Direktlänk till inlägg 17 juli 2019
Att en dag bara kan försvinna så där.
Gårdagen genomsyrades av storpojkens uppkörning. Förmiddagen ägnade jag mig åt att köra runt i byn med honom för att piska honom lite extra kring uppmärksamheten vid övergångsställen och korsningar.
Efter lunch tog han sig till större staden för sin uppvärmningskörning med körskolläraren och sen var det dags för uppkörning.
Både jag och far i huset var skitnervösa och otroligt nyfikna, så vi slog våra påsar ihop och for ner till trafikverket för att plocka upp vår älskade förstfödde.
Hade han klarat kortet? Fick han ösregn under hela uppkörningen? Var hans examinator superpetig och kuggade honom för något trivialt?
Jag var så nervös när vi körde in på parkeringen. Vi var i tid och han skulle inte vara klar förrän om tjugo minuter.
Men där stod han. Redan?
Var det ett dåligt omen? Fick han inte köra klart?
Men straxt såg vi ett leende på vår annars så seriösa gosse och mitt hjärta sprack i tusen bubblor av lycka.
Min son har körkort.
Och där bockar jag av ännu ett delmål. Han vet vad han ska göra de kommande tre åren och tiden därefter oroar jag mig inte för.
Känns som att han är stabil i livet nu. Nu klarar han sig.
(Fäller en tår av stolthet, över både mig och gossen.)
Mission accomplished.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|