Syrsorna välkomnar oss där vi kommer längs dikeskanten. Högljutt spelar de sin sommarmelodi. Solen är lågt sjunken bakom skogskanten och det enda som syns är dess guldiga skimmer, som om dess strålar inte riktigt vill släppa taget om himlavalvet.
Klockan är långt förbi nio, men det är först nu vi lyckats komma ut på löprundan. Mannen och jag. Och det är först nu det är svalt.
Det är riktigt skönt till och med. Ordentligt svalt. Tyst och stilla. Inte många ute. Första kilometrarna känns kanon.

Men det kan ju vända. Och gör så förstås.
Vet inte om det är mat eller vatten som är bristvaran. Kanske kombo. Har inte ätit på sex timmar och nog inte fått i mig ens en liter vätska på hela dagen, så grunden för dagens löptur var lite illa.
Två kilometer gick det, sen kom ett redigt knytnävsslag i magen. En rejäl obehagskänsla mitt i solar plexus. Försökte andas djupa avslappnande andetag. Försökte med lite vatten från idrottsplatsen vi paserade. Drog ner på tempot.
Inget hjälpte.

Vet inte om jag ska känna mig dum eller duktig. Men jag höll ut i alla fall. Smärtan i mellangärdet satt kvar rundan igenom, men jag lyckades bita ihop och ta mig runt. Kom i mål kräkfärdig och totalt färdig. Inte av riktig trötthet egentligen. Mer av utmattning på grund av att ha pressat mot smärta så där.

Det kunde ha blivit en alldeles underbart skön sväng. Men jag måste komma ihåg vätskan dagen igenom innan ett pass!
Drick. Drick. Drick.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En minut kvar. Kroppen skriker stopp. Tigger. Vill inte ta ett steg till. Benen känns som betong. En minut kvar. Morgonen började i sol och stilla vind vid kanten av fotbollsplanen. Idrottsplatsens enda konstgräsplan utnyttjas till fullo nu när...

-Det blir ju bra, utbrister mannen glatt ifrån köket. Det passar ju inte alls. Jag faller i skratt och går och tar en titt på den tunga metalltavlans nya placering ovanför köksbordet. Det grova ekbordet i svart möter ändå det silvriga tennet i ta...

Det är en uppsluppen stämning i klassrummet den sista lektionen. Det pysslas, målas och klipps. Det blir färgglada ägg och en och annan påskhare. Det är långt ifrån tyst. Till det är dags för Lilla aktuellt skola. Coronatime, utbrister någon i vets...

Håll i hatten. Vinden tar i ordentligt. Vad hjälper det då att hålla i mössan, blåser ju nästan omkull. Och vind, det var lågt räknat, nästan storm ute. Möter upp min lilleman ute på skolgården. Det är mysigt när man jobbar på samma ställe. Sälls...

Stötta lokala företagare. Det känns bra i dessa tider. De har det inte lätt nu. Vi gick helt enkelt ut och åt, jag och ett par kollegor. Vi umgås ju på jobbet ändå och vi får väl hålla avstånd till