Fötterna trummar mot asfalten och svedan i lungorna gör nästan att jag ger upp. Flåset är inte vad det varit. Men när tiden passerar fyrtio minuter skrapar jag hellre ihop dem hela sextio. Och när distansen kommit upp förbi nio kilometer drar jag så klart in en hel tia innan jag tillåter mig att frustande stanna.
Det är ändå skönt att rensa systemet efter ett midsommarfirande. Lungorna brinner, men lite vatten och vila gör susen.
Det är ändå värt det. Alltid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har varit lite svajigt idag. Så länge jag var på jobbet var det bra. Men sen när jag kom hem har tankarna varit svåra att styra och de har fått tårarna att trilla både en och två gånger. Imorgon är det begravning. Min älskade farmor. De...

Här har ni en yngre tonåring som ägde världen. Hon som aldrig gjorde som någon annan sa och aldrig gick dit någon annan pekade. Kaxigt självsäker. Här levde hon lyxliv en sommar på Guernesy i engelska kanalen. Cyklade till stranden och dansade på...

För några veckor sen blev en av mina söner magsjuk. Var hemma några dagar. En vecka senare blev nästa gosse magsjuk. Och var hemma några dagar. En knapp vecka senare ramlade jag ihop i feber och dagen efter blev en av sönerna magsjuk, igen. Sen...

Det är inte ofta jag uppdaterar här inne nu för tiden. Det blir ofta sporadiska små infall med dagens händelser i känsloformat. Jag tänkte att det kanske var på tiden att jag beskrev livet i det stora blå huset som det ser ut nu. 2020. Vi är for...

Idag har jag hunnit med att flörta mig gratis in på stans snyggaste betaltoalett, rätt snyggt toalettbiträde(heter det så?) också. Gick ju inte att betala med kort med pinkod. Alltså hallå?! Fått hjälp av världens bästa säljare. Han charmade barnen...