endastgossar

Direktlänk till inlägg 4 maj 2020

Vågar jag lita

Av Gossmor - Måndag 4 maj 12:55

På en klippa klädd med vitmossa sätter jag mig försiktigt ner. Med gråtmusik i lurarna och tårar på kinderna sjunker jag ned i ett hav av känslor.

Efter att brutit ihop över min rygg fullständigt under gårdagen. Då jag var knappt rörlig och smärtan högg mig i bitar. Så har jag idag känt att det värsta är över och jag är nästan på det som för mig kallas det normala planet.

Jag hade den oändliga turen att få en tid till sjukgymnast redan nu på morgonen. En annans avbokning blev min lycka.

Att ha gått med en rygg i obalans under tio år utan att be om hjälp var för sjukgymnasten oförståeligt. ?Hur har du kunnat marklyfta alls med den här ryggen??
?För att jag vill.?

Hon tröck och testade mig ståendes i lite olika vinklar, men musklerna var så spända, och jag så rädd, att de bara vibrerade av anspänning.

Varför ber jag aldrig om hjälp?
Jag litar inte på folk. Inte på läkare, inte på professorer, inte på nån. Jag är alltid beredd på att behöva strida för att bevisa nåt.
Och jag har lärt mig leva med min rygg. Sex graviditeter gör att man vänjer sig. Så småningom lär man sig parera.

Förutom när de värsta dipparna kommer. Och det gör dem ju. Med jämna mellanrum håller inte ryggen ihop längre. Brakar.

Det jag fick förståelse för idag var att då min rygg kollapsar, som jag säger, då har jag fått ett diskbråck. Som nu.
Men sjukgymnasten en plan. Vi måste börja om. Min rygg måste stärkas upp bättre inifrån och jag har fått några övningar jag ska göra rätt ofta och sen ska jag tillbaka på fredag. Då ska vi gå igenom en mer ordentlig träningsplan.

Så varför dessa tårar? Varför alla känslor?
Jag ber aldrig om hjälp. Så när jag gör det. Och blir sedd. Någon som förstår och vill ordna till.
Det känns. Bra.

Kanske törs jag känna tillit denna gång.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Gossmor - Tisdag 27 okt 21:13


Att det satt en unge på mitt tak. Det var mitt tak även om det såg helt annorlunda ut än i verkligheten. Det var av tegel och i flera olika nivåer. Den lilla killen satt på ett tak som låg ovanför ett annat. Taken gick nästan omlott. Så där att man...

Av Gossmor - Fredag 23 okt 20:00

Livet. Det är rätt gott ändå. Med en skål popcorn i knät och lite råraka i magen känns denna fredag helt klart värd att vänta på. Med det undantaget att jag inte behövt vänta en minut. Denna fredag kom i sån rasande fart att jag fick hålla hårt i h...

Av Gossmor - Torsdag 3 sept 15:05

Ja. Vad ska jag säga. Dagarna rullar iväg. Tiden glider som sand mellan fingrarna. Nu har snart fyra veckor gått sedan jobbet drog igång igen. Tre veckor med barnen. Sakta men säkert börjar jag landa i vem jag är i verksamheten och vilka barnen j...

Av Gossmor - Fredag 14 aug 07:32

Kollar in väderappen. Det ska inte regna. Tittar ut över himlen. Den säger nåt annat. Grå och disig. Luften är lite så där kvalmig som innan hettan. Det ska bli varmt idag. På altanen äter jag min morgongröt i shorts och stickad tröja. Då är de...

Av Gossmor - Onsdag 12 aug 07:29


Virar in mig i en filt och vilar de nakna fötterna på den gamla bondbänken. Det är kyligt ute på altan. Luften andas i små lätta rökmoln. Det anas en nalkande höst. Jag har läst att det ska bli riktigt varmt idag och vågat kliva i en klänning, me...

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Maj 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se