Jag öppnade altandörren i ett försök att få in lite svalka. Vaknade i stillastående varmluft och trodde jag skulle somna in i syrebrist. Men luften utomhus står visst lika stilla.
Värmen är enorm.

På spisen puttrar grytan jag drog igång redan innan frukost. Vill att den ska hinna stå där och gosa till sig ungefär sex timmar innan det ska ätas. Kokade upp den på ett rödvin jag hittade i vinkällaren. En flaska jag fick när jag fyllde i höstas. Den sprider en underbar doft hela vägen ut på altan.

Jag sitter med benen lojt över poolkanten. Mannen står och rengör vattnet innan han plötsligt hoppar i och stänker ner mig.
Funderar på om jag ska göra honom sällskap. Det är varmt. Så varmt.

Onsdag.
En dag utan full kalender. Ändock inte tom.
Inköp behöver göras. Vad ska vi äta på nästa båttur? Tvätt behöver tvättas.
Bara sånt där vanligt fix.
Och en löptur på det. Sen är en dag till avbockad.

Men nu sitter jag här.
Det är sommar. Semester.
Och jag har det väldigt bra.

Om jag var trött igår. Vad är jag då idag. Helt slut.

Dagen har gått i ett. Full rulle. Bra rulle. Rensningen hos min käre mor gick över förväntan. Har gjort henne av med så mycket skräp, tömt flera skåp och slängt förskräckliga gamla rangliga möbler. Känns fantastiskt.
Och gamla mamma är nog helt dränerad på känslor nu. Stackarn.

Studentsonen fick iordning ett helt förträffligt rum. Vilken lyx. Han kunde inte fått ett bättre studentboende. Helt perfekt.

Vägen hem gick förbi det gigantiska köpcentrumet. Och där slet jag mig loss från mina tillhöriga och drev loss för egen hand.
Så skönt.
Strosade runt. Bland kraftigt upplysta galgar och tjusiga golv. Dova färger och mängder av rea-skyltar. I min egen takt. På mitt eget sätt.
Och tänk. Jag som aldrig ser något jag tycker är snyggt. Som, om jag bemödar mig att prova något, aldrig hittar något som sitter bra. (Ok, hittade en jättesnygg klänning för ett par veckor sedan. Vilket nu känns lite som en kickstart inför det som hittades idag.) (Men vi bortser från det just nu.)
Idag kom jag hem med flera kassar. Som en början till en ny garderob.

När man fyllt fyrtio är det kanske dags.

Och den dagen är förresten en helt egen historia. En pånyttfödelse som förtjänar en stund i eget rampljus.

Tar kalaset en annan dag.
Idag blev det en ny garderob.

Från en intensiv dag till en annan.

Storpojken ska börja studera. Igen.
Han tog studenten för ett år sen. Vilket var ett år före sin årskull eftersom han hoppade upp en klass i lågstadiet.
Så detta år tog han det lugnt. Jobbade lite och slappade mycket. Han tog igen sitt år.
Men nu ska han läsa marinbiologi på Universitetet.

Eftersom mormor bor närmare och har ett extra rum till övers tänker vi göra om det till gästrum. Så finns det möjlighet för gossen att ta någon natt där om det känns lättare. Då har han bara någon kvarts resväg.

Det kräver ju dock en del förflyttning av befintliga möbler hos min käre mor och inflyttning av möbler som passar bättre för ändamålet. En säng för en bokhylla.
Men för en dam i äldre modell som levt ensam i över tjugo år är varje möbel en kär vän. Och nu kommer vi och sliter i hennes hem.

Stackarn.

Men det blir bra.
Och alla ska bli nöjda.
Till och med bokhyllan.

Trött mamma ska straxt krypa ner i sängen. Trött och lycklig.

Fyra genomsvettiga barn, fyra barn, lyckliga rakt igenom, föll in genom bildörren när det var dags att köra hem. Fem timmars lyckorus gjorde dem så utmattade att de knappt orkade klättra upp på sätena i familjebussen.
Att se barnen så lyckliga värmer hela mig. Fyller mitt hjärta med sån galen kärlek. Den här dagen blev så stor för dem.
Jag hade ingen aning.

