Tar igen mig i min lilla hammock.

Första skoldagen är så till ända. En omställning för så många att hela universum tycks förvirrad. Trött gosse ligger som ett spretigt murmeldjur bredvid mig, med håret åt all håll och kläder avkastade kors och tvärs. Han är så trött att han är ilsk.

Vår skola hade utedag idag. En hel dag i friska luften med namnlekar och socialisering av alla de slag. Trots en lätt dag av enbart lek känner jag hur min hjärna kokar över. Tänker på alla barn som kommit in nya i gamla etablerade klasser, som ibland inte ens kan språket. Där måste hjärnan sannerligen puttra.

Med nytt läsår tillkommer en bunt papper per barn att fylla i, läsa igenom, memorera och återlämna. Scheman som ska pusslas ihop med fritids, idrottlektioner som ska skrivas in på veckotavlan och föräldramöten att notera i kalendern.

I år har jag endast tre barn i grundskolan. Och det känns skönt att just detta papperfixande minskar, för när det var som värst höll jag på att duka under bland alla scheman/papper/kalendernoteringar.

Tänk. Sa jag det där?! Jo. Faktiskt.

Det finns faktiskt en del av mig som tycker att det känns skönt att de blir äldre.