En bit ur mitt liv

Inlägg publicerade under kategorin Inlärning....

Av Kattis - 19 juni 2013 21:33

En människokropp behöver rörelse! Den behöver ordentligt med fysisk aktivitet, och det kontinuerligt, flera gånger i veckan.
Det gäller hälsan och livet! Och det gäller vuxna - och barn...

Det försöker jag lära min barn vikten av. Vill visa dem glädjen och nyttan av rörelse. Som jag sagt tidigare.
Att de ser mig och min stora lust till träning är därmed en stor del i det hela. Jag vet att jag är en förebild.

Men en stor del av träning och fysisk aktivitet ligger även i formandet av den egna kroppsuppfattningen, och stärkandet av den inre självbilden. För är det något jag vill lära mina barn, så är det att älska och tro på sig själva!
Och att älska och tro på sig själva ska hjälpa dem att våga stå upp för sig själva, och aldrig någonsin låta någon trycka ner dem eller göra dem illa på något sätt!

Därmed måste även jag visa att jag aldrig skulle låta mig bli hunsad eller illa behandlad!

Stod idag och såg hur vuxna stora starka karlar lät sig bli våldsamt, och med full kraft, piskade av sina träningskamrater. För att i någon form av styrkeprov visa sig värdiga sina nya bältesfärger.

Mina söner ska aldrig låta sig bli slagna under så....nej, inte under några omständigheter alls!!
Och hur ska jag kunna förklara den sunda träningfilosofin i det? När den inte finns!
Nej! I detta deltar jag inte!

Av Kattis - 30 september 2011 10:08

Med hundars liv och beteende i fokus och hjärnan full av kurspedagogik.


Jag har hamnat mer i tankarna hos min hundblogg; Hundbyrån.


Det är tråkigt då skrivlusten plötsligt uteblir. Men det tillhör väl mänskligheten. Att inte alltid ligga med fylld inspirationskasse....


Suttit och läst igenom den nya skollagen. Bitvis och hit-och-dit-vis. 

Hört någonstans ifrån att särskolan skulle försvinna. Inte alls enligt skolverket. Barns rätt till särskilt stöd är lika starkt som innan, men vad det stödet är... en annan femma.

Alla barn har rätt att utvecklas från sin egen utgångspunkt och till sin egen begränsing. Skolan ska inte nöja sig med att stötta eleverna att nå minsta nivå för godkänt betyg (E), utan ska hjälpa eleverna att utvecklas vidare så långt de kan.

Skolan ska dessutom se till att de barn som av psykiska, fysiska eller sociala orsaker behöver särskilt stöd för att klara av de grundläggande nivåerna inom skolplanen, ska få den hjälp de behöver.

Men då det ibland tycks omöjligt för en lärare att få in en extra resurspersonal undrar jag hur i hela fridens namn de ska bära sig åt!!

Det går inte att begära att en lärare med tjugo (minst) elever i klassen ska kunna lägga upp en undervisning som är helt indivduell med utgångspunkt ur varje elevs nivå! Det skulle krävas fem lärare.....

Inte undra på att några ungar ålar på golvet, en rymmer in på toa, och två babblar konstant.

De som sitter tysta och lyssnar, jobbar och gör som fröken sagt, är de elever som undervisningen riktar sig till.

Resten ligger antingen på en nivå över, eller under, undervisningens utgångspunkt.

Fram med mer inriktade klasser!!

Låt barnen lära tillsammans med barn på samma nivå. Låt dem få känna samhörighet och tillhörighet tillsammans med likasinnade.

Låt barnen få känna att de passar in, att de är normala och framför allt; låt dem få möjlighet att ta in undervisningen!

Alla barn är lika värda. Lika värda en bra och lustfylld skolgång.

Barn med "särskilda behov" skulle inte ha några "särskilda behov" i en klass som enbart utgick från barn i samma nivå. Om allmänna utrymmen och rastgårdar delas tillsammans med barn i olika former och stöpningar låter vi barnen få möjlighet att umgås med varandra utan att enbart se varandras missnöjes-stök i klassrummet.


