Dammet ligger ännu i luften.
Dammsugit och torkat överallt, men snart lägger sig nog nästa dammlager igen.

Med stendamm yrandes ner över hela mig, ner i ett tjockt lager över håret och in i behån, har jag nu hackat mig fram genom väggen.
Nu är all puts och tapet nerhackad och bortborstad från tegelväggen, armarna skrek av ilska och skakade av ansträngningen när jag närmade mig den sista biten. Det var väldigt krävande för armarna! Men väldigt härligt för själen.

Att få skala bort det fula jag aldrig tyckt om och rota fram det jag längtat efter. Och sen se att det blev precis så där vackert som jag drömt och fantiserat om.

Ett steg mot förverkligandet av mitt kök.

Nu har jag hackat färdigt för idag.
Därefter fick jag storstäda hela huset typ. Vita fotavtryck gick kors och tvärs på hela undervåningen och de ville inte försvinna med dammsugarens hjälp utan krävde avtorkning.
Och det var lika bäst att ta dem med en gång, annars hade de väl knatat upp i soffan och ner i sängarna.

Halva väggen avklarad och hoppas på att få andra klar imorgon.
Helt galet vackert blir det i alla fall.

Förmiddagsfika.

Dammig in på bara skinnet vräker jag i mig smörgåsar och kaffe. Hungrig som en varg!
Är som bäst på gång med att hacka fram tegelstenarna över öppna spisen. Kommit en bra bit nu och det blir så vackert!

Fast själv känner jag mig inte supersexig i blåställ och gasmask.

Visst sa jag att jag fann en skatt till?

Med föttena högt upp mot altanpelaren vilar jag en stund i solen.
Luften är klar och höstligt blek. Och huset ekar ödsligt då alla barn är på sitt. Bara äldsta gossen som kurar i soffan denna absolut sista lovdag.

Hundratals skruvar och tredubbelt med spik har jag nu dragit ur träväggen i köket. Den är så fin att jag kan sitta och titta på den hur länge som helst.

Den var en oväntad överaskning som fick lotsa in oss på en plan B.
Tanken var ju bröstpanel och tapet, men det är ju bara att glömma nu!
Detta blev ju tusen gånger bättre!

Jag har så ofantligt svårt att begripa hur någon kan få för sig att sätta upp en träpanel ovanpå ett befintligt vackert gammalt träplank. Täcka över äkta trä med nåt nytt moderniserat trätjafs. Äh. Galet!

Nu kan väggarna andas igen och mitt kök kommer bli så som jag drömt om i hela mitt liv. Så som bilderna jag klippt ur och fantiserat till i alla år.
Jag fattar knappt att det är sant.
Vilken skatt.

Sovit som en klubbad.
Ovanligt nog.

Njuter av min morgonkaffe i mitt nya kök. Mitt kök med själ och liv.
Köksklockans möte med den framplöjda brädväggen var ju kärlek vid första ögonkastet.
Så vackert!

Jag är så kär i dessa brädor att jag har svårt att tänka tanken på att täcka dem med färg. Men vill inte bo i en fjällstuga eller bastu heller. Så någon behandling kommer de nog få. Milt och omtänksamt.

Golvet är ju planerat till furubrädor också. Som är tänkta att vitlaseras el liknande. För att ljusa upp dem utan att dölja livet i trät.
Eftersom jag inte vill få känslan av att golvet fortsätter upp på väggen måste jag skapa någon kontrast och skillnad mellan dem. Så att de inte flyter ihop.

Försökt få mannen förstå vikten av kontraster i flera år och inte för att han varit helt oförstående kring min bestämda uppfattning att allt just hänger på kontrasterna, men det var som att poletten ramlade ner igår kväll.

Om jag har en vacker kudde i underbar blå nyans och härligt material så blir den ju vackrare omgiven av kuddar i en annan färg och struktur. Skulle jag lägga tio likadana kuddar där försvinner ju det vackra i mängden.

Lite så känner jag nu med väggen.
Om hela köket lämnas i denna råa träyta kommer inte skönheten synas. Men om jag målar alla väggar vita utom ett hörn eller en vägg så kommer ju dess vackra själ fullkomligen lysa!

Gick i väggen. Och rakt igenom.

Städat och tömt köksväggarna hela dagen. Till slut var det tak- och fönsterlisternas tur.
Taklisten bestod av ett överdimensionerat rep. Lite irriterande stökigt att få bort. Men det kom ner.
Och sen kom fönsterlisterna.
När de var nere glipade något av trä bakom den yttersta träpanelen. Kunde det finnas gammalt plank bakom?!
När sånt kommer för mina ögon börjar det pirra i magen! Hjärtat slår dubbla slag och jag djupandas.
Det blev till att slita bort träpanelen ögonaböj. Måste få se vad som är bakom!

Titta!! Äkta träplank!!
Ohhh...
Nu gällde det. Hur långt sträckte sig nu denna skatt? Jag vågade inte tro nåt. Men hoppades att kanske ena väggen täcktes av dessa vackra brädor. Höll tummarna medans mannen rev vidare.

Han fortsatte runt hörnet. På andra sidan rummet och runt städskrubben.
Och salig av lycka!!
Jag har ett helt kök av äkta gamla brädväggar!!

Kan det bli vackrare?
Jag riktigt känner hur huset suckar av lättnad över att slippa det fula gipset!!

Och tro det eller ej.
Men min dröm om tegel finns här!
Nu ska jag bara ta fram den till ytan.

Åh!! Detta kök!!
Vilken dröm.

Ikväll har jag börjat plocka ner väggprydnader (Varför har man såna egentligen? De blir ju bara dammiga!), bytt plats på en bokhylla (Och blev riktigt nöjd med omplaceringen! Man flyttar möbler på tok för sällan!) och tömt en skänk (HerreminGud vad mycket prylar jag har!).
Så nu har jag kommit igenom hälften. Eller njae, en femtedel knappa...

Men det är kul att tömma kök!!
För det betyder ju början på ett nytt.