endastgossar

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Gossmor - Tisdag 16 juni 08:06

Tänk att jag vaknar med en enorm hunger och längtan efter min havregrynsgröt varenda morgon. Att jag ätit samma frukost i flera år och aldrig tröttnar.

Nu är gröten äten och jag myser med min kaffe ute på altanen. Regnet öser ner och doften är ljuvlig. Poolskyddet väger tungt av allt regn och jag inser att jag måste vinkla det lite så regnet hittar ut genom dräneringshålen. Att de alltid sitter på fel ställen. Ännu något som är underligt.

Idag är det tisdag. Och idag börjar mitt sommarlov. Igår var sista arbetsdagen, som mest bestod av planering och uppackning av nytt material inför hösten. Själv spenderade jag två timmar med att fylla i försidan på register som satts i nya pärmar.
Språk, Matematik, NTA/Miljö, Värdegrund, Skapande. Till slut ramlade bokstäverna omkring framför ögonen på mig. Och inte hade jag glasögonen med mig heller. Det tillsammans med den laddade luften, åskan hängde där uppe bland molnen, gjorde att mitt huvud spännde rejält när det väl var dags att säga glad sommar och hej då.

Men trots det fick jag, med mannens hjälp, till ett sjuhelsickes bra intervallpass på kvällskvisten. Och regnet höll sig undan, lagom till sista intervallen kikade istället solen fram. Det blev åtta stycken intervaller på två minuter vardera. Och jag höll på att kollapsa totalt de sista vändorna, men tack vare min hare höll jag ut.

Det är blandade könslor att ha med sig mannen ut på löpning. Först irriterar han mig eftersom han springer för fort. Tar ingen som helst hänsyn till att jag inte riktigt hänger med.
Men när vi väl är klara inser jag ju att det är tack vare honom jag lyckats pusha mig mer än annars. Nog för att jag är bra på att driva mig genom tuffa pass på egen hand, men med honom som hare får jag ur mig det där lilla extra. Gårdagens pass var rejält hårt.

Idag väntar lite fix med tvätt och inköp, sen borde jag lyckas få till den där fikan med den där gode vännen jag inte träffat på år och dar.
Det ska till ett sommarlov för sådana umgängen.

Mmmm.
Först ska jag bara njuta lite mer av den här doften.
Sommarregn

ANNONS
Av Gossmor - Lördag 13 juni 21:07

Drar ett par klunkar vatten ur min vätskepåse i ryggsäcken. Det är värmt av solen, men gör sin nytta ändå.
Torkar svetten ur pannan och kollar in pulsmätaren på klockan. Den ligger för högt. Saktar ner farten och lägger mig i snabb gång uppför den steniga skogsbacken.
Jag kör ett lugnt långpass idag och pulsen ska ligga lågt för att träna uthålligheten. Solen är het och det är riktigt varmt ute, vilket gör löpningen desto mer ansträngande.

Vägen svänger neråt och jag skymtar en sjö bakom skogen, nedanför slänten. Jag har ingen aning om var jag är och vet inte riktigt vart vägen leder mig. Men jag har blivit sagd att den mynnar ut vid landsvägen vid en gård jag brukar springa förbi ibland.
Jag springer vidare. 10 kilometer. Borde komma ur skogen vid 12 km.
Mina lår känns tunga. Jag går in i en känsla av trötthet. Det är då tankarna börjar luras och jag blir tveksam till min egen kapacitet. Kommer jag orka? Klarar jag mer?
Jag får påminna mig själv hur mycket jag älskar det här och hur vackert det är runt omkring mig. Skogen är tät och längs vägkanten växer allsköns sommarblommor. Jag kommer förbi ett nedgånget litet torp som någon tycks ha glömt bort.

Vid nästa uppförsbacke saktar jag ner till gång igen för att hålla pulsen nere och passar på att tugga i mig ett energivingummi. Det smakar sött av svartvinbär och gör susen för den sista biten.

ANNONS
Av Gossmor - Lördag 13 juni 09:52

Vilar mig mot ryggstödet på solstolen och njuter av lugnet. Lugnet efter stormen. Fast utan storm.
På väggen hänger ballongerna, guldglimmrande stavar de ut ordet STUDENT och tillsammans med de fåtal övriga ballonger som överlevt natten och en flaggvimpel som hänger under altantaket är de det enda som vittnar om gårdagens festligheter.

