåt. Ända till mål.

Det är något visst med att kämpa tillsammans. Att se varandras trötthet och känna den egna utmattningen speglas, men ändå, dragna av varandras kamp, lyckas fullfölja.

Och känslan nu. Efteråt. Svagheten. Frossan. Träningsvärken. Tröttheten.
Helt underbar!

Av Gossmor - 7 augusti 2019 09:26

Onsdag. Mittwoch. Lillördag. Fyra semesterdagar kvar.

Sitter i morgonsol på altanen. Känner hur den riktigt värmer mina kinder. ?Så, du vågade dig fram nu? Släpp molnen och briljera det bästa du kan! Det är för din skull träden offrats. Du kan i alla fall låtsas känna dig hedrad.?

Sippar på min kaffe. Extra stor idag. Måste ju fira mittwoch. Mjukisklädd och mjukgjord av morgonens rutinmässiga yogaflöde. Utan det skulle jag släpa runt på betongblock hela dagen.

Var på trädgårdshandeln igår. Letade kruka åt min nyinflyttade gröngöling. En grön rolig sak som krävde att få följa med oss från Ikea. Jag var således på trädgårdshandeln. Vandrade runt bland deras vindlande gångar och sög i mig av deras vackra miljö. Det är inte alltid vöxterna som kommer åt mig. Mer sammanhanget. Grusgången, den snirkliga stålmöbeln, fågelbadet i betong, de hängande växterna från pergolataket, de små stenstatyerna.

Det är så, så vackert. Jag vill ha så hemma. Men det är där det skär sig. Jag kan ofta se vad skulle vilja skapa för känsla, men sen när jag vill forma det i min hemmiljö. Det blir bara pannkaka. Lite ?vill, men kan inte?. Tråkigt.
I år gjorde jag den stora insatsen i att köpa hem vöxter och plantera åtminstone ett par krukor till altanen. Blev väl fint. Men inget särskilt.

Det är den där känslan. Hur kopierar man en känsla?

Av Gossmor - 6 augusti 2019 18:14

Slitit som djur på tomten idag. Mina små troll har jobbat sig blöta och leriga. Kömpat, burit och släpat på tjocka trästockar och stubbitar. Själv har jag flyttat högar till höger och vänster. Klippt ner mitt äppelträd till en punkfrisyr och slitit i hängaskens grenar.

Det känns inte som att jag kommer någon vart i den här röran. Släpet är fyllt till bredden och mitt körkort täcker ju inte just den fordonstypen. Så det får snällt vänta till torsdag då mannen kan åka och tömma. Vi får jobba rappt då. Så hinner vi kanske med några lass. Tre vore bra. Då har vi kanske kommit halvvägs.

Åhhhh. Pust.

Tröstar mig med kaffe under min nya himmel och fyller mig med glädje över att själva jobbet åtminstone är gjort. Nu är det ju bara resten kvar. Och allt annat. Granen på baksidan har jag ännu inte petat på. Han ligger bra där.

Klockan närmar sig sex, middag äten, undandukad och diskad. Träningen avverkade jag straxt efter lunch, ett mycket bra styrkepass, och därför har jag nu en hel kväll i lugn och ro att se fram emot. Riktigt känner tröttheten sippra ut mellan kotorna. Det ska bli skönt.

Styrkenivån ligger nu riktigt lågt. Efter en vår av pt-program som tränade in en rörlighet och ut all kraft. Och därefter smärtande rygg och värkande armbåge, som fick mig att dra ner på både volym och intensitet i träningen. Därtill följde ett infall av viktminskning med tillhörande kaloriunderskott, vilket nu har pågått under snart åtta veckor. Jag tar det väldigt lugnt och vill helst tappa så litet muskelmassa som möjligt. Allt detta har satt mig nästan på noll prestationsmässigt.

Det jag har lärt mig? Lyssna på mina instinkter, mina kunskaper och min kropp. Har jag tränat tre överkroppspass per vecka i ett års tid kommer inte ett och ett halvt pass per vecka plötsligt ta mig till högre nivåer. Och när det ömmar någonstans. Stanna. Känn efter och se till att det som känns minskar och inte ökar till nästa gång. Töj. Massera.

