Sitter lättklädd på altanen medan barnen fortsätter att plaska i poolen. Det är äntligen skönt och svalt ute. 

Jag känner doften av grill från grannen och kan inte annat än känna suget av en god köttbit. Trots att vi åt för bara ett par timmar sen. Köttfärslimpa. På mormors vis. 

I torkskåpet hänger dagens andra tvätt och jag har struntat i att sätta igång det. Det kan lika bra torka av sig självt i den här värmen. Låter dörren stå öppen och sprida doften av nytvättad tvätt. 

Mannen ligger nedsjunken i soffan framför sin nya favoritserie, nån spansk. Han går omkring och öser all möjlig spansk vokabulär över oss nu för tiden. Vet inte om han själv vet vad han säger, men det låter bra.

Jag skulle hemskt gärna vilja kunna spanska. Blir avundsjuk på barnen som läser det fyra år i skolan men ändå inte vill kännas vid att de kan något. Om de ändå förstod vilken lyx de har!

Tänk om jag hade förstått det när jag gick i skolan. Läste tre år tyska, men helt ointresserat och oengagerat. Lärde mig nog lite, men inte i närheten av vad jag hade kunnat lära mig. Om jag bara förstått. 

I gymnasiet däremot, då läste jag teckenspråk. Älskade det och sög i mig allt! Drömde om att bli tolk. Drömde är fel ordval, jag skulle bli tolk. Det var bara det som fanns.

Sökte direkt in på teckenspråkshögskolan efter studenten. En liten skola med få elever och de önskade sökande med arbetslivserfernhet och helst trettio plus...

Jag kom inte in.

Hopplösheten tog mig.

Läst tre år omvårdnadsprogram enbart med sikte på teckenspråket. Jag ville inte jobba i vården. Inte alls!

När man lär sig ett språk kan man hålla det vid liv genom att se filmer, läsa böcker åka till länder där språket talas. Men med teckenspråk...

Jag hade ingen möjlighet att träna någonstans. Det rann sakta bort.

Sen kom livet dessutom. Det sattes inte på paus i väntan på att jag skulle söka året därpå.

Jag flyttade ihop med min pojkvän, köpte hus i annan stad och flyttade tio mil söderut. Blev tvungen att ta jobb inom vården, det var ju det jag var utbildad till och sen gifte vi oss. Barnen kom och livet rullade på fortare än någonsin.

Sen skulle jag tillbaka till arbetslivet och var långt över trettio. 

Vad gör man då?

Efter många turer har jag nu hamnat i skolan. Elevassistent. Hur länge det varar vet man aldrig. Personalomsättningen är relativt hög. Vad vill jag göra när jag blir stor? Jag har ju passerat fyrtio. Att plugga är för sent.

Tänk om man förstod när man var tonåring. Förstod vilken lyx man hade. Hela utbildningsvärlden vid sina fötter. Bara fantasin som kan sätta stopp.

Tänk om man förstod när man var tonåring. Att du kan bli vad du vill! 

Om du bara inte ger upp!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...