Middag avdukad och diskmaskinen surrar igång. Ute river stormen och regnet piskar ner. Vad gör vi då?
Tar en promenad!

Gossmor och de två små pluttarna tog vinterjackorna på med mössa och vantar och stegade ut i vätan.
Tog promenaden upp mot kyrkan där kastanjerna börjat fälla sina nötter så smått. Samlade på oss det vi fann, de är ju så fina!, och svängde hemåt igen.

Promenader är alltid lika mysiga. Men i mörker och regn är det extra mysigt.

Med jämnlånga ben klev jag ut från min kiropraktor alldeles för ett parvtimmar sen. Mitt något tiltade bäcken har nu justerats och lagts tillrätta och högerbenet har dragits till.
Kan ju inte säga att det är njutbart när det görs, men ack så skönt efteråt!

Liten gosse som vi håller hemma från skolan i väntan på åtgärdsprogram kring strulig klass fick helt enkelt följa med. Sen får han jobba vidare hemma. Helt lugn med att han inte på något sätt kommer hamna efter! Snarare tvärtom...
Nu har åtminstone brev från rektor kommit och vidare information lovats.
Så vi håller tummarna för att toppenideer presenteras och genomförs och hejar på rektor allt vad vi kan.
Vi står helt på skola och rektors sida i denna frågan. Tro inget annat!

Vårt lilla besök i större staden resulterade även i en vinterjacka till självaste Gossmor. Känner mig mycket nöjd.

Trött. Så trött.
Helgjobb avklarad. Födelsedag avklarad. Babyshower avklarad. Kalas avklarad.
Nu ska jag sova.

Ballonger i skiftande toner av rosa pryder rummet. Fluffiga pompoms längs väggarna och en gigantisk tårta står intill en liten trave vackert inslagna paket i pastelliga färger. Tårtan är tillverkad av mängder av ihoprullade blöjor.
Det är babyshower.

Jag fick barn före duscharnas tid, före pastellballonger och vimpellängder.
Därför stod jag smått rådvill när jag fann mig inbjuden till mitt livs första babyshower. Vad är det? Vad gör man? Vad förväntas det av mig?
Efter rådgivning av arbetskollegor, som med stora gulliga utrop visade sig veta precis vad det hela handlade om när jag nämnde det på fikarasten, inköptes små söta bebispresenter.
Ett kalas. För kommande bebis.
Eller som någon sa; firande av lyckad befruktning.

Nu har jag i alla fall varit med på en äkta babyshower. Och det var riktigt mysigt.

Att hjälpa barn att lyckas är att hjälpa dem att misslyckas.

Ska barnen jobba för att samla ihop tio stjärnor för att få en belöning så kan man inte låta vad som helst ge en stjärna. Bestäm kriteriet för att få en stjärna och håll fast vid det. Låt inte ett nästan väl utfört arbete ge en stjärna 'ändå'. Då är den ju inte värd något.
Barnen måste ju känna att 'wow, vi lyckades kämpa ihop till en stjärna!'

Om man hela tiden hjälper barnen att lyckas genom att småjustera kriterierna, då hjälper man ju även barnen att aldrig lyckas ordentligt.
Med andra ord man hjälper dem att misslyckas.
En björntjänst helt enkelt.

Tårtan byttes mot glass med chokladsås, grädde och maränger. Klokt byte tyckte jag och vräkte i mig en redig portion.

Idag fyllde tredje gossen fjorton år. Vår charmör med en otroligt känsla för stil.
Modemedveten som han är stod mestadels namn på önskelistan. Det var allt från Tommy Hilfiger och Calvin Klein till Ralph Lauren.
Hur ska alla dem få plats i hans garderob tänkte jag men lät ändå ett par stycken få flytta in. Gossen blev nöjd och drog sen på disco.
Förmodligen partar han med Tommy nu. Bland annat.

Lugn och ro gav honom möjlighet att få mycket gjort idag. Engelskaboken som de knappt öppnat plöjde han igenom flera sidor i. Och svenskaboken också.
Han satt vid sin faders skrivbord och skrev så pennan glödde.
Till och med slöjd fick han ha. Resultatet - två finfina smörknivar.
Han var nöjd när jag väl träffade honom. Det var en rolig dag.
Och säkert fick han dubbelt så mycket gjort som om han vore i skolan.

Brevet till rektor och skolchef har ännu inte besvarats.

Sätter mig med min varma frukostgröt vid köksbordet. Mörkret där ute är tätt och svart. I köket lyser små hängande fönsterlampor. Ljuset är milt och behagligt en tidig morgon.
Öppnar telefonen och stirrar på klockan.
Vad!? Tittar upp på väggklockan. Nej!
Tiden är en halvtimme mer än vad den bör vara och jag inser att jag råkat ställa väckarklockan trettio minuter fel!
Bara att lämna frukosten och kasta sig i bilen istället.

Gillar inte sådana morgnar.