Varför ska alla barn hela tiden behöva kämpa för att passa in i någon typ av "normal"-klass?! Varför kan inte klasserna passa in på barnen istället?!


Barnen måste få en chans att låta kunskapstörsten väckas till liv....

Av Kattis - 13 april 2011 08:49

Jag är varken utbildad pedagog, psykolog eller beteendevetare.

Men när det går så långt att föräldrar anser sig tvugna att be sina barn slå tillbaka. Slå tillbaka så hårt att de inte blir slagna en gång till.

Då måste jag tro att skolan inte har gett barnen och föräldrarna det tillitsfulla stöd som krävs....


Om ett barn får ett knytnävsslag rakt i ansiktet och inte tycker sig bli tagen på allvar i sin ångest och oro. 

När lärarkåren mest vill ursäkta och skydda den stackars trasiga själ som utsätter sina klasskamrater för dylikt, var ska barnen då söka skydd?!


Vi föräldrar, med det stora ansvaret och den enorma beskyddarinstinkten för våra barn, har svårt att ta konflikterna som uppstått i skolan mellan barnen. 

Ingen av oss var ju med vid händelsen.

Och tyvärr bär alltför många föräldrar inbillningen att just deras barn är rena änglar, som aldrig kan bli så upprörda att de tar till en felhandling.


Att såra och göra illa en annan människa utan mening är sådant som även händer den bäste - vi måste lära våra barn att se effekterna av sitt agerande och ta ansvar för det. Att be om ursäkt.

Och att bli arg och upprörd när man blir sårad är mänskligt. Allt annat vore onaturligt. Vi vill ju att våra barn ska lära sig knyta an till sitt stora känsloregister.

Sen gäller det att lära sig att hantera sina känslostormar. Och där har alla barn kommit olika långt.


När man blir riktigt arg och ledsen är det inte alltid lätt att veta hur man ska hantera situationen.

Det kan lätt bli tokigt och sluta med enbart pajkastning och försök att ge igen.


De barn som blir utsatta måste tas på allvar och få bekräftelse för att deras känsla av att ha blivit illa behandlade är korrekt. Så den känslan befästs och att de lär sig att lyssna till den. 

Annars finns risken för att de senare i livet inte agerar när de bli överkörda i andra situationer.

De måste dessutom bli förstärkta i sitt eget handlande. Att de inte gick in i "ge-igen-rollen". Att de lämnade konflikten och gick därifrån. 

De måste få känna att de gjorde rätt, att de var duktiga. 

Inte, som i värsta fall, att de känner att de upplevs som jobbiga för att de "skvallrar"!

Annars lär vi barnet att det måste försvara sig själv, och vi får en upptrappad konflikt med "pajkastning" varje rast....


Jag anar ofta att lärarna känner att de inte har ordentligt med kunskap kring detta med att hantera konflikter och barn med lite större behov.

Att de måste larma sjutton gånger innan de får stöd och kanske en resurs. Då har det ofta redan gått för långt.

När lärarna känner att stödet är så långt borta skapar det otrygghet hos dem också. Det är måste ju vara stressande.


I min drömvärld hade varje skola en gemensam plan att agera efter.

Varje lärare och klass hade precis samma ordningsregler med samma följder vid felaktigt agerande.

Kanske kände lärarkåren då en större säkerhet när de visste precis vad att göra vid varje situation. 

Förhoppningsvis slapp de då det ständiga tjatet och tjafset med störande elever. Tjat är förödande för tilliten.....


Men som sagt.

Jag är varken utbildad pedagog, psykolog eller beteendevetare.

Men jag är förälder och jag vill att alla barn ska komma till en skoldag där de känner trygghet och säkerhet. 

Att de vet att där finns fullt av vuxna som kommer lyssna och respektera dem för dem de är.

