Direktlänk till inlägg 13 juli 2019
Jag gör en kopp kaffe. Tar min bok, Tamara McKinley, och solglasögon (kan ju i alla fall låtsas att det är sol) ut på altan. Placerar min lilla stol på en bra plats (om det finns någon som det eventuellt kan komma lite sol på) och väntar på att kaffe blir klart.
Sen tar det mig fyra vändor in igen innan jag äntligen får sätta mig på min (nu faktiskt, i alla fall för ögonblicket, soliga) plats på altan.
De tre små kockarna i köket fixar amerikanska pannkakor, vilket standardiserat innebär minst tre ronders trivialt tjafs, vilka jag måste kliva in och döma. Femtonåringen ringer upp, från resan pp väg mot Ikea, minst två gånger för att ge mig diverse mätuppdrag gällande hans rum med inventarier.
Solen försvann kvickt.
Men nu sitter jag åtminstone här. Huset blev tyst, så där läskigt tyst som det bara kan bli efter en stund av tvister och livligheter.
Små kockarna är färdigätna och jag tänker inte gå in och se hur köket ser ut nu. För nu sitter jag här.
En liten stund bara.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|