En bit ur mitt liv

Alla inlägg under augusti 2019

Av Kattis - 24 augusti 2019 08:42

Så bockar vi av första veckan och om alla kommande veckor känns som denna blir det ju en skön termin. Fast så kommer det ju inte vara.

Vaknar lugnt av mig själv och försöker blunda och sova vidare i det längsta. Men som vanligt pockar dagen på mig. Vaknar med lust till alla aktiviteter, dagens planerade löptur, dagsturen med båten vi ska ta, grilla korv till lunch och först och främst; frukost. Längtar till frukost.

Jag kliver upp klockan sju.

Jag måste nog ändå vara en ganska lycklig prick när jag vaknar så tidigt i en längtan efter allt kul som ska ske under dagen. En lycklig och lättillfredsställd liten knas. Det krävs inte mycket för att jag ska få glädje inuti. En skogspromenad, en båtutflykt, löpning, träning. Summa summarum, jag blir glad av rörelse.

Nu har klockan passerat åtta och min andra hälft har vaknat. Liksom de två små. Får se om vi blir någon mer som åker ut med båten idag. Tonåringar gillar liksom inte rörelse på samma sätt. Kanske för att de är så röriga inuti?

Av Kattis - 22 augusti 2019 18:30

Jag begriper inte vad deras uppgift är och kan inte läsa av vem som är duktig eller inte. Vilket känns helt ok. Det är inte min uppgift som förälder att sitta vid kanten och bedöma mitt barns prestation. Mitt enda mål är att sonen rör på sig och har kul. I det hänseendet är min roll att presentera olika aktiviteter för honom och hjälpa honom dit.

Just nu är det fotboll och de står i klungor på plan och sparkar bollen kors och tvärs. Några har gula västar, några blå och några ingen alls. Jag tittar med ett öga.

Som judotränare vet jag att det finns inget värre än överengagerade föräldrar som följer sitt barns varenda rörelse och pekar och kommenterar. Slutar alltid med att barnet vänjer sig vid att söka förälderns bekräftelse för allt den gör på träningen. Hemskt!
Barnet tränar inte för sin förälders skull, utan för ditt eget nöje!

Var gärna intresserad och fråga om det var kul eller om de gjorde något nytt. Men låt inte som att det de gör på träningen är dödsallvarligt. Det är ju en lek. Ska vara en lek och ska vara kul.

Själv ska jag gå och leka judo ikväll och är väldigt tacksam att ingen kommer sitta och iakta mig hela träningen!

Av Kattis - 21 augusti 2019 17:58

Ja. Det är som det blir när timmarna tar slut. Då räcker tiden inte till och det roliga tar slut innan det ens har börjat.

Så har vi nästan klarat av första skolveckan. Och jag måste säga att det känns bra. Otroligt bra! Inte alla som får vistas i en så underbar klass som jag hela dagarna. Som får hänga med så härliga ungar och lära om en massa kunskaper man glömde bort att man hade.

Idag har jag gått på hemkunskap. Det var några år sen sist och mina kökskunskaper är urdåliga så jag suger i mig allt. Hemkunskap står till exempel för Hälsa Ekonomi Miljö - kunskap. Hade ingen aning...

Sitter nu med en kaffe på altan och laddar för ett intervallpass. Dagens middag blev enkel paella, snabbvariant på grillad kyckling, vilket nu ligger som en tung klump i magen. Åt för mycket. Men gott var det. Så har en del att smälta innan jag kan ge mig ut i löpspåret.

Det är som det blir när magen är hungrig. Tungt.

Sjuttonåringen börjar tredje ring och kommer pustande hem och suckar över sitt överlastade schema. Har en lektion på torsdag och en på fredag. Hur ska han orka? Det är tungt också att vara sistaårselev!
Dessutom har han nu fått sin första studentfest-inbjudan. Som han inte får gå på eftersom han är ett år yngre än klasskamraterna och inte fyller arton förrän nästa år.

Men han har ändå tur som fyller i januari och kommer kunna gå på alla riktiga studentskivor till våren. Det kunde inte storebror. Han blev arton år två månader efter studenten.

Det är som det blir när man kliver för stora steg i taget.

