Ok. Ni vet när Pippi får besök av poliserna? Kling och Klang. De har fått order om att ta med henne till ett barnhem, men Pippi vägrar. Sen blir det jakt. Poliserna jagar henne över taket och överallt. De blir räddare och röddare. Till slut ger de upp och rymmer därifrån.

Så har det varit här i det stora grå huset denna morgon. Alla har jagat omkring efter något till sin packning, jagat i tvättstugan, i garderoberna, slitit i mamma, utan att egentligen riktigt veta vad. Vad ska vi ha med oss? Detta vad har i sin tur hållit sig gömd lite var stans. Och till slut har nu hela familjen försvunnit.
Alla gav nog upp. Tystnad intog huset.
Och jag gick på lunch.

Trummor hörs på avstånd. Jag undrar var det kommer ifrån. Har grannen skaffat trumset? Det måste vara grannens grannes granne i så fall. För det är långt borta.

Idag är mannens första semesterdag och han ska få sova till skymningen om han så vill. Det är han och alla tonåringar som fortfarande sover.
Själv väntar en hel del fix med tvätten. Måste få igenom allt inför trippen till Öland. Passar dessutom på att byta sängkläder, för det är så skönt att komma hem till ren säng sen. Efter en vecka i sovsäck.

Igår tog jag dammsugaren in till akvariumet, de små killarnas rum. Det har en hel vägg målad med fiskar från ?Hitta Nemo?, därav smeknamnet. Jag beslöt mig för att ta tag i en storstädning där inne.
Normalt sett städar de, likt alla andra av mina barn, själva sitt rum. Jag brukar säga till när det måste göras och när de ska dra loss sina sängkläder. Men sen får de fixa det själva.
Sätter på nya sängkläder gör jag i och för sig, fast inget annat.

Men igår kände jag att jag ville vara med och få det gjort lite så där extra.
Så vi höll på typ hela dan. De hade en hel bänk full med halvrasade legobyggen som jag tvingade dem att städa undan. Hemska mamma.
Först var det riktigt sura miner. Som vanligt när jag får använda min bestämda ton för att få igenom min högst bestämda vilja. Fast det vände snabbt. Och sen stod de där. Tre stycken rensande små hjältar, sjungandes sina egna hittepåsånger. Tre, för att trettonåringen dök in och ställde upp. Han är högst delaktig i legobyggandet. Så det var inte mer än rätt.

Nu ska jag se om jag kan motivera resten av skaran att få iordning sina rum lika bra.

Solen strilar mellan granens glesa grenar. Duvan hörs på avstånd. Har den kanske flyttat nu?

Inne i köket står liten (som redan är så stor) och mixar sig en frukostsmoothie på havredryck, ägg, banan och frysta hallon. Och på soffan ligger storebror som redan ätit.
Så här på sommarlovet blir mattiderna ganska flytande. Den enda måltiden som är konstant är middagen. Den äts tillsammans mellan klockan fem och sex. I övrigt äts det lite mest hela tiden.
Eftersom barnen vaknar fruktansvärt olika tider och är lika olika benägna till att ens äta frukost. Så blir både frukost och lunch ett ständigt virrvarr.

Men jag äter min morgongröt och slukar min makrillsallad likt den traditionalist jag är.

Fryser. Det är inte varmt.
Förflyttar mig till solen istället. Bättre.
Äter en skål keso med banan för att inte överrumplas av hunger innan middag. Det är gott. Och ännu godare med kanel.

Dagens uppdrag att handla fastnade en aning på tröskeln ut, då jag påmindes om att mannen norpat min bil idag. Hans hamnade hos billackeraren på grund av årlig kontroll och därmed tog han min.
Hmmm. Vi måste handla tänkte jag och kallade in mina fotsoldater, beryggade dem med rejäla förvaringsmöjligheter och beordrade dem på cykel i mitt följe.
Så med varsin ryggsäck och jag med cykelkorg lyckades vi få hem det allra nödvändigaste. Som frysta hallon och nudlar. Ni vet sånt man bara inte kan vara utan.

Skönt. Nu klarar vi oss några dygn till.

Myser med dagens första kaffestund i solen till glada barns plaskande. Självklart fick jag kaffe till frukosten men tillät mig inte till någon längre kaffestund då eftersom jag hade planen att ta tag i dagen lite raskare än vanligt. Varför vet jag inte. Ville komma igång.