Där de kommer kunna guidas fram genom alla de situationer de hamnar i under dagen. 

Att alla barn känner att de går stärkta hem med en ryggsäck fylld av kunskap. Både emotionellt, socialt och vetenskapligt.

Av Kattis - 9 augusti 2010 21:09

Jag fick en fråga, av Tove, om tips angående barn och inlärning.


Jag vill först, innan jag yttrar en enda tanke kring detta, förkunna att jag inte på något vis anser mig bättre än någon annan i ämnet.


Men jag är otroligt intresserad och har i min utbildning till hundinstruktör lärt mig att det spelar ingen roll vem eller vad vi vill göra inlärningspåverkan hos. Det är så gott som samma grundprinciper....


Belöna-förstärk det beteendet du vill framhäva.

Straffa-ignorera det beteende du vill minska.


Straffa är ett ord som är svårt att byta ut. Fast det har inget med slag eller fysisk pålagan att göra!


Det går att förstärka en handling på två olika sätt.

Antingen belönar du med att ge barnet något det vill ha, ex. efterrätt

eller så låter du det slippa undan något det inte vill ha, ex. städningen.


Du kan på samma sätt straffa barnet på två olika sätt.

Ger barnet något det inte vill ha, ex. städning

eller att det mister något det vill ha, ex. efterrätten.


Med i tanken måste man naturligtvis hålla barnets ålder. Det går inte att säga till en ett och ett halvtåring att han var superduktig vid morgontandborstningen och lova efterrätt till lunch.

Ett litet barn måste se effekten av gott beteende direkt!

Det kan räcka med att klappa i händerna och jubla när det lyckas kissa i toaletten.

Att få mamma så glad är ju alltid roligt......


Men en viktig metod för oss föräldrar är ju att totalt ignorera dåligt beteende.

Låta barnet förstå att det hjälper inte att skrika i affären för att få godis, eller att gapa högljutt för att få uppmärksamhet. 

För att få den metoden att fungera ordentligt gäller det att vara snabb i vändningen så fort barnet blir tyst!

Att då direkt sätta sig på huk och ge barnet sin fulla uppmärksamhet.......


Allt detta med att lära in en konsekvens av ett beteende handlar om

operant inlärning.

En otroligt duktig person inom det området är delfintränaren

Karen Pryor.

Hennes bok:  Skjut inte hunden ! är ett måste om man är intresserad av operant inlärning hos alla djur och människor.


Tyvärr är min bok utlånad, men jag kan lägga upp en bild och boktips så fort den kommit hem igen.


Karen Pryor --- Skjut inte hunden !


Köp, läs och begrunda......


Hoppas det gav dig lite inspiration, Tove!


Av Kattis - 3 juni 2010 13:08

Solen värmer ordentligt. Barnen plaskar i poolen, premiärdoppen.

Lille D har redan fått fram sin minipool för ett par dagar sen.

Själv sitter jag i skuggan under pergolan och njuter.

Barnen nöjda, mamma nöjd.........


Äldsta gossen klev utan ångest upp i morse och accepterade fotbollsdagen helt.

Mannen hade erbjudit honom en belöning för medverkan i KM i ren laganda.

Själv hade jag utan tvekan låtit honom stanna hemma idag om han hade mått skit hela morgonen bara för att han var tvungen att spela fotboll.


Jag jobbar mer med belöning än med ilska och bråk.

Precis som med hundar.

Min utbildning till hundinstruktör var den bästa föräldrautbildningen man kan få!

Våra barn får ju heller ingen månadspeng, utan har ett system med egenhändigt intjänade pengar.

Det är belöningar från bland annat välskött skolarbete, disk m.m

Från tre års ålder börjar vi ju med olika arbetsböcker, och då är det en kula per sida.

De läggs i en kulflaska som när den är full är värd etthundra kronor.

Därmed kan det intjänas tvåhundra per månad eller enbart etthundra varannan månad. Helt och hållet upp till barnen.....