Igår tog min gosse nummer två studenten. Min högt älskade vilding, som plötsligt lugnade ner sig som tonåring, min filosoferande kreatör med den magiska känslan för teckning, sprang ut från gymnasiet med mössan stolt på huvudet och lyckan som sken om honom.
Vilken glädje att se dessa unga människor med hela livet framför sig så lyckliga. Så glada.

Eftersom inga studentflak var tillåtna hade vi fixad en gammal tjusig cab som körde runt sonen och några kompisar på stadstur och sen hem till mottagningen. Det var lyckat. Då fick de tjoa och skråla lite trots allt. Man gör vad man kan liksom.

Mottagningen var inte stor, men det var smörgåstårtorna, så det jämnar väl ut sig? Det var hur som helst otroligt mysigt. Barnen plaskade i poolen, solen sken för allt vad den var värd och studenten var lycklig. Vad mer kan man begära?

Two down, four to go.

Av Gossmor - Torsdag 11 juni 08:35

Skrapar ner de färdigskurna grönsakerna i serveringsformen och fortsätter med att hacka lök. Det ska bli fisktacos. En favorit för många.
Tortillas med ugnsstekta fiskpanetter och kebebsås. Jättegott.

Köksdörren ut till altan står öppen, som den gör den här halvan av året. Den bättre halvan.
Utanför hörs många röster. Det skrattas och stojas. Vattenkrig med måsarna som byggt bo på vår tomt. Jag hör att de har roligt.
Blandat i allt skratt hörs ett par ljusa röster. Det börjar bli en bekant ton i det annars gossfyllda huset. Ett par av killarna har kilat stadigt ett tag nu och det är ofta någon flickvän bor över här.

När mina älskade barn blivit äldre, självständigare och visat på att vilja bryta sig loss. Stå på egna ben, bestämma själv, göra som de vill. Gå emot min önskan. Argt säga sig längta till de ska flytta hemifrån. Då har min ångest över att en dag förlora dem krypit sig på.
En dag flyger ju barnen sin kos. Tar sitt pick och pack och drar.
Lämnar mig vid köksbänken och ett tomt stort matbord.

Åh. Ångest. Tårarna pressar sig fram.
Jag vill ha min barn nära.

Tillbaka till fisktacon.
Medans jag står där och räknar på hur många vi blir till middag idag, nio, som är rätt vanligt nu i detta annars åttapersoners hushåll. Då kommer insikten. Som en fjäderlätt fjäril sätter den sig på min axel. Ett varm dunbolster bäddar in mitt hjärta.

Vartefter barnen växer, mognar, kliver ut i livet, blir ju inte huset tommare. Nej.
Min älskade familj som jag närt och ömmat för geom alla år - växer. Det kommer in kärlekar och kanske småttingar.
Vi blir ju fler i det stora grå huset.

Det kommer alltid vara fullt vid mitt köksbord och det kommer alltid finnas plats för fler.

Av Gossmor - Söndag 7 juni 09:22

Dessa underbara mornar.
Vaknar tidigt, likt alla andra dagar, solen skiner och bjuder ut mig på altan. Det blåser. Men värmen är ändå påtaglig. Det blir en baddag idag.

Gårdagens festligheter är så gott som undanröjda. Det enda spåret är två odiskade stekpannor och ett par Sverige-flaggor som ligger kvarglömda på köksbänken.
Nationaldagen firades med vänner och smaskig middag. Som sig bör bjöds det på gräddig jordgubbstårta. Det hör liksom till.

Idag blir det inköpsrunda upp mot storstan. Båten ligger i sjön men kräver sina attiraljer. Och en ny jolle önskas av kapten.
Vi får väl se vad vi kan hitta.

Nu är det sommar.
Och tusan vad det är underbart.

Av Gossmor - Måndag 1 juni 15:51

Det är allt annat än lugnet jag kommer hem till efter arbetsdagens slut. Stänger dörren efter mig och möts redan i hallen av musik på hög volym som fyller hela huset.
Musiken är av bästa sort, Avicii, och spelas från vardagsrummet. Volymen är maxad och dörrarna dit in stängda. Musiken är inte till för inomhus, den spelas för gänget på altanen. Fönstrena dit ut är öppna och i poolen är det fest. Poolparty på en måndag.
Det blir vad man gör det till.