Men. Nu har jag snart kört klart en omgång av mitt bänkpressprogram. Får se vilken vikt jag toppar den med. Sen är det bara att jobba vidare. Det är ju som bekant vägen som är målet.

Tack och lov att det är den som är så himla kul.

Av Gossmor - 6 augusti 2019 09:31

Ljuset flyttade in på min altan igår. Ljuset flyttade in och jag fick en ny himmel. Solen blev blyg och svepte molnen runt midjan, men om jag dansar vackert så kanske hon mjuknar.

Morgongröten sveptes snabbt och jag dansade så tjusigt jag kunde ut i öppna luften med med kaffekopp. Slog mig smidigt ner i en brassestol och låtsas inte alls om att fröken Sol saknas. Hon gömmer sig bakom skorstenen. Det känner jag.
Kommer nog fram vad det lider.

Nedräkningen till jobbstart pågår och idag är det fem dagar kvar av ledighet. Första arbetsveckan består av mestadels oklarheter, vad gör lärarna när inga barn är där, så det blir ju en mjukstart. Kan behövas lite inskolning efter så lång frånvaro. Kommer inte komma ihåg vad folk heter.

Men nu skjuter jag de tankarna åt sidan och njuter av min nya himmel och min morgonkaffe.

Snälla sol vill du lysa, så att vi slipper frysa.

Av Gossmor - 5 augusti 2019 13:53

Gömmer mig bakom min bok. Låter den då och då sjunka ner några få centimeter för att låta ögonen snubbla över kanten. Vill så gärna titta. Vill se. Vara med. Hålla koll. Vakta. Iakta och peka. ?Den då? Glöm inte den grenen!? Fast jag vet att de knappt kommit halvvägs.

Granen är kapad på varenda gren förutom en lite buskig topp. Står som en kal, spinkig flaggstång intill altanen. Dess spinkighet förstärker effekten av kommande tomhet ytterligare. Vad mycket luft vi fick! Kommer bli lätt att andas.

I andra änden av trödgården står de kvarvarande grenarna på asken som ett litet fyrverkeri mot himlen. Passa på och glittra ert sista nu, för straxt ryker ni!
Grösmattan är fylld av ris och grenar och jag hör tunga dunsar falla till marken. Nu kommer de tjocka bitarna. Det blir jag som får äran att rensa upp allt sen.

Tur att jag har huset fullt att grabbar i alla de storlekar. Finns en gren för alla.

Av Gossmor - 5 augusti 2019 09:14

Så var vi då här. Sista veckan på semestern. Vecka nummer åtta. Det är helt fantastiskt att ha fått vara ledig i åtta hela veckor, men det är lika fantastiskt vad fort de gått. För en gammal van hemmafru är åtta veckor ingenting och jag hade gladeligen kunnat vara ledig tre år till. Haha!
Skojar inte.

Detta är även dagen då mitt älskade, hatade, vanskötta, missprydande, vackra träd ska få sin extreme makeover. Lite ompyssling och radikal beskärning. Jag är lite nervös faktiskt.
I eftermiddag önskar jag att vädret är med mig och bjuder mig på den vackraste solen, helt osilad och obruten av gigantiskt trädkrona.
Det här kommer lätta mitt hjärta enormt. Maken begriper sig inte på mitt känslosamma utspel gällande detta träd alls. Säkert skulle han gärna ta den lätta vägen och bara hugga ned skiten. Om det inte var för den söta trädkojan han byggt i den samma.

Jag ser fram emot att se asken, det är ju en hängask utsprungligen, kläs ned och få visa sitt sanna jag. Sitt vackra, hängande, tjusiga jag. Om än säkerligen något klen just efter beskärning.

Likt en pryd primadonna kommer hon stå där avklädd, näst intill naken, med uppnosig min kommer hon kräva sin respekt och tacksamt sträcka på sig över lättnaden att slippa den tunga krona som dolt henne under så många år. Hennes tufsigt tunna hårman av glest grenverk kommer vaja svagt i vinden. Trotsigt försäkrar hon mig; vänta bara.
Vänta bara.

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

   

2014

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Följ mig via blogkeen

endastgossar

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Väl värda ett besök

Roliga sidor

Några egna ord

Statistik

Annonseringsplatser

Bloggar av mammor och gravida

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se