Med fötterna i hett vattenbad avslutade jag gårdagskvällen. Mannen skulle kolla nåt i garderoben. Slocknade som en klubbad säl så fort han kom in i sovrummet.
Man blir trött av havslivet.

Efter hemkomsten med båten igår hann vi lagom packa upp våra väskor så var det dags för avfärd igen. Med bil. Mot grannhålan.
En god väns dotter fyllde arton.
Smörgåstårta, polsk korv och polsk öl pekade finger åt min diet och jag blev mättare än på länge. Men gott var det.
Man måste ju leva också, tänkte jag och planerade in ett extra långt löppass idag. Springa ska jag ju ändå. Så vad tusan.

Det här med att storpojken tog körkort för ett par dagar sen börjar redan betala sig. Gosspappan fick en öl i handen och jag pekade på storpojken -du kör- och så knep jag åt mig en jag med. Väldigt praktiskt.
Till vi skulle åka hem och jag förvisades längst bak i bussen, då framsätena snabbt ockuperades av storpojkschaufför och hans bundsförvant, sjuttonåringen.
Pappa hamnade i baksätet och var väldigt bråkig. Så pass att undertecknads bok hamnade i gisslanläge och hölls ut genom fönstret. Sjuttonåringen fick nog.
Blanda inte in mig i det där, skrek jag och tiggde om min boks överlevnad.
Pappan fick buttert luta sig tillbaka och lämna bort handspritsflaskan han retats med.

Ack ja.
Tänk när man var barn.

Morgon i viken.

Solen står redan högt när jag vaknar och flera båtar har redan lämnat. Varför så bråttom?
Nybakta frallor levererades till båten och sällan har en frukost smakat så gott. Himmelskt.

Men det är varmt. Nästan olidligt varmt och jag glömmer snabbt bort att jag varit frusen och gnällt över kylan så länge. Här finns ingen.
Getterna bräker från berget på andra sidan viken. Retas med båthundarna. Jag skrattar stilla. Helt orädda går de fram till både människa och hund. Bräker. Hundar skäller. Bräker lite till.

Vinden står helt stilla och jag känner värmen smälta mot min hud. Svettas.
Jag behöver inte frysa längre.
Vi fann sommaren.

Rena djurparken här ute i skärgården.

Igår simmade vi med snoken och idag har vi haft djupa samtal med öns getter och filosoferat på klipporna med herr Iller.
Ack så söt och orädd han var. Snurrade runt på berghällen, dök efter fisk och putsade sig noggrant. Allt medan vi satt och beundrade hans graciösa varelse.

Ska snart bege mig till åskådarplatsen för kvällens happening.
Solnedgång.

Herre Gud så vackert.

På klipporna vilar soldränkta kroppar under de svävande sjöfåglarna. Över viken ror en liten jolle.
Hamnen är inte stor, men båtarna tränger ihop sig, sida vid sida, så puttifrånkorvarna (fender, jag vet att det heter fender) gnisslar ikapp.

Sitter nöjd i båten och myser över dagens utflykt till storhamn på Landsort. Promenaden gick över ön längs grusig väg mellan klippor och snåriga skogsdungar.
Mannen tog sig tiden att vandra genom den lilla labyrinten som sades ge fiskelycka och tur på havet.
Vi vandrade till fyren, Sveriges äldsta, och gick in i gamla militärbunkers. Köpte glass i det lilla cafe?et i den ursöta hamnen och brände oss i solen.
Hade en urmysig dag med riktig sommarvärme i den vackra svenska skärgården.

Är det här den har gömt sig hela tiden? Sommaren.

Det är så tyst. Solen skiner över viken som ligger så stilla. Båtfolket börjar vakna och det rör sig lite bland bryggorna.

Sitter vid bordet på bryggan bredvid båten och känner värmen mot mitt ansikte. Äntligen sol och varmt. Kommer bli en härlig dag.
Vi ska ta oss ut till Landsort.

Ska bara dricka kaffe först.

Solen går ner bakom berget. Barntjatter sprids mellan båtarna. En liten jolle är ute på tur med far och son. Och segelbåtarna mallar sig längst ut mot viken.

Vi är inte vana att ligga förtöjda så här bland andra båtar. Ligga och guppa ikapp vid en brygga. Men det är faktiskt mysigt.
Kanske växlar man några ord med någon, ger tips om framtida naturhamnar och får beröm för en fin båt. Ödmjukt. Tack.
Nere i fören myser fyra bröder i storleksordning. Värmer sig efter kallt bad. Delar skrattande ett nytt minne om ikappsimning med en snok. Snoken vann.

Ute på relingen hänger våtdräkt, badbyxor och handdukar på tork. Glada över att få varit delaktiga denna sommardag hoppas de få bjudas in även imorgon. De hoppas på värme. Liksom vi andra.

Mår så in i vassen bra.

Solen har kommit fram och vi puttrar framåt i sakta mak till sjöss.
Intill mig sitter trettonåringen, klädd i mina gigantiska solbrillor, och löser korsord. Titt som tätt kommer en fråga kring något ord.
Han ser cool ut. Förbaskat söt.

Solen värmer min axel och jag sippar på mitt kaffe. Vad annars?
Kroppen känns arbetad och jag är enormt tillfreds efter morgonens löprunda. En sväng på en timme gör att mina ben kan vila gott ett par dagar. Det är planerad längd för denna tur.

Med stora söner på arton, sjutton och femton år kan vi inte längre ta för givet att de alltid vill följa med. Visst finns det tillfällen då de inte har något val. Men vi vill ju samtidigt att båtlivet ska kännas mysigt och efterlängtat.
Den här gången fick vi en stor med. De två äldsta valde att stanna hemma.

De jag kallar små, tretton-, elva- och åttaåringen, har dock inget val faktiskt. De får ju lov att följa med. Men sen är de mer benägna till att vilja också.

Familjemys.