Så bockar vi av första veckan och om alla kommande veckor känns som denna blir det ju en skön termin. Fast så kommer det ju inte vara.

Vaknar lugnt av mig själv och försöker blunda och sova vidare i det längsta. Men som vanligt pockar dagen på mig. Vaknar med lust till alla aktiviteter, dagens planerade löptur, dagsturen med båten vi ska ta, grilla korv till lunch och först och främst; frukost. Längtar till frukost.

Jag kliver upp klockan sju.

Jag måste nog ändå vara en ganska lycklig prick när jag vaknar så tidigt i en längtan efter allt kul som ska ske under dagen. En lycklig och lättillfredsställd liten knas. Det krävs inte mycket för att jag ska få glädje inuti. En skogspromenad, en båtutflykt, löpning, träning. Summa summarum, jag blir glad av rörelse.

Nu har klockan passerat åtta och min andra hälft har vaknat. Liksom de två små. Får se om vi blir någon mer som åker ut med båten idag. Tonåringar gillar liksom inte rörelse på samma sätt. Kanske för att de är så röriga inuti?