Ett glatt gäng stojar vilt och låter sig inte störas av min hemkomst. Tjugoåringen roar sig lekfullt med de yngsta och bröder eller kompisar gör ingen skillnad. De har kul allihop.

När jag väl avklarat det som behöver avklaras (tvätt, disk och sopor) tar jag min kaffe och mellis där ute. Jag njuter av glädjen. Myser till ljudet av barnskratt och synen av blandade åldrar som trivs tillsammans.

Det är varmt idag. För att inte säga hett. Dagens löpning, som jag förut lagt så tidigt som möjligt för att tillgodogöra mig ljuset och just värmen, lägger jag nu istället så sent som möjligt. För denna värme slipper jag görna när jag ska springa. Även som skogen ofta är svalare.
Men kanske får man då med sig mannen. Får väl se.

Det är bara en vecka kvar av riktigt skolarbete och det märks att eleverna är uppspelta över det annalkande sommarlovet. Det är stimmigare än vanligt i klassrummet. Och böcker lämnas in och arbeten görs färdigt. Lärarna är fullt sysselsatta med att skriva in alla resultat och omdömen. Jag avundas dem inte. De gör ett hästjobb.

Det är skönt att vara ledig när man kommer hem.
Ledig och ledig. Men ni fattar.
Nu ska jag bada.

Av Gossmor - Söndag 31 maj 17:52

Syrenens doft och blöta handdukar omger mig. Poolleksaker ligger utströdda över altanen och tystnaden känns som ett tryck i öronen. Det har plaskat, skrattat och varit högljudd lek här ute hela dagen. Nu har lugnet lagt sig som en trött filt över oss allihop.

Potatisgratängen står i ugnen och oxfilen ligger och vilar i väntan på stekning.
Det blir god middag idag.
En god dag rakt igenom.

Mors dag.

Av Gossmor - Söndag 31 maj 08:48

Sonen körde oss. Det är skönt när det finns fler körkort i familjen.
Mannen bestämde sig, efter en morgon av velande, för att göra mig sällskap.
Jag förstod i mitt förnuft att det betydde två saker, det skulle gå för fort i början och det skulle inte bli så långt som jag önskade. Men det skulle bli ett mysigt, gemensamt äventyr.

Med en liten flaska vatten och en energibar lämnades vi på parkeringen vid ett turistmål längs sörmlandsleden. Och därifrån var det bara att ta sig hemåt.
Jag älskar den känslan. Att droppas av någonstans för att därifrån springa hem.

Leden gick direkt uppåt. Berg, tvära svängar, decimeterhöga rotsystem och en vacker utsikt.
Tack vare höjdmetrarna blev aldrig hastigheten för hög och det var sällan det ens gick att låta stegen flyta på.
Det var otroligt snirkligt och stenigt.

Vi turades om att vara den som låg i täten och drog. Maken gjorde det mer i början och jag lät mig ligga i hans fotspår och släppa kollen på markeringar och passager. Följde bara efter.
Det gick mycket uppför. Mycket nerför. Många skrevor att ta sig förbi och många stenrös att ta sig ner för.
Jag förväntade mig i början att min omtänksamme man skulle stanna upp, vända sig om och räcka mig handen vid de svåraste utförklättringarna. Men det gjorde han inte. Han hade fullt sjå med att hålla ordning på sina egna trötta ben.
Min första reaktion var besvikelse, en hundradels sekund av irritation. Varför ser han inte till så att jag kommer ner ordentligt?
Sen slog det mig.
Han vet att jag klarar det själv. Han har sån respekt för min kapacitet att han inser att jag inte behöver hjälp nerför stenarna. Han vet hur stark och tålig jag är.

Och för det älskar jag honom villkorslöst.

Vi kom inte så långt jag har planerat. Men så visste jag heller inte riktigt hur otroligt svår terräng denna del var. Och mannen springer inte hälften så mycket som jag, speciellt inte på skogsstigar, även om hans kondition skulle klara ett maraton vilken dag som helst. Fast inte i skogen.
Vi kom ändå väldigt långt. 17km. Vi sprang, klättrade, segade oss fram under två och en halv timme.

Och tillsammans fick vi ett gemensamt äventyr.

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se