Håll i hatten. Vinden tar i ordentligt. Vad hjälper det då att hålla i mössan, blåser ju nästan omkull. Och vind, det var lågt räknat, nästan storm ute.

Möter upp min lilleman ute på skolgården. Det är mysigt när man jobbar på samma ställe. Sällskapar hem. Håller i både hattar och varann. Språkar om dagen som varit. Jag har pratat om lagar och olika brott och han har bråkat med sexorna på fotbollsplan. Vi har så att säga rört oss på samma planhalva.

Skönt att gå hem nu. Till freden.

Hemma sitter någon fortfarande av tiden i skolbänken, fast i sitt eget rum. Försöker bjuda på en muffin men viftas bort. Pinsam mamma. Osynligt pinsam är lika pinsamt. Märkligt det där.

Hänger en maskin och sorterar smutstvätt i korgar, rotar efter en middag att trolla fram när ideerna tryter och planeringen legat nere. Pyttipanna. Lätt perfekt.
Funderar över stormens påverkan på tolvåringens fotbollsträning. Blir nog en match mot vinden. Vem vinner den. Bettar stormen-P08 1-0. Måste nog hinna äta middag först. Ankra gossen med lite pyttipanna. Borde kanske stoppa sten i skorna.
Steker några ägg. Det är alltid bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är allt annat än lugnet jag kommer hem till efter arbetsdagens slut. Stänger dörren efter mig och möts redan i hallen av musik på hög volym som fyller hela huset. Musiken är av bästa sort, Avicii, och spelas från vardagsrummet. Volymen är maxad...

Syrenens doft och blöta handdukar omger mig. Poolleksaker ligger utströdda över altanen och tystnaden känns som ett tryck i öronen. Det har plaskat, skrattat och varit högljudd lek här ute hela dagen. Nu har lugnet lagt sig som en trött filt över oss...

Sonen körde oss. Det är skönt när det finns fler körkort i familjen. Mannen bestämde sig, efter en morgon av velande, för att göra mig sällskap. Jag förstod i mitt förnuft att det betydde två saker, det skulle gå för fort i början och det skulle...

Frukostgröten sveptes i ett nafs. Den smakade himmelskt. Var det för att jag var så otroligt hungrig eller för att jag åt den i morgonens första solljus på altanen, omgiven av allsköns fågelsång. Det vet jag inte. Och det kan ju kvitta. Gott var det ...