En bit ur mitt liv

Alla inlägg under juli 2019

Av Kattis - 31 juli 2019 19:53

Appen piper till och en kvinnlig röst talar tydligt om för oss att nu ska vi öka tempot och springa snabbt i trettio sekunder. Vi lyder.
Med armarna pendlande tätt vid sidan trycker vi oss framåt.
Det piper till igen och vi får direktivet att sänka hastigheten under två minuter. Vi pustar ut och drar ner till ett lagom lunk och försöker hämta andan ordentligt innan det är dags för nästa intervall.

Jag älskar att bli tillsagd om vad jag ska göra när det gäller träning. Pressa femtiofem kilo två gånger i sex omgångar. Eller spring snabbt i trettio sekunder med två minuters lugn återhämtning. Det är bara att lyssna. Göra. Och sen känna sig superduktig.

Idag drog jag med mig vännen på ett förlängt intervallpass. Först åtta snabba intervaller, vilket skulle ta en halvtimme, och sen fortsatt lunk för att förlänga arbetstiden lite.
Vi sprang och kämpade med intervallerna, lufsade vidare och blev nöjda när vi nått sju kilometer. Intervaller med extra lufs var kanon. Som att få in två pass på en gång.

Intervaller är jättekul. Sen är det inte så lätt att följa direktiven med exakt tempo, idag skulle vi enligt programmet springa på 5.40 tempo, men det visade sig efteråt att vi hållit ungefär 4.10 tempo, men det spelar väl mindre roll.
Det är skönt att följa order och bara utföra. Det får hela löpturen att gå rasande fort. (Hihi) Plötsligt är det bara färdigt.

Jag mådde fenomenalt bra vid hemkomst. Och jag mår fenomenalt bra hela kvällen. Så nöjd så.

Av Kattis - 31 juli 2019 13:29

Känner mig som värsta hackern. Till trettonåringen skrattar åt mig. Känner mig som en tant.

Suttit och klurat ett tag på att skapa en ny blog. Börja om och förbättra. Jag har lite vuxit ifrån denna sidan. Det var här barnaskaran formades, växte och grundades.
Nu står jag i nästa fas i livet. Äldre, mognare och med barn som sakta håller på att förvandlas till män.

Men att börja om är inte lätt.
Jag är otroligt förtjust i normalitet. Bekväm. Vill helst ha det som det brukar vara.
Fast att börja om kan ju vara riktigt lärorikt. Stimulerande. Framåtdrivande.

Denna plattform har funkat, men den visar sig ha fastnat i enkelspårighet och tycks ha blivit smått omodern.
Prövar mig fram bland andra verktyg. Får se hur det går. Om min utveckling fortskrider.

Fortsättning följer.

Av Kattis - 31 juli 2019 09:04

Letar upp den soligaste platsen på altanen. Men det står en gran ivägen.
Solen slinker igenom grenarna bäst den kan och jag suger åt mig varje lite värmestråle som kommer åt mitt håll.
Fryser.

Tacksam över att solen ändå visar sig. Men missnöjd över hur låg temperaturen trots det är. Bylsat på mig mysbyxor och tjock gosig tröja. Vägrar strumpor. Kaffet tog slut lite väl fort i den här kylan och funderar på en kopp till.

Äh. Tusan. Kan inte någon såga ner granen? Borde inte vara så svårt. Kan vi inte göra det själva? Vår gran. En klen gran. Men lång. Hög. Ser ut som att man skulle kunna dra omkull den. Får bli nästa kvinnliga list-projekt.

Appropå träd. Jag har ett.
Många egentligen.
Men ett är lite speciellt. Helt anonymt ståtar det mitt på tomten. Till hälften ser det ut som en vacker hängpil, till hälften ett enormt rakt träd. Bladverket är det samma, så det är ju samma träd. Varför står då halva upp?
Vill kapa det så att hela trädet hänger. Hängpilar är vackra. Men jag vet inte vad detta är för träd. Någon sa ask.
Mannen är snickare, kan mängder av träd, men här går han bet. Fast han gissar på pil.

Behöver konsultation av kunnig person.
Var hittar man det?
Kunnig, pålitlig person sökes.

Av Kattis - 30 juli 2019 22:30

Popcornskålarna står på rad på köksbänken. Intill stoltserar en klunga dricksglas. Med sugrör. Festligheten når sin kulmen där.
De två små grisarna har övernattningsfest. Kompisen sover över.

Tänk ändå. Vad lätt att skapa guldskimmer i barnaögon. Låt en kompis sova över och bjud på lite popcorn och bubbelvatten. Tadaa.
Lyckligare barn kunde inte skådas.

Fast det är klart.
Hade det inte varit flertalet tillfällen av nekande dessförinnan så hade det inte blivit hälften så kul nu.

Värt att tänkas på.

Av Kattis - 30 juli 2019 17:33

Solen tittar fram och jag kastar mig ut till solstolen. Slänger ihop en kopp kaffe, tar med mig min bok och börjar skriva.

Känner mig produktiv idag.
Inte så mycket för att jag lyckats åstadkomma många saker, utan mer för att jag blivit van vid att inte uträtta något alls. Det är skönt med semester. Sommarlov.