Sen så småningom är de väl så stora att det är bättre med bestämda uppgifter som resulterar i en mer bestämd månadspeng.

Men jag vill lära in den fasta relationen mellan arbete-belöning.


Jag vill inte bara ge en månadspeng och sen behöva bråka och argumentera mig till att få olika sysslor gjorda. 


Idag ska jag med äldsta gossen på utvecklingssamtal.

Kul, men jag vet redan vad som kommer sägas.

Han är ännu väldigt snabb i det mesta. Speciellt matten är ju hans grej....

Men det är så skönt att jag kommit igenom hela lärarkåren och rektorerna nu.

De vet hur han funkar och låter honom gå vidare i sin takt.

Han har ju efter många om och men hoppat upp en klass, och nu ska han även låtas få lite eget material med lite mer stimulerande uppgifter. 
Han behöver klurigheter och problemlösningar....


Det är så underbart att min åttaåring råkade få äldste gossens förra lärare. Så där behöver vi inte ens säga något, hon har ändå redan gett honom fria tyglar och tänker låta honom också arbeta i egen takt.

Han är i alla fall nöjd med skolan och rasterna. Det var inte den äldre.....


Jag vill verkligen inte låta skrytsam, för sådant är det värsta jag vet.

Men kanske finns det fler bland er som har snabba barn, som är lite före hela tiden.

För det ska jag högt och tydligt markera;


Det är mycket lättare att ha barn som följer normen i inlärning.

Än att de är lite efter eller lite före!

Av Kattis - 16 maj 2010 10:07

Jag kan ofta läsa att resultat visar att svenska barn får sämre och sämre kunskaper i matte och svenska.

Varför då?!

Hur kommer det sig att kunskaperna försämras inom dessa områden som alltid varit de två största ämnena inom skolan?


Barnens introduktion till världen i matematik startar redan i ettårsåldern.

Jo, precis så menar jag!

Det börjar med klosslådorna där de försöker få kvadraten, cirkeln, triangeln och plusset i rätt hål.

Och med  inlärningen av att strumpor hör till fötterna och tröjan till kroppen.


Matte handlar om att lära sig se sambandet mellan saker och ting.

Tandborste/tandkräm, gaffel/kniv, skor/fötter m.m


Sen kommer leken med att sätta ihop legoklossar och bygga torn av träklossar.

Pussel, en jätteviktig nyckel till matte!

Låt barnen lägga massor och massor av pussel. I ordnade former, med hjälp av dig som ser att det blir rätt. Och att barnet inte tappar lusten. 

Det handlar om att stötta, pusha och se till att barnet klarar det. Om det inte alls går måste man hjälpa till lagom mycket, annars blir barnet snabbt ledset och tappar lusten.

Sen kanske man måste gå ner ett snäpp i svårighetsgrad......

Eller upp.


Så småningom får man öva sig att rita siffror, det gör jag med mina barn vid treårsåldern ungefär. Till att börja med deras egen siffra så klart, 3.

Att räkna gör man ju hela tiden också, köttbullar, klossar, strumpor m.m

När barnet hunnit sätta på sig en sko, -"Hur många skor har du på fötterna?"

När även den andra är på plats, -"hur många skor är det nu?"


Vid tre börjar det även räknas lite plus och minus.

-"Hur många köttbullar har du på tallriken? Stoppa en till i munnen och se hur många som finns kvar!"

Eller då barnet lägger pussel och man ser att det bara är tre bitar som fattas. 

-"Hur många bitar fattas nu? Lägg dit en till så ser vi hur många som fattas sen!"


Från tre finns även jättebra "Guldstjärneböcker" inom matte.

Förr fanns det inte lika många, utan det var bara några inom matematik som var skrivna av Peter Patilla. En underbar matematikprofessor, gissar jag.

Men de köptes väl upp förmodligen av ett större bolag, som nu gör massor av olika läroböcker för barn.

Men matten är sig ganska lik. Fast den som var från tre är nu från fyra, av någon anledning.


Det jag tror många föräldrar gör felaktigt med dessa böcker, för dem är nog bekanta för väldigt många. Är att de släpper barnen helt fritt med dem.....

För mig har det varit viktigt att visa en hög status för dessa böcker och för matte och läsning i allmänhet.

Matteböckerna är något som endast får pysslas med tillsammans med mamma/pappa. Man måste även där kunna hjälpa till och kolla så att barnet förstår och klarar uppgiften. För att se till så det inte känns hopplöst jobbigt och för att kunna hålla barnet till en för sig lagom nivå.


Det är en bok man är försiktig med och absolut inte klottrar i.

Matte är en magisk värld med nycklar till de flesta skattjaktsskiffer.

Det är vi föräldrar som ansvarar över barnens inlärning, inte skolan anser jag.

Barnet är ju mitt ansvar över huvudtaget.....

Skolans jobb är att tillgodose undervisning, material och utbildad personal som ska hjälpa barnen att förstå de olika ämnena. 

Men det är vi föräldrar som ska se till att barnet klarar skolan.

Därmed borde läxor vara en otroligt önskad tillgång för oss föräldrar.

Det är ju genom dem vi ser vad som sker i skolan och var i utbildningen barnen befinner sig. För att kunna hjälpa till på bästa sätt.


När mina barn får läxor springer de med dem till mig och säger att det är min lyckodag. För jag ÄLSKAR läxor! Det finns inget roligare än att få sitta tillsammans med sitt barn och gå igenom det de gör i skolan och få var med och ta del av allt spännande som händer dem under dagtid.


Matte börjar som sagt redan i ettårsåldern, eller ännu tidigare, och tar väl egentligen aldrig slut........

Och det är väl tur det. För det är ju så himla kul!

Av Kattis - 13 december 2009 21:29

Dagen var stor. Graderingen började vid tio och gick som på räls för båda gossarna. Den ena kom upp till helgult och den andra till gult streck. 

Sen var det tävling......

Första matchen för äldsta gick enormt bra. Ner i fasthållning och vinst på ippon, (stavat rätt?) det vill säga tio poäng rakt av. Kanonjobbat!

De andra två matcherna gick aningens sämre, men hans långa ben ger honom i alla fall styrkan i stående. Plus att hans balans är fantastisk, så han fälls inte så lätt. Men det blev förlust till slut på båda matcherna, med ett poäng till motståndaren.

För lillebror, även så kallad på mattan, gick det inte lika bra. Det blev platt fall på samtliga matcher. Men kämparglöden fanns där hela tiden, han gav inte upp.

Och jag var väldigt stolt när han inte visade några sura miner trots förlusterna.

Det blev brons i respektive viktklass för båda. 

Sen efter medaljutdelning och många applåder, så gav tränarna en extra eloge till min stora kille. För att han visat en sådan otrolig utveckling under det året han hunnit träna. Från att knappt ha vågat ta i sin träningskamrat, än mindre tävla. Till att verkligen ge järnet och hoppa på varje match!

I åhörarskaran satt en stolt mamma med gråten i halsen.........  

Av Kattis - 15 november 2009 21:43

Jag och äldsta sonen hade en stund i bilen på väg upp till Södertälje tidigt i morse. Det är då man får sitta och lyssna till alla hans funderingar och invecklade tankar om ditten och datten.

Dagens undran låg i havsvattnets sälta. Varför är inte också sjövatten salt? Det kommer från samma regn.....

Jag kunde inte riktigt svara på den frågan, men har alltid velat lära mina barn att söka reda på svar. Jag har letat lite halvdant på nätet, men inte fått något pedagogiskt att komma med.

Sen kom jag på att faster min är ju marinbiolog, så nu ligger min fråga hos henne. Hoppas hon ger mig något bra, som jag kan förklara förståeligt till gossen.

Annars kanske någon av er vet?

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards