Det har varit lite svajigt idag.
Så länge jag var på jobbet var det bra. Men sen när jag kom hem har tankarna varit svåra att styra och de har fått tårarna att trilla både en och två gånger.
Imorgon är det begravning.
Min älskade farmor.

Det kröp så i kroppen efter att jag var klar med middagsdisken så jag kände verkligen att jag bara måste ut och springa en sväng. Trots att jag gjorde det igår.
Och trots att goda vännen följde med mig igår kom hon med idag också! Bästa, bästa vän.

Kvällen har jag sen spenderat med systra mi, som kom sent efter de många milen, i tv-soffan. Skönt att ha henne här.
Mysigt. Men anledningen är det inte.

Jag är rädd.
Hur ska morgondagen bli.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...