Nej. Nu ska jag kliva i mina löparkläder och ta mina egna kliv ut i spåret.
Hörs!

Av Kattis - 19 augusti 2019 16:04

Tar igen mig i min lilla hammock.

Första skoldagen är så till ända. En omställning för så många att hela universum tycks förvirrad. Trött gosse ligger som ett spretigt murmeldjur bredvid mig, med håret åt all håll och kläder avkastade kors och tvärs. Han är så trött att han är ilsk.

Vår skola hade utedag idag. En hel dag i friska luften med namnlekar och socialisering av alla de slag. Trots en lätt dag av enbart lek känner jag hur min hjärna kokar över. Tänker på alla barn som kommit in nya i gamla etablerade klasser, som ibland inte ens kan språket. Där måste hjärnan sannerligen puttra.

Med nytt läsår tillkommer en bunt papper per barn att fylla i, läsa igenom, memorera och återlämna. Scheman som ska pusslas ihop med fritids, idrottlektioner som ska skrivas in på veckotavlan och föräldramöten att notera i kalendern.

I år har jag endast tre barn i grundskolan. Och det känns skönt att just detta papperfixande minskar, för när det var som värst höll jag på att duka under bland alla scheman/papper/kalendernoteringar.

Tänk. Sa jag det där?! Jo. Faktiskt.

Det finns faktiskt en del av mig som tycker att det känns skönt att de blir äldre.

Av Kattis - 18 augusti 2019 13:39

Jag var här om dagen snabbt in till en kollega för att hämta en hylla. Och hennes hem var så mysigt! Fullt med söta gamla klenoder, rosor och fluffiga kuddar. Ärvda eller fyndade möbler av äldre ursprung, pyttesmå byråer och skåp med mängder av lådor. Det var avskavd målarfärg, rostiga plåthandtag och mängder av gammalt glas i vingliga former och färger.

Det var så där så att jag bara skulle vilja få krypa upp i soffan bland kuddarna med en stor kopp te och lyssna på livsöden. Dofta på rosor med stråkorkester i bakgrunden.

Men hur mysig miljö jag än tycker att det kan vara med många små sevärdheter i ett hem, så i mitt eget är jag så radikalt mycket mer sparsmakad. Vill gärna ha några blommor i fönstret. Sen fastnar något konstverk ur barnahand och eventuellt någon raritet från ett minne. Men helst ska det vara tomt. Ren yta.

?Det är för att du hatar att damma?, säger mannen. Fast vadå? Hatar och hatar. Det är väl inte så illa, tänker jag, men inser i samma stund att det kan jag ju tänka eftersom jag ju aldrig gör det. Dammar alltså.

Mannen är helt tvärtom. När jag gör mig av med saker, slänger sånt som aldrig används och skalar bort onödigheter. Köper han in fler prylar och hittar tusen och en superviktiga bra-att-ha-mojänger.

Så kom det sig plötsligt att han fick en bok i örat. Han är en sån som lyssnar. Dagarna i ända och under arbetstid. Och när biblioteket börjar kännas tomt rotar man på nya ställen. Därav lyssnade han helt plötsligt på ?Prylbanta?. När det kom fram undrade jag verkligen om allt stod rätt till med gamle mannen. Eller om jag ska tolka det som begynnande demens.

Påverkbar är han i alla fall för nu har han röjt i källaren i en veckas tid. Markerar saker som ska väck, säljas eller skänkas, med gula tejpbitar. Så nu sitter gula lappar lite överallt, vid ett tillfälle hittade jag en på mig själv, så nu gäller det att man håller sig på alerten!

Jag är otroligt nöjd med denna transformation, men är håller mig lite på min kant. Låt han fiffla bäst han vill, så får vi se vart hän det tar vägen.

Jag hoppas bara att jag inte hamnar bland gullapparna.

Av Kattis - 17 augusti 2019 12:56

Att bryta de vana rutinerna och dagens gång mot nya normaliteter och andra tidsrutiner sätter livet lite i gungning. Från semesterlunk till arbetsvardag. Blir alldeles snurrig i själen.

