endastgossar

Direktlänk till inlägg 5 april 2020

Spottar slem och beter mig

Av Gossmor - 5 april 2020 18:53

En minut kvar. Kroppen skriker stopp. Tigger. Vill inte ta ett steg till. Benen känns som betong.
En minut kvar.

Morgonen började i sol och stilla vind vid kanten av fotbollsplanen. Idrottsplatsens enda konstgräsplan utnyttjas till fullo nu när inget lag får ha någon inomhusträning. Det är barn i alla storlekar som får samsas om denna yta. Men det ser inte ut att vara några problem. De är inte så stora. Det är däremot fotbollsplanen.

På dagens agenda står också en tripp till soptippen. Släpet lastade vi redan förra helgen. Skönt att dela upp arbetet. Man har ju ändå inget annat för sig.
Alla hem kommer bli välstädade och finsorterade i denna kris.
Välstädade hem och nedvarvade familjer. Kan ju bli bra det här.

Själv måste jag ändå säga att jag inte märker av epedemin så mycket. För ett par veckor sen var det galet många sjukskrivna i personalen och halva elevantalet var borta.
Men denna veckan var det så gott som vanligt.
Och i övrigt är det bara sånt där som att träningar flyttas utomhus och att Göteborgsvarvet blev inställt. Men det är inget som ger mig några större känslor egentligen.
Tycker livet snurrar på som vanligt.
Sen väljer jag förstås att inte lyssna överdrivet på alla nyheter och allt coronasnack.

Fotbollsträning - check. Soptipp - check.
Nu. Nu är det min tur.
Snörar (förlåt drar) på mig skorna och knäpper på mig löpryggsäcken. Det var länge sen jag bar den, men tänker att jag vill vänja mig igen. För lite vatten kan ju vara trevligt att ha med sig när vädret blir varmare.
Stoppar med mig en gel för att testa även den.

De första stegen, kilometrarna, känns alldeles otroligt lätta. Kroppen minns löpningen i fredags. De långa intervallerna i stormande motvind. Det går bra mycket lättare nu. Stegen flyger fram.
Jag rullar på kilometer för kilometer. Har en träningsplanering som säger 80min löpning på 6min/km-tempo, men vill förstås ligga under det.
Trampar på och tänker att det känns bra. Klockan säger också att det går bra.

När jag sprungit i 70minuter känner jag hur kroppen vill ge upp. Jag har passerat skog, åker och åtskilliga gårdar på min tur längs de kuperade landsvägarna runt grannbyn. Jag börjar nu närma mig hemområdet och har bara sista biten kvar.
Men orken tryter och det känns som att springa i lera. Jag styr med huvudet. Framåt. Framåt. Framåt.

En minut kvar. Passerar fotbollsplanen utanför skolan. Känner igen dem flesta. Peppar mig själv. Kom igen. Visa dem.
Kroppen tigger om att få stanna. En minut.
Utanför Ica stoppar jag äntligen klockan. 80minuters löpning - check.

Ramlar flåsande och svimfärdig ihop på en bänk. Spottar slem och beter mig. Vad ska folk tro. Skiter jag i.
Jag sprang 80minuter på 5.42-tempo Jag blev trött.

Nu ska jag äta pommes och sova gott inatt

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Gossmor - 27 oktober 2020 21:13


Att det satt en unge på mitt tak. Det var mitt tak även om det såg helt annorlunda ut än i verkligheten. Det var av tegel och i flera olika nivåer. Den lilla killen satt på ett tak som låg ovanför ett annat. Taken gick nästan omlott. Så där att man...

Av Gossmor - 23 oktober 2020 20:00

Livet. Det är rätt gott ändå. Med en skål popcorn i knät och lite råraka i magen känns denna fredag helt klart värd att vänta på. Med det undantaget att jag inte behövt vänta en minut. Denna fredag kom i sån rasande fart att jag fick hålla hårt i h...

Av Gossmor - 3 september 2020 15:05

Ja. Vad ska jag säga. Dagarna rullar iväg. Tiden glider som sand mellan fingrarna. Nu har snart fyra veckor gått sedan jobbet drog igång igen. Tre veckor med barnen. Sakta men säkert börjar jag landa i vem jag är i verksamheten och vilka barnen j...

Av Gossmor - 14 augusti 2020 07:32

Kollar in väderappen. Det ska inte regna. Tittar ut över himlen. Den säger nåt annat. Grå och disig. Luften är lite så där kvalmig som innan hettan. Det ska bli varmt idag. På altanen äter jag min morgongröt i shorts och stickad tröja. Då är de...

Av Gossmor - 12 augusti 2020 07:29


Virar in mig i en filt och vilar de nakna fötterna på den gamla bondbänken. Det är kyligt ute på altan. Luften andas i små lätta rökmoln. Det anas en nalkande höst. Jag har läst att det ska bli riktigt varmt idag och vågat kliva i en klänning, me...

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8 9
10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25
26
27 28
29
30
<<< April 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se