Väcks av klockan och kliver direkt upp. Gör min morgontoalett och går ut till min matta på altanen. Känner sträckningarna genom hela kroppen medan jag gör min lilla yogarutin.
Vaknar.

Idag ska vi ut med båten igen. Några dagars guppande som jag ser riktigt mycket fram emot.
Vet inte vilka vi blir. Men åtminstone de tre små. För är man under femton är man liten. Punkt.

Det är underbart att åka iväg lite nu och då. Men för en inbiten motionär med ett visst träningsupplägg blir det ibland lite tjorvigt. Jag vill inte hoppa över styrkepassen. Alls. Annat kan jag råka missa ibland, men styrkan. Nej.
Därför väckte jag mig själv av klockan och ska snart bege mig ner i gymmet.
Att ha eget gym i källaren är fenomenalt. Superlyxigt. Men jag skulle aldrig kunna ha det på annat sätt.
Jag har inte tid att lägga på transporter till och från eller på att vänta på att andra människor ska bli klara och släppa fram mig till någon viss station.
Plus att jag verkligen inte tycker om att gymma bland andra. Det är inte trevligt alls.

Så har man möjlighet att avvara ett rum, ett utrymme eller en hörna, så är ett eget lite gym värt sin vikt i guld. Träningen blir så mycket enklare. Ursäkterna så mycket färre. Framstegen så mycket lättare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...