Det har varit roligt och stimulerande att ha fått uppgifter att avverka, punker att bocka av. Att känna sig nyttig, behövd och hjälpsam. Men det har varit många timmar, intensivt och uttröttande. Och jag har sovit mycket.

Det var skönt att ha toppningsvecka i styrkeprogrammet just denna vecka. Det innebär att styrketräningen varit avskalad och väldigt enkel, endast ren bänkpress på schemat. Men löpningen plockar jag inte bort. Minskade bara på intensiteten.

Idag var det maxningsdag och jag försökte ha ett blankt sinne för resultatet. Inte lägga någon vikt vid vikten, så att säga. Jag förstår ju att mitt kaloriunderskott de senaste månaderna har haft sin påverkan. Att min lägre kroppsvikt och ändrade träning det sista halvåret gjort sitt. Men. Det känns ändå inuti när vikterna känns så mycket tyngre än förr.

För ett halvår sen pressade jag upp 67 kilo i bänken, kroppsvikt 64,5kg. Nu lyckades jag endast få upp 62kg, kroppsvikt 60kg.

Men om man kollar på förhållandet mellan kroppsvikt och styrka. Så maxar jag på ganska exakt samma procent idag som för ett halvår sen. Jag tar fortfarande 104% av min kroppsvikt.

Fokus. Nu går jag vidare.

Fick hem en ny bok igår. Jätterolig läsning. Överstrykningspennan och jag finner den väldigt intressant.

Av Kattis - 16 augusti 2019 07:27

Det susar i träden. Vinden är klar och aningens kylig. Det börjar dofta höst. Himlen är täckt av dunbolster och solen syns inte till alls. Funderar på val av ytterplagg idag. Undrar om regnjackan blir för kall? Jag är livrädd för att frysa.

Frös gjorde jag hela tonåren. I mina kjolar svassade jag runt, med max nylonstrumpbyxor under, sommar som medans snötäckt vintermark. Frös gjorde jag. Bet ihop och gick fortare. Dumma flicka.

Vilka tokigheter man än gör som ung, vilka lärdomar man än får, så kan man blint räkna med att kommande tonåringar fortsätter göra samma tokigheter. Och det kvittar ju vad en vuxen säger. De måste göra sin egna upptäckter. Egna lärdomar av egna fel.

Så är vi framme vid fredag. Jag har mina punkter på listan att beta av och jag hoppas jag hinner få dem gjorda inte alltför sent. Sen hoppas jag få ombesörja gräsmattan lite denna helg.

Men det är ju snabbt måndag igen. Och då börjar skolan på allvar.

Av Kattis - 15 augusti 2019 20:19

Ligger slött utslängd i soffan. Fyra första dagarna på jobbet har varit intensiva och gått i ett. Men det är nog ovanan som gör det mest uttröttande. Jobbet i sig är egentligen inget särskilt. Känner mig mest som en assistent. Vilket jag i och för sig är. Hehe.

Idag började dagen med ännu en föreläsning. Om barns liv på nätet, riskerna för grovt brott i denna värld och statistik kring antal timmar barn vistas där. Man blir mörkrädd!
Det mesta vet man ju redan, men paniken kommer ändå som ett slag i magen och jag for direkt hem och började gå igenom de tre små grisarnas mobiler. Vad har ni för spel här och har ni några notiser på?

Nej. Det var ju avstängt för allt. Det har jag ju egentligen redan koll på. Men det kan ju ändras. Rädslan får en att vilja plocka bort all deras tillgång till datorer och annan nätansluten teknik över huvudtaget. Men jag inser att det nog inte är rätt väg att gå det heller.

Att vara förälder är så himla svårt idag.

Eller är detta bara vår tids problematik? Har varje era sin egen farlighet föräldrar får ångest kring? Undrar vad min mamma försökte skydda mig mot? Då var det nog mest fula gubbar som kunde lura utomhus. Så nu är det ju egentligen samma. Fast på nätet.

Alltid är det nåt som kan göra oss illa. Krig. Svält. Förrövare. Terrorister. Mobbare. Droger. Psyket. Det gäller att ha coola nerver.

Ska nog inte jaga upp mig för mycket. Men prata. Att prata med barnen kommer man långt med.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards