Med frostnupna kinder promenerade jag till jobbet imorse. Marken under mina fötter gnistrade som av tusentals stjärnor. Som att vandra över himlavalvet.

Mina lår kändes lite stela efter gårdagens långpass. Jag sprang då en runda längs de lantliga grusvägarna på fjorton kilometer. Maken fick jag också med mig.
Min julklapp från mannen var en anmälan till Göteborgsvarvet. Vilket gjorde mig överlycklig! En gåva i gåvan är att få dela upplevelsen med honom.
Men till skillnad från mig har träningen inte varit lika prioriterad för honom. Nu måste han förändra detta.

Själv har jag ett upplägg för min träning inför den halvmaran att få ihop ett intervallpass, ett pass med lite varierande farter på något längre distanser och ett rent distanspass.
Jag brukar lyckas få med mannen som farthållare på något av de första passen under veckan. Men distans var det länge sen han sprang. Väldigt länge. Riktigt länge sen faktiskt.

Men inte var det något som märktes på honom inte. Han struttade fram likt en gasell ändå. Trots att jag till slut lufsade fram med tunga ben, släpandes av trötthet. Jag som ändå tränat på ordentligt med löpningen det sista året.
Vissa tycka vara gjorda för specifika saker.
Men han är en ypperlig hare och perfekt som farthållare!

Den enes kunskap är den andres lärande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Framtiden möter mig i farstun. Jag är alltid lika nyfiken på vem. Bjuder in med öppna armar. Välkommen in till mitt hem! Undrar vad du kommer med? Vad bjuder du nu på? Kan det vara förändring? Något högre jag kan nå? Vill inte göra dig...

Befinner mig i en storm. Känns som att det är jag som är centrum av det hela yrvädret. Kämpar för att hålla ett lugnt. Ett lugn som nog utåt sett ser rätt stabilt ut. Omkring mig väsnas det, likt en orkan som försöker slita omkull allt det kommer å...

Trött i huvudet och utmattad av en hel förmiddag i sittande möte och massa social samvaro kom jag hem från första arbetsdagen på denna termin. Och då har inga elever ens kommit. Jag ser fram emot en vår fylld av utmaningar och känner en stor nyfikenh...

Tisdag morgon. Ljusen flämtar trött på det stora ekbordet jag lutar mina armar mot. Nyhetsmorgon gör sitt vanliga klämkäcka försök att väcka mig till liv. Morgongröten vilar varmt i magen och jag sippar på min kopp kaffe. Snart. Jag kommer vakna....

Så kliver vi in i nästa årtionde Låt oss komma ur det med nya lärdomar och bättre social kompetens. Årtiondet som gått har trängt in oss alla i våra hörn och förminskat vår kunskap om varandra, norpat vår insikt kring vår allas påverkan på varan...