Känner mig så nöjd och tillfreds med att det blev så bra. Att det ändå var så lite folk som det trots allt var.
Vi gick för att se om vi kunde köra lazergame. Det låg på nedervåningen, tillsammans med go cart bland annat. Och där var helt folktomt. Öde. Var bara att betala och gå in.
U. N. D. E. R. B. A. R. T.

Efter att ha roat barnen ordentligt, roade jag mig själv med judo till kvällen. Judo med världens bästa judokompis.
Att träna med någon som förstår ens egenheter, som kan spegla ens knasiga sidor och hakar på fåniga ideer. Skrattar ihop. Åt och med varandra.
Kan det bli bättre?
Nej.

Tack.
För en helt underbart härlig dag.
Tack.

Svetten rinner från barnens pannor och jag könner mig lika nöjd som de är trötta. De könslorna går i koalition minsann. Desto svettigare barn, desto nöjdare känner jag mig som förälder.
Beror det på att de har varit fysiskt aktiva eller att de har haft roligt? Kvittar.

Sitter i en relativt obefolkad cafeyta och har precis köpt mig en cappuccino. Barnen har avverkat trampolinparken och återgått till leklandet.
Jag måste säga att jag är lättad. Hittills.
Inte särskilt mycket folk alls. Skönt.

Det är stort. Riktigt stort. Påminner en aning om Lalandia i Danmark. Tänker att inspirationen kommer därifrån.
Det finns hur mycket som helst att göra. Även om nog trampolinparken och leklandet är det som lockar mest.
Får se vad mer vi hittar på.

Nu ska jag njuta.
Svettiga barn. Nöjd mamma.
Cappuccino.

Det är alldeles blött på altan. Tycks ha regnat en hel del inatt. Men vi har ju planerat gör det, så det gör inget.

Lilleman har tjatat och längtat väldigt mycket för att få åka till Exploria. Men eftersom varken jag eller maken är särskilt förtjusta i platser som massbefolkas av barn så har vi dragit oss in i det längsta för att slippa undan. Men nu har vi kommit till vägs ände och har lovat honom en dag där. Norpade med oss ett par extra barn också för att förstärka styrkan ytterligare.
Lilleman kunde inte somna igår, så uppspelt var han. Hoppas nu att det åtminstone lever upp till hälften av han förväntningar.

Att det inte lever upp ett dugg till mina och makens.

Det var väl vid halv fyra tiden de började. Inte störande. Mer mysigt och stämningsfullt.
Morgonens fågelssång är nog den vackraste.
Det är bara det att man helst inte vill höra den. Inte på grund av att de skränar och stör, utan bara för att man rent egoistiskt önskar sig själv sova då.
Det gjorde inte jag.
Att ligga vaken och inte kunna somna är tortyr. Inte vet jag vad som väckte mig heller. För jag sov ju. Jättegott. Tror jag.
Men vid tretiden vaknade jag. Före fåglarna. Och sen låg jag där och vred mig irriterat i evigheter. Åtminstone ett par timmar.

Sitter nu med Lycy Diamond?s, En sommar i Brighton, på altan och lyssnar till helt andra ljud än de från inatt. Nu är det mer bilar och grannens sågande som når mina öron.
Det är söndag och jag har inte mycket på agendan. Ett styrkepass ska jag pusha mig igenom så småningom. Men annars.

Det blir nog en hel dag med Lucy.
Låter som en bra dag.

Det är ju inte klokt vad man samlar på sig grejer.
Städning fick mig att rensa mina badrumslådor. Och de är ju till stor del fulla med junk. Testförpackningar av både det ena och det andra. Miniflaskor av tvålar från ditt och datt och krämer jag inte använt på tio år. Parfymprover i mängder.
Blandat med damm.

Usch.

Ut med allt. Dammsug lådan.
Sortera. Släng. Släng. Släng.

Tre lådor.
En med specialfix. Rakhyvlar, fotcremer och sånt där man tar till ibland.
Nästa med smink och hårsnoddar, asken med örhängen jag slänger på mig lite så där halvt vardagligt.
Och sista lådan med vardagstillbehören. Deo, ansiktsmasker, hårolja och sånt jag använder lite titt som tätt.

Ordning och reda. Min melodi.
När jag väl får till det.