Idag fick jag i alla fall ändan ur vagnen och kom iväg för att få till nya foton till körkortet som måste förnyas. Den uppgiften har legat och hånat mig från hallbänken i flera veckor. Att ta kort är inget jag längtar efter. Särskilt inte när nån annan ska ta kortet på mig.
Men sen har jag ju heller aldrig stått framför en riktig, proffessionell fotograf.
Det gjorde jag inte nu heller.
Fotot blev rödmosigt och mina ögon skräckslagna. Men det är väl också en sann bild av hur jag skulle se ut om jag blev stoppad av polis och behövde identifiera mig.
Nä. Usch. Fotot blev lika förskräckligt som tidigare och chansen att mitt nya körkort kommer bli mindre pinsamt än det nuvarande är ytterst minimal.
Men. Nu är det gjort.
Check på den.

Vännen fyller år och presenter är jag totalt värdelös på. Och som med allt annat är jag världsmästare på att skyffla besvärande uppgifter framför mig.
Men jag har haft en tanke på ett mysigt spa-besök. Tanken har tänkts. Och där har det stannat. Lite för länge.
Eftersom det finns en besvärlig del till i detta liv jag lätt manövrerar förbi, knuffar undan, glömmer bort eller skyfflar framför mig. Telefonsamtal.
Gillar dem inte.
Vet inte vad det kommer ifrån.
Eller jo. Jag hör ju aldrig vad folk säger och det slutar alltid med att vi pratar i mun på varandra. Hemskt. Pinsamt.
Jag vill se den jag pratar med.
Men. Telefonsamtal avklarat och spa-dag bokad.
Check på den.

I taket utanför sjuttonåringens fönster finns ett stort vädringsspår in till vinden. En lång öppning som ska vara försedd med finmaskigt nät. Detta nät är dock borta sen ett par år och istället har en svala huserat därinne. Otroligt söt och fridfull.
Men. Ockupanter av det väsentligt mindre söta slaget har i år tagit över. Getingar. De kommer och går som de vill. I vindlande fart och i enorma antal.
Vi har ett getingbo på vinden.
Hur man får bort det lättast är en svår nöt att knäcka.
Vinden är av varianten kryp så långt du når platt på mage, lite väl utsatt mot ett, vad vi gissar, stort getingbo.
Utifrån blir då ståendes från ett fönster, en våning upp, med aktning av balans och tungan rätt i mun bland förmodat attackerande getingar i flock. Usch.
Mannen tänkte. Googlade. Tänkte lite till.
Sen gick han ner och hämtade sin byggdammsugare...
Gömd bakom gardinen kunde han sen stoppa upp dammsugarröret i öppningen i taket och bara lyssna till rasslet av uppslurpade getingar. Radar hjälpte till att ta kål på dem i dammsugarpåsen sen.
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Nu får vi se vad resultatet blir.
Förhoppningsvis flytt.
Check på den. (Vet att maken gjorde jobbet, men kvinnans list är att delegera)

Underbart. Massa gjort.
Nu ska jag läsa bok i solen en stund.
Fortsätta mitt lata sommarlov.

Av Kattis - 30 juli 2019 09:47

Så hände det plötsligt.
Dagen då jag satte på mig en långärmad tröja för att gå ut med min frukostgröt på altanen.
Genast kommer en svidande könsla inombords.
Är det slut nu?
Är sommaren över?

För det är ju lite så vi funkar.
Blir det kallt i två dagar lever vi i känslan att det varit kallt i evigheter. Och blir det plötsligt enormt varmt i några dagar glömmer vi genast bort att vi suckade och frös veckan innan.
Smått idiotiskt.

Regnet har forsat hela natten och vår gräsmatta skrattar av lycka. Altanen är vrålblöt och poolhanddukarna dyngsura. De kommer kanske inte behövas idag.
Min mage vrider sig av hunger och jag slukar gröten fortare än kvickt.
Trots vädret sitter jag på altan. I gul stickad tröja och kalla fötter. Det är ju ändå sommar. Och om några veckor finns inte möjligheten längre.

Vill suga i mig av denna ljusa, ljumma årstid så mycket jag kan.

Av Kattis - 29 juli 2019 21:54

En kopp te tack.
Varsågod.

Mina trötta ben vilar mot soffbordet. Morgonens löpning känns faktiskt.

En massage tack.
Nehe. Inte det.
Sluta stirra så där. Jag är inte dum. Bara trött.
Gick ju upp en timme tidigare än tidigt imorse. Och borde gå och sova nu.

Tänk att det är lika svårt att gå och lägga sig som att gå upp. Hur kommer det sig? Nån korrelation?

Men nej. Jag ska ta mig i kragen nu, eller nackskinnet, nån krage har jag ju inte. Ska gå och borsta tänderna och lägga mig.
Kommer ju ändå läsa ett par timmar.

Får se när klockan ringer imorgon. Den lever ju sitt eget liv den där.

Av Kattis - 29 juli 2019 13:57

Så lade sig åter tystnaden över vår lilla altan. De tjoande små försvann plötsligt iväg på annat upptåg och kvar är endast storpojken. Smått slumrandes glider han omkring i den stora badringen.

Jag hämtar andan efter att ha röjt och plöjt bland hyllor och pryttlar i badrummet. Skurat toalett och torkat skrymslen. Plockat undan onödigheter och funnit glömdheter.
Känns skönt.
Skönt att ha fått rent och skönt med en paus.

En paus är aldrig så skön som när det finns något att pausa ifrån.
En kaffe till tack.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Juli 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards