Med frostnupna kinder promenerade jag till jobbet imorse. Marken under mina fötter gnistrade som av tusentals stjärnor. Som att vandra över himlavalvet.

Mina lår kändes lite stela efter gårdagens långpass. Jag sprang då en runda längs de lantliga grusvägarna på fjorton kilometer. Maken fick jag också med mig.
Min julklapp från mannen var en anmälan till Göteborgsvarvet. Vilket gjorde mig överlycklig! En gåva i gåvan är att få dela upplevelsen med honom.
Men till skillnad från mig har träningen inte varit lika prioriterad för honom. Nu måste han förändra detta.

Själv har jag ett upplägg för min träning inför den halvmaran att få ihop ett intervallpass, ett pass med lite varierande farter på något längre distanser och ett rent distanspass.
Jag brukar lyckas få med mannen som farthållare på något av de första passen under veckan. Men distans var det länge sen han sprang. Väldigt länge. Riktigt länge sen faktiskt.

Men inte var det något som märktes på honom inte. Han struttade fram likt en gasell ändå. Trots att jag till slut lufsade fram med tunga ben, släpandes av trötthet. Jag som ändå tränat på ordentligt med löpningen det sista året.
Vissa tycka vara gjorda för specifika saker.
Men han är en ypperlig hare och perfekt som farthållare!

Den enes kunskap är den andres lärande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Stötta lokala företagare. Det känns bra i dessa tider. De har det inte lätt nu. Vi gick helt enkelt ut och åt, jag och ett par kollegor. Vi umgås ju på jobbet ändå och vi får väl hålla avstånd till andra, tänkte vi och gled in på den lilla punchver...

De sista ljusen brinner ut i de gamla glasflaskorna på köksbordet. Rom. Tror det varit rom i dem. Tänker inte köpa mer ljus nu, nu får den mörka tiden vara slut. Sippar på min kaffe och godkänner den tanken. Ja, mörka tiden är slut och nu är det vå...

Undrar hur många vi är egentligen. Hur många som ska vara på plats om alla vore här. Antalet sjuka tickar sakta med konstant uppåt. Förra veckan tjugo. Igår tjugofyra. Idag tjugosex. Hur många är på plats. Det är för många borta. Vi håller ihop. ...

Fredag. Lämnar vinlotten, stor flaska med persikosmak, i skåpet bakom låst dörr. Det enda som redan låg där var tre flaskor rött. Suck! Hoppas det kommer mer vitt och bubbligt. Annars kan vinlotten slippa ge vinst. Skolan vaknar sakta till liv....

Solen bländade mina ögon och jag tog tacksamt emot varenda ståle. Blundade och njöt. Denna årstid är det något särskilt med. Ljuset som kommer tillbaka, marken som torkar upp. Till och med det dammande gruset är mysigt på något sätt. Jag beslöt m...