Trött mamma ska straxt krypa ner i sängen. Trött och lycklig.

Fyra genomsvettiga barn, fyra barn, lyckliga rakt igenom, föll in genom bildörren när det var dags att köra hem. Fem timmars lyckorus gjorde dem så utmattade att de knappt orkade klättra upp på sätena i familjebussen.
Att se barnen så lyckliga värmer hela mig. Fyller mitt hjärta med sån galen kärlek. Den här dagen blev så stor för dem.
Jag hade ingen aning.

Känner mig så nöjd och tillfreds med att det blev så bra. Att det ändå var så lite folk som det trots allt var.
Vi gick för att se om vi kunde köra lazergame. Det låg på nedervåningen, tillsammans med go cart bland annat. Och där var helt folktomt. Öde. Var bara att betala och gå in.
U. N. D. E. R. B. A. R. T.

Efter att ha roat barnen ordentligt, roade jag mig själv med judo till kvällen. Judo med världens bästa judokompis.
Att träna med någon som förstår ens egenheter, som kan spegla ens knasiga sidor och hakar på fåniga ideer. Skrattar ihop. Åt och med varandra.
Kan det bli bättre?
Nej.

Tack.
För en helt underbart härlig dag.
Tack.

Svetten rinner från barnens pannor och jag könner mig lika nöjd som de är trötta. De könslorna går i koalition minsann. Desto svettigare barn, desto nöjdare känner jag mig som förälder.
Beror det på att de har varit fysiskt aktiva eller att de har haft roligt? Kvittar.

Sitter i en relativt obefolkad cafeyta och har precis köpt mig en cappuccino. Barnen har avverkat trampolinparken och återgått till leklandet.
Jag måste säga att jag är lättad. Hittills.
Inte särskilt mycket folk alls. Skönt.

Det är stort. Riktigt stort. Påminner en aning om Lalandia i Danmark. Tänker att inspirationen kommer därifrån.
Det finns hur mycket som helst att göra. Även om nog trampolinparken och leklandet är det som lockar mest.
Får se vad mer vi hittar på.

Nu ska jag njuta.
Svettiga barn. Nöjd mamma.
Cappuccino.

Det är alldeles blött på altan. Tycks ha regnat en hel del inatt. Men vi har ju planerat gör det, så det gör inget.

Lilleman har tjatat och längtat väldigt mycket för att få åka till Exploria. Men eftersom varken jag eller maken är särskilt förtjusta i platser som massbefolkas av barn så har vi dragit oss in i det längsta för att slippa undan. Men nu har vi kommit till vägs ände och har lovat honom en dag där. Norpade med oss ett par extra barn också för att förstärka styrkan ytterligare.
Lilleman kunde inte somna igår, så uppspelt var han. Hoppas nu att det åtminstone lever upp till hälften av han förväntningar.

Att det inte lever upp ett dugg till mina och makens.