Inlägg publicerade under kategorin Poesi
Och ännu sjunger fåglarna
träden sätter knopp ändå
vinden blåser fortfarande
himlen är till och med vackert blå.
Barnen leker som vanligt
bussar kör precis som igår
jorden verkar ändå snurra
naturen vittnar om ännu en vår.
Hur kan hela livet stanna
fast inget runt omkring det gör
ingen sorg kan vara större
än när en älskad liten dör.
KT -10
Jag bär en ryggsäck full av sten,
vanan har gjort mig stark.
Det händer dock att någon sten
lägger sig på tvären,
tyngden blir felfördelad
och kroppen förskräckligt trött.
Det gäller att skaka till dem,
så att de lägger sig tillrätta igen.
KT 09
I mitt inre lever drömmen
i ett litet hörn av mig
En dag jag kanske drömmen släpper
kanske släpper drömmen mig
I mitt inre lever tron
i ett litet hörn av mig
En dag jag kanske tron släpper
kanske släpper tron mig
I mitt inre lever hoppet
i ett litet hörn av mig
En dag jag kanske hoppet släpper
kanske släpper hoppet mig
KT 09
Om jag var vinden
skulle jag storma dig
Om jag var solen
skulle jag bränna dig
Om jag var havet
skulle jag dränka dig
Om jag var jorden
skulle jag sluka dig
Men jag är inte mer
än en vilsen människa
Kan inte göra mer
än att minnas
KT 09
en vision om glädje
i totala övermått
en önska att få älska
i både stort och smått
en vilja till givmildhet
av gåvor vi har fått
en känsla av beröring
vi har varandra nått
drömmar om gemenskap
ett litet frö vi sått
hand i hand tillsammans
i evighet vi gått
KT 09
Ett öga vått
en tår som rinner
ett hav så blått
som oss påminner
om en morgon länge sen
då härligheten log
en smekning kärleksfull och len
som mitt hjärta tog
Horisont med sol så röd
kvällen svepte med kyla in
släckte kärlek och dess glöd
lämnad utan älskade min
Havet ljusnar när
solen stiger
hoppet oss bär
när hjärtat det tiger
det kommer en gryning då
lyckan ler igen
glädje kan åter oss nå
låt oss välkomna den
KT 09
I ett hjärta fullt av mörker inget ljus kan lysa upp
I det djupaste av vatten en dag kan aldrig gry
I den svartaste av grottor en sol aldrig kan nå
I den mörkaste av skogar lämnar rädslan aldrig oss
Lämna ditt leende i det mörka hjärtat
och det lyses upp
Lämna ditt leende i det djupa vattnet
och dagen gryr igen
Lämna ditt leende i den svarta grottan
och den öppnar sig
Lämna ditt leende i den mörka skogen
och rädslan lämnar oss
Ge världen ditt enkla leende och du kan hjälpa dagen för dem i
mörkret
djupet
grottan
rädslan
KT 09
Mat som njuts med goda vänner
Musik som ger vårt inre ro
Vilda glada diskussioner
Fyller oss med hopp och tro
En lycka djupt djupt ner i själen
Skratt som långsamt ebbar ut
Sol som glittrar över huden
Dagen lider mot sitt slut
Tack för denna dagen
och all den glädje jag som gäst
har fått nöjet att kunna delta i
på eran underbara fest!
KT 09
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
|||
16 | 17 |
18 |
19 | 20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|