endastgossar

Alla inlägg under oktober 2020

Av Gossmor - Tisdag 27 okt 21:13

Att det satt en unge på mitt tak. Det var mitt tak även om det såg helt annorlunda ut än i verkligheten. Det var av tegel och i flera olika nivåer.
Den lilla killen satt på ett tak som låg ovanför ett annat. Taken gick nästan omlott. Så där att man bara kunde ta ett stort kliv för att gå mellan dem.

Jag visste inte vem den där lille grabben var eller vem av mina söner han kunde tänkas vara kompis med. Men jag blev arg för att han satt där. Det kändes farligt och jag var riktigt irriterad.
Jag sa åt honom att genast gå ner.

I nästa sekund var jag själv uppe på samma tegeltak, tillsammans med mina två minsta söner som var i ungefär samma ålder som den främmande pojken. Men de kände inte varandra.
Jag sa åt killarna att gå ner från taket och mina två klev med lätthet ner, det var bara ett enkel steg från den ena takåsen till den andra.

Men när vår obekante lille gosse skulle ta detta kliv såg jag osäkerheten, kände hans rädsla, men i min ilska var det inget jag tog någon notis om. Däremot såg jag hur avståndet mellan dessa två takpartier, som legat omlott då mina egna söner hur lätt som helst tog sig över, plötsligt ökade ordentligt när pojken skulle ta sitt skutt.
Jag hörde hur han svor samtidigt som han landade på andra sidan. Ser hur han blir baktung, vinglar till och faller över kanten.
Jag vet att han är död innan han har landat och jag vaknar med ett ryck.

Jag faller in och ut ur drömmen ett par gånger och känner en ångest när jag ringer till larmcentralen och inser att jag själv inte känner någon sorg över den lille pojkens liv. Att jag inte bryr mig. Det var ju inte mitt barn.


Drömmen var med mig hela dagen. Låg som en dimma i mitt bakhuvud och jag har tolkat den på mitt eget hobbypsykologiska sätt.
Den gav mig en stark insikt och blev en rejäl tagg i mitt hjärta.
Men den biten återkommer jag till.

Har ni egna tankar kring vad drömmen kan betyda eller egna erfarenheter av drömmar?

ANNONS
Av Gossmor - Fredag 23 okt 20:00

Livet. Det är rätt gott ändå.
Med en skål popcorn i knät och lite råraka i magen känns denna fredag helt klart värd att vänta på. Med det undantaget att jag inte behövt vänta en minut. Denna fredag kom i sån rasande fart att jag fick hålla hårt i hatten för att bara kunna hänga med.

Jobbet med vår lilla förskoleklass rullar framåt i en taktfast och mycket bestämd hastighet. Vi tar enorma kliv framåt i utvecklingen som grupp varje vecka och jag, trots att jag inte är den undervisande förskolepedagogen, känner mig så stolt över den kamratskap och samarbetsvilja vi lyckats jobba fram.

Med en grupp barn i fladdrig sexårsanda sa jag och min klassansvarige lärare att till jul, då har vi som mål att ha format en grupp barn som jobbar bra tillsammans och som i sin kamratskap kan klara av att kliva upp till årskurs ett utan större gnissel.
Vi känner att det viktigaste är just gruppdynamiken. Kan vi få ihop den så kommer de klara av allt annat sen.

Och nu börjar vi se hur de börjar visa enorm hjälpsamhet, omvårdnad och vänskap till varandra. Det är så härligt att se.
Vi kan börja ge dem förtroende, ansvar och de blir mer och mer självgående.
De är otroligt duktiga. Och jag ger mig en klapp på axeln för min delaktighet i det hela.

Det är spännande att jobba med barn. Man vet ju aldrig var de är i sin utveckling när man möter dem och inte heller vilken sorts väg de behöver få ta för att komma framåt.
Man vet ju inte ens vad som är framåt för just det enskilda barnet.

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se