Till slut orkar jag inte mer. Tigger och ber om att få gå hem.

Säga vad man vill om mobilspel, men vad gäller Pokemon Go så bidrar det knappast till stillasittande. Tvärtom.
Elvaåringen har gått femtio, 50, kilometer denna Ölandsvecka. Helt galet. Vansinne.
Men sen är han ju lite speciell vad kommer till energi. Har hur mycket som helst. Så där så det blir över.

Jag ville ut och ta en långpromenad nu efter middagen. Har bara tränat i gymmet idag och kände mig lite rastlös. Hmm. Det var det där med energi. Genetik och allt.
Men ok. Några pokemonare kan jag ju ta med mig. För sällskaps skull.
Fick med mig två egna plus en extra. Hade min planerade timmes runda i fokus och trampade iväg. I bra hastighet. Min hastighet.

Och minsann. Fanns visst pokemons och gym och stop och krok och flax och allt möjligt längs vägen. ?Det ligger en flux där, dit måste vi gå.? ?Vet du var det här är mamma?? Bild på rutschkana trycks upp i mitt ansikte. ?Ja det vet jag.? ?Vi måste dit.?
Och vi gick. Och gick. Och gick tillbaka. Här har vi varit förut, tänkte jag men orkade inte yttra mig.
Min hastighet höll dem. Med mål framför sig kan man visst gå hur långt dom helst. Och fort.

Efter två timmar sa jag stopp. Jag blev trött. De orkade visst gå hur långt som helst.
Pokemon. Mobilspel. Mobilt så det räcker.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...