Det finns att göra här.
Aktivering är inget problem.

Av de fem vindkraftverken jag ser på avstånd är endast ett i rörelse. Trots att det blåst konstant hela veckan. För en lekman som mig är det obegripligt.

Sitter på rad i våra brassestolar nedsjunkna längs sanddynerna. Tysta njuter vi av just tystnaden.
Molnen avlöser varandra och våra lägen växlas mellan upprätt och liggandes. Det är tröjor på, tröjor av, mest hela tiden.

Barnen har redan tröttnat på strandstunden och det börjar vankas lunchtid.
Utan grill i tre dagar försmäktar vi på denna ö.

Med elvaåringen snusandes i mitt öra ligger jag och vaknar till liv på luftmadrassen. Den nyinköpta värmefläkten håller temperaturen konstant här inne och jag har för första natten denna vecka inte frusit en minut.

Utanför ser jag solen stiga upp och läser på smhi att det ska bli en fin dag idag. Men vinden blir vi inte av med. Den slog följe med oss hit och kom för att stanna. Vill väl också ha semester kan jag tänka.

Igår satt vi framför tälten efter frukost och såg campingens arbetsfordon köra runt på sina små uppdrag. En stor traktor körde också omkring. Till slut körde den mot oss.
Snopna såg vi den ta sina gafflar lyfta upp vår hitbaxade grill och köra iväg.
Jaha. Var ska vi nu grilla?

Vi håller i oss så knogarna vitnar och skriker rakt ut när vi plötsligt tvärt styrs åt vänster. Rakt ut över ängen.
Vi som sitter i framsätet kan inte göra annat än att hänga med. Styret sitter i baksätet. Likaså motorn. Det vill säga pedalerna.

Middagen åt vi allihop på den lilla resturangen vid havet. Bästa utsikten. Dock utomhus. Infravärmare varsågoda. Håll till godo. Därefter gick vi iväg frusna så vi hackade tänder allihop. Vad gör vi nu?
I nästa stund hade vi hyrt fyra stycken trampbilar. Fyrsitsiga. Baksätet var två pedalförsedda platser. Det vänstra med ratt. Fram var det bara att åka med.

Sen drog alla iväg. Till att börja med åt varsitt håll. Trampade så benen skakade och rattade efter bästa förmåga. Ingen servostyrning på den inte. Halvt livsfarligt.
Varefter sightseeingen var gjord började alla söka efter varandra och jakten var till slut ett faktum.
Det gick undan. En och annan vätskepaus blev det, men i övrigt var det en timmes galen trampbilsfärd över gropig asfalt och kottig campingmark.

Vem som vann? Ingen.
Men kul hade vi.

Blundar. Känner solen i ansiktet. Myser till arornas sång. Får känningar från regnskogen.

En av husvagnarna här intill bebos av riktiga fågelentusiaster. Det ser ut som att större delen av förtältet är utformat som en fågelbur. Jag har på avstånd noterat tre större fåglar. Någon grå och någon vit, tror jag. Skulle vilja gå och hälsa. Men för svensk. Törs inte.
Dansa och spexa för turisttåget, ja, hälsa på någons papegojor, nej. Outgrundliga äro människans natur.

Mannen visslade när han gick där förbi. Och genast stack en nyfiken ara fram huvudet ?tjena?. De är så söta. Kloka. Så mycket mer än man tänker sig.

Sitter här och gottar mig med dagens andra kopp kaffe. Myser åt fågelsången.
Regnskogen.
Där kunde man va.

Tallkottarna ligger öppna på marken.
Flyttar min stol till soligare plats för femte gången denna halvtimme. Man får vara rörlig när man jagar solstrålar mellan tallgrenarna.
Invirad i en filt suger jag åt mig värmen. Hoppas på mindre blåst idag.

Några tonåringar sover ännu medans vi andra äter frukost till gatsoparens muller. Aktiviteten på campingen startar tidigt.
Mannen susade iväg på den för ändamålet införskaffade elsparken och köpte nybakade frallor. Knark. Frallor är som knark.
Måste gå och norpa en.

Applåder och jubel från passagerarna på det lilla campingtåget. Vi vinkar och skrattar så vi tjuter.

Varje kväll när vi sitter och myser utanför tältet ser vi det lilla turisttåget tuffa förbi med jämna mellanrum. Vi ser det komma på avstånd på andra sidan campingvägen och sen, efter en liten runda runt hörnet, dyker det upp på vår sida. Tuffar sakta förbi. Passagerarna sitter där stilla och glor.

Ikväll grillade vi hamburgare på grillen vi baxade från stugområdet i måndags. Vi tog alla våra nitton brassestolar och satte dem i en halvmåne. Köpte en drös portioner med perfekta pommes från grillen i centrum och fixade supersmaskiga burgare.
Där satt vi och smaskade i bästa kumbaya-stämning när tåget kom rullande första gången för kvällen.
Någon av killarna började vinka och vi andra skrattade lite halvt generat och vinkade samstämmigt för att bryta pinsamheten.

Sen hände nåt.
Vet inte var det kom ifrån. Som en bekant blixt.
När tåget sågs inkommandes på avstånd nästa gång drogs planerandet igång. Vi måste göra nåt.

Med en hel radda brassestolar slog vi oss ned precis vid vägkanten och vinkade överhjärtligt när de halvt uttråkade tågresenärerna rullade förbi. Leende började de vinka tillbaka. Lokföraren drog på smilbanden.

Nästa gång vi såg tåget for vi upp som ur en raket. Vad gör vi nu?
Vi rusade till vägkanten. Sjutton pers ställde sig med händerna på axlarna på den framför och tuffade tåg. Bredvid tåget.
Ännu mer skratt från både passagerare och lokförare.

Tåget kom igen.
Vi upp. Som skjutna.
På med högtalaren. Full dans vid vägkanten. Lokföraren hade nu superkul och passagerarna ropade och applåderade.
Och sen ännu en gång.
Vi for upp. Ideerna började ta slut. Lokföraren kikade uppmärksamt på håll. Vad skulle tokarna ta sig till nu?

Högtalare på.
Sexton pers på rad vid vägkanten.
YMCA.
Jubel från passagerare. Tåget stannar.
Vi dansar skrattande glatt vidare. Plötsligt ser någon. På tåget.
?Där är ju Samuel!?
Femtonåringen sitter på tåget. Ler och skrattar lite smått generad.

Undrar vem som blev mest förvånad.

Vinden fläktar alldeles lagom här på stranden. Solen värmer starkt emellanåt. På himlen glider några kritvita molntussar förbi och det är riktigt njutbart.
Liten har grävt en grop. Vi är bra på det i vår familj. Till slut syns han knappt.
Gossfar sticker ett vasstrå i kanten till hålet. Så ingen ramlar i.

Jag har lite kvar på min bok. Läser tyst. Ser ut över stranden. Badande barn och sand så långt ögat når. Havets glitter bryts av en ensam vattenskoter. Tre galna löpare tar sig fram längs vattenbrynet, mellan badande barnfamiljer och deras vattenleksaker. Vätskeryggsäckarna sitter slickade på deras ryggar. Tufft. Jag var helt slut efter en promenad på femhundra meter sandstrand.
Jag läser vidare. Snart är det lunch.
Sol. Bad. Mat.
Repeat.