Jag har raderat det.
Tog bort hela appen faktiskt. Kastat alla tankar om Lidingöloppet över bord.
För nu.

Igår fick jag ett meddelande vid frukosten. Min älskade vän ville ha sällskap på en liten feel good-runda i motionsspåret. Det brukar betyda en fem kilometerstur.
Och jag är ju inte den som är den. Trots att jag sprang 25km dagen innan och verkligen mådde dåligt därefter, måste jag ju ta tillfället i akt och haka på. Det är ju så sällan jag får möjlighet att springa med henne.

Så vi tog en lugn sväng i spåret och det kändes helt ok. Knäna gnisslade lite den första kilometern och jag var otroligt flåsig, lät som om jag aldrig sprungit förut i hela mitt liv, men i övrigt var det helt ok.
Häftigt.

Men som sagt. Jag har nu ändå raderat mitt löpprogram för Lidingöloppet. Har plockat bort den träningsappen och bestämt mig för att följa klockans rekommendationer fullt ut. Det är ju ändå det den är till för. Den läser av min puls från all träning, läser av vilopuls och sömnstatus. Nu provar jag att låta den sköta träningsplaneringen också.
Lade in ett träningprogram för en halvmara under hösten. Spännande att se vad det kan resultera i. Det är ju ändå en halvmara jag ska springa i vår.

Fast. Sen får vi väl se.
Lusten kan ju komma tillbaka.
Och då är det väl bara att springa lite längre. Så är jag nog av med den igen. Lusten alltså.

Idag blev det istället vilodag. Helt oplanerat. Men det är väl så det blir ibland på semestern. Och vilodagar ska ju vara bra har jag hört.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja. Vad ska jag säga. Dagarna rullar iväg. Tiden glider som sand mellan fingrarna. Nu har snart fyra veckor gått sedan jobbet drog igång igen. Tre veckor med barnen. Sakta men säkert börjar jag landa i vem jag är i verksamheten och vilka barnen j...

Kollar in väderappen. Det ska inte regna. Tittar ut över himlen. Den säger nåt annat. Grå och disig. Luften är lite så där kvalmig som innan hettan. Det ska bli varmt idag. På altanen äter jag min morgongröt i shorts och stickad tröja. Då är de...

Virar in mig i en filt och vilar de nakna fötterna på den gamla bondbänken. Det är kyligt ute på altan. Luften andas i små lätta rökmoln. Det anas en nalkande höst. Jag har läst att det ska bli riktigt varmt idag och vågat kliva i en klänning, me...

Arton askar i ett klassrum och med tjugoen pärmar försmäkar jag på denna öööökenvarma skola. Sorterat pennor, sudd och linjaler. Laminerat namn i långa rader och sippat i mig en och annan kaffekopp. Det behövs någon till det med tänker jag nöjt. ...

Livet är en ständigt pågående process. Det kan finnas tankar och drömmar om framtiden men ingen målgång. Mer än när det är slut. Det går hela tiden framåt, nästan forcerande. Ibland skrämmande fort. Man har ingen chans annat än att anpassa sig och ...