Det är först när smärtan varit outhärdlig

man lär sig hantera de små krämporna

Det är först när man varit nere på botten

man lär sig hantera små kallsupar

Det är först när man varit helt vilse

man lär sig hantera små felsteg

Det är först när ryggsäcken varit gräsligt tung

man lär sig hantera lite småsten

Det är först när rösterna i huvudet skrikit sig hesa

man lär sig hantera något enstaka rop

Att ha kännt hemsk smärta

Att ha varit längst där nere

Att ha vandrat alldeles vilse

Att ha burit en på tok för tung ryggsäck

Att ha hört fruktansvärt höga röster

Gör livet mycket lättare att leva

Sedan klarar man vad som helst

Och tackar de prövningar man gått igenom

Jag vill tacka demonerna 

och mitt liv som gav mig styrkan redan i unga år

Jag vill tacka för att jag lever

När man sluppit undan

smärtan

djupet

vilsenheten

ryggsäcken

rösterna

kan man klara av vad som helst!

Nu tänder vi ljusen och sätter oss ner.

Håll mig i handen, tillsammans vi ber.

För dem som är svaga ovissa rädda.

För de sökande trevande och vilseledda.

Vi önskar styrka och kraft åt alla.

Mod och tålighet att inte för trycket falla.

Ork att stå emot det som känns fel.

Inte luras av ondskans spel.

Vi önskar tydliga vägskäl mellan fel och rätt.

Att valet för alla är enkelt och  lätt.

Ge var och en trygghet att rätt väg vandra.

Även då man måste skiljas från andra.

Ett år har gått

har lämnat oss

har lämnat spår

små tomtebloss

glittrar vackert

brinner sakta ut

strålar en stund

vips är det slut

hann vi njuta

leva vara

märka tiden

vi inom oss spara

minnen som lagras

goda och svåra

känslor vi bär på

för alltid våra

nu kommer ett färskt

ett alldeles nytt

hur vill vi minnas

det nya som grytt

                                                     KT

En rullande våg

smeker sig fram

lämnar sitt avtryck

i sanden

Fyller sitt vatten 

i var hålighet

lämnar sitt spår 

där på stranden

Vänder sen just

där den känner bäst

och lämnar sitt märke

vid randen

                         KT 10

Några ord på blankt papper

kan skänka glädje eller tröst

Några bokstäver i följd

som skapar känslor i mitt bröst

Lite bläck i olika former

ger mina ögon något att tyda

Sinnen kopplas in 

och känslor börjar lyda

Lite streck på ett papper 

är vad som räcker

Ord över alla känslor

och sinnen sig sträcker

                    KT  10

Med ett segel tar jag mig fram

fram över en oändlig ocean

Anpassar var dag efter vädrets makter

låter varje våg styra min färdplan

Vid en kraftig storm som river seglen ner

kryper jag ihop och håller i mig hårt

Väntar på att en fortsatt färd

inte längre ska te sig lika svårt

Livet är som vinden

som ibland vill upp till storm

Där jag sitter i min jolle 

och följer vågens form

Mitt segel är min drivkraft

som allt som oftast får en reva

Det halas vid svårigheter

hissas med en vilja till att leva.

                   KT 10

Ett barn som plaskar lyckligt i sin vattenlek

Skratt som klingar bland vattendroppar

Solen skapar rum för frihet

Växterna vaknar med fräscha knoppar

Plötsligt öppnas alla dörrar

Allas sinnen släpper andras in

Själar lyfter och gläds av livet

Gläds av livet med älskade sin

                            KT 10

Som en maskros genom asfalt

en trots mot hårdheten

kan tron på allt det goda

bryta mot naturens lagar

Fysik som sätter stopp

men naturen går igenom

ett starkt hopp 

trotsar allas motstånd

Det övervinner allt

och bevisar värdet på livet

Hoppet är livet