Började i gymmet. Vilken bättre början finns det. Rev av veckans frontböj, utfallssteg och marklyft. Hade full fokus på att ha med mig en stark bål i alla momenten och det kändes riktigt bra. Har haft ont i ländryggen i säkert ett halvår. I själva verket är det nog ännu längre, men jag förtränger och tror att det blir bättre ett tag och så blir det värre igen.
Men jag har varit hos naprapat, kiropraktor och massör många gånger under tiden och det sitter nog inte där. Det könns muskulärt. Som en aldrig släppande träningsvärk som inte är av denna värld.
Det blir bättre när jag rör mig och mjukar upp ryggen. Den älskar promenader och löpning. Och varje morgon kör mitt lilla stretchprogram, kalla det yoga om du vill, vilket tycks få igång ryggen för dagen.

Häromdagen fick jag en påpekan på att det kunde komma av bristande bålkontroll under träning. Så nu fokuserar jag som fasen på just det. Slutar väl med att de musklerna goes bananas istället.
Och jo. Jag har prövat vila. Och antiinflamatoriskt. Hjälper inte.
Men det blir ju faktiskt en vecka på camping snart. Med måhända ingen träning alls, i alla fall ingen med vikter, så då blir det ju en vilovecka. Fast att sova på luftmadrass lär ju inte min rygg favorisera alls.

Livet är en utmaning. Spännande.

Jag har gått bredvid dig sen dag ett. Följt alla dina steg ut i livet. Med min hand i din har jag sett dig klara alla utmaningar som lagts vid din väg. Vid din sida har jag åter gått igenom barndom och tonår.
Att nu se dig komma ut i vuxenlivet är enormt känslosamt. Starkt.
Varje steg i din utveckling hyllar jag. Men varje steg du tar framåt leder nu sakta bort från mig.
Det finns en gräns. Där jag stannar. Släpper din hand.
Och du går vidare.

Doften. Den här underbara doften.
Sommar, gräs och blött trä.
Regnet smattrar mot poolskyddet och ger mig minnen från barndomen.

?Jag ligger på sängen och läser i det pyttelilla sovrummet. Dörren som alltid står öppen leder rakt ut på klipporna och jag hör havet skvalpa. Regnet smattrar mot plåttaket och doften av hav och sommar är genomträngande.
Utanför fönstret hänger nätet och ger en extra lukt av fisk. Bara lagom inblandad i den salta havsdoften.
Jag minns att jag hade nya hudkrämer med tea tree olja, vilket också blandades in bland alla lukter.
Jag var tretton och läste kärleksböcker.
Och lyssnade på regnet.?

Tror vi slog någon typ av rekord. Projektet tog oss säkert en och en halv timme.

Idrottsföreningen vi deltar i med vår judoträning har en liten kiosk. En sån där som rullar runt för egen maskin. Betalning swishas till största del och så köps det in det som går åt mest. Dricka. Mycket dricka.
Det finns en effekt av detta. En effekt på rakt av hundra procent. Precis lika mycket dricka som köps in och säljs hamnar i pantkassar. Minst. Säkert kommer ännu mer pant in utifrån också. Undrar om inte byns hela pantlager som genom ett mysterium råkar fyllas i våra pantkassar. För det var en ofattbart ofantlig mängd pant vi hämtade idag.

Jag och elvaåringen slog våra bestämda nävar ihop och sa att idag fixar vi nåt som fixas bör. Klubbens pant.
Sagt och gjort tog vi bilen dit stegade in i köket och började plocka fram, rada upp, alla pantkassar vi hittade. En sån mängd.
Tre stora fulla sopsäckar stod i ett hörn bakom kylen travade ovanpå varandra. Uppe på de två kylskåpen och frysen stod pappkassar i inte bara en rad, såg vi när vi började plocka ner, utan det fannns en rad till bakom. Det var säkert tio kassar.
Vi insåg snabbt att detta projekt var större än vi anat och att det här var tvunget att delas upp i omgångar. Till och börja med fick vi försöka fylla bilen med hälften.

Vi stod sen och pantade i en hel evighet. Fick gå två vändor tillbaka till bilen och hämta fler kassar vart efter som. Och sen åka och hämta den resterande hälften.
Vi lät pantsumman gå till hundringen innan vi bröt. Kändes som bra pauser på kvitton.

Kan ni gissa totalsumman? Nu fick föreningen lite till kassan för inköp av fler drickor kan jag säga. Summan gick upp över sjuhundra kronor. Och vi slog ica?s pantrekord som låg på sexhundra.

Rekord är rekord. Kvittar väl på vad. M