En bit ur mitt liv

Alla inlägg den 17 juli 2019

Av Kattis - 17 juli 2019 20:17

Solen går ner bakom berget. Barntjatter sprids mellan båtarna. En liten jolle är ute på tur med far och son. Och segelbåtarna mallar sig längst ut mot viken.

Vi är inte vana att ligga förtöjda så här bland andra båtar. Ligga och guppa ikapp vid en brygga. Men det är faktiskt mysigt.
Kanske växlar man några ord med någon, ger tips om framtida naturhamnar och får beröm för en fin båt. Ödmjukt. Tack.
Nere i fören myser fyra bröder i storleksordning. Värmer sig efter kallt bad. Delar skrattande ett nytt minne om ikappsimning med en snok. Snoken vann.

Ute på relingen hänger våtdräkt, badbyxor och handdukar på tork. Glada över att få varit delaktiga denna sommardag hoppas de få bjudas in även imorgon. De hoppas på värme. Liksom vi andra.

Av Kattis - 17 juli 2019 15:53

Mår så in i vassen bra.

Solen har kommit fram och vi puttrar framåt i sakta mak till sjöss.
Intill mig sitter trettonåringen, klädd i mina gigantiska solbrillor, och löser korsord. Titt som tätt kommer en fråga kring något ord.
Han ser cool ut. Förbaskat söt.

Solen värmer min axel och jag sippar på mitt kaffe. Vad annars?
Kroppen känns arbetad och jag är enormt tillfreds efter morgonens löprunda. En sväng på en timme gör att mina ben kan vila gott ett par dagar. Det är planerad längd för denna tur.

Med stora söner på arton, sjutton och femton år kan vi inte längre ta för givet att de alltid vill följa med. Visst finns det tillfällen då de inte har något val. Men vi vill ju samtidigt att båtlivet ska kännas mysigt och efterlängtat.
Den här gången fick vi en stor med. De två äldsta valde att stanna hemma.

De jag kallar små, tretton-, elva- och åttaåringen, har dock inget val faktiskt. De får ju lov att följa med. Men sen är de mer benägna till att vilja också.

Familjemys.

Av Kattis - 17 juli 2019 09:56

Att en dag bara kan försvinna så där.

Gårdagen genomsyrades av storpojkens uppkörning. Förmiddagen ägnade jag mig åt att köra runt i byn med honom för att piska honom lite extra kring uppmärksamheten vid övergångsställen och korsningar.
Efter lunch tog han sig till större staden för sin uppvärmningskörning med körskolläraren och sen var det dags för uppkörning.

Både jag och far i huset var skitnervösa och otroligt nyfikna, så vi slog våra påsar ihop och for ner till trafikverket för att plocka upp vår älskade förstfödde.
Hade han klarat kortet? Fick han ösregn under hela uppkörningen? Var hans examinator superpetig och kuggade honom för något trivialt?
Jag var så nervös när vi körde in på parkeringen. Vi var i tid och han skulle inte vara klar förrän om tjugo minuter.
Men där stod han. Redan?
Var det ett dåligt omen? Fick han inte köra klart?

Men straxt såg vi ett leende på vår annars så seriösa gosse och mitt hjärta sprack i tusen bubblor av lycka.

Min son har körkort.
Och där bockar jag av ännu ett delmål. Han vet vad han ska göra de kommande tre åren och tiden därefter oroar jag mig inte för.
Känns som att han är stabil i livet nu. Nu klarar han sig.

(Fäller en tår av stolthet, över både mig och gossen.)
Mission accomplished.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Juli 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards