endastgossar

Alla inlägg den 18 juli 2020

Av Gossmor - Lördag 18 juli 18:32

Känner mig misslyckad och otränad. Som att jag borde ge mig ut och springa. Som att jag behöver röra på mig. Att jag rört mig för lite.
För jag sprang bara 20 kilometer idag, skulle sprungit 25.
Det är sjukt. Psyket är ibland rent ut sagt besinningslöst. Mer än lovligt galet.
Suck.

Gårdagen avslutades hos goda vänner. Med ännu godare ostar och kex framdukade och konstant påfyllda. Likaså det fruktiga och läskande vinet. Glaset var sällan tomt.
Det var gott och mysigt. En kombination som lätt gör att man unnar sig. Lite till. Lite mer. Och för mycket.
Missförstå mig rätt, vi drack inte till någon berusning men magen blev full och sinnet lätt.

Klockan var precis midnatt när jag tungt la mig till rätta på madrassen. Tanken gav mig själv en välförtjänt sovmorgon, men det gjorde inte kroppen. Klockan åtta slog jag upp ögonen och kände sinnena krypande vakna till liv.
Jag hade hela tiden mitt schemalagda distanspass i huvudet och visste samtidigt att dagen skulle bli varm. Ändå beslöt jag mig för att ge mig själv en lugn start på dagen och inte ge mig ut innan jag var riktigt redo.

Gav mig iväg vid tio. Kände värmen dra åt sin svångrem om min kropp och bestämde mig för se det som en utmaning. Ett lugnt långpass på 25 kilometer i gassande sol. En utmaning.
Kapade upp min distans i 5 km-etapper, som jag brukar, och lade in gång- och drickpaus efter varje etapp och energituggisar efter varannan. Så var min plan.

Efter två etapper, 10km, var jag redo att lägga ner. Det var varmt, jobbigt och rejält tröttsamt. Hade lyssnat klart på en sommarpratare från P1 och tyckte inte att det var roligt längre. Var det så här jobbigt nu och jag hade tre etapper kvar. Hur skulle jag orka.
Jag bestämde mig för att ta en energituggis, gå lite extra och sen köra den tredje etappen. Skulle jag efter den inte vilja mer gav jag mig själv tillåtelse att ringa efter hämtning.

Körde den etappen med peppande musik och fick tillbaka lite kraft. Tog en ännu tuggis och satte igång ett nytt sommarprat. Jag tar en etapp till, bestämde sig nån del av mig som lyckats ta makten för tillfället. Resten av mig ville bara lägga av.
Det var varmt och solen gassade. Det var ytterst få bitar som hade någon skugga att erbjuda. Tack och lov för kepsen.

När jag klarat av fyra etapper, 20km, påbörjade jag den sista, vilken tog ännu en sväng bort från hem. Med ryggen mot hemmet var det som att något brast inom mig. Hittills hade jag i alla fall sprungit hemåt. Men det här, att vända åt fel håll och ge sig av ifrån mitt efterlängtade mål. Det var bara för mycket. Det gick inte. Där tog pannbenet slut.

Tjugo kilometer kom jag. En stekande dag i juli.
Men jag failade fem. Det var fem kilometer för lite.
Misslyckad.
Sjukt.

ANNONS

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17 18
19
20
21
22 23 24 25
26
27 28
29
30
31
<<< Juli 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se