Puttar altanstolen långt bort i hörnet och in i skuggan. Vilar fötterna mot staketet och drar några djupa andetag.

Jag vaknar normalt sett alltid först. Till och med långt före alla andra. Men nu har jag haft en relativt intensiv vecka, med långväga långtidsbesök, leverans av byggbod, omförflyttning av barnrum och försök till försäljning av båten. (Jo, den ska säljas). Så jag har känt de sista dagarna att mitt huvud varit lite splittrat, snurrigt. På gränsen till överhettat.
Därför beslöt jag mig redan vid läggdags för att låta mig sova ut fullständigt. Rejält. Så länge jag behövde.
Och tanken och kroppen sitter ju ihop, plötsligt sov jag två timmar längre. Ända till halv tio!

Tog min morgon i samma takt som vanligt.
Morgontoalett, yogastund, frukost.
Det var bara det att jag nu hade en unge i knät vid frukost och tiotusen frågor till kaffet. Hade ont i magen halvvägs in i gröten.

Nu förstår jag varför min kropp väcker mig tidigt. Jag behöver två timmar lugn och ro på morgonen. Att få vakna, tänka, känna och andas innan någon kräver uppmärksamhet och svar på historiens alla märkliga frågeställningar.
Vad vi ska äta till lunch imorgon? Inte tusan vet jag! Jag vill bara ha frukost!

Nu har jag krypt undan med min kaffekopp och hör makens slipande på övre plan. Renovering pågår.

Jag är nu inne på sista semesterveckan och kanske är jag lite extra stingslig just därför. Vet inte. Försöker att inte tänka på det. Första jobbveckan är ju mest plock och möten ändå. Det riktiga, barnen och skolklasserna, kommer ju först veckan efter.
Det ska nog bli skönt med lite ordning och reda också. Det är ju ändå bara några månader så är det jullov. Tiden går ju så rasande fort.

Ja.
Igår blev min äldsta son 20år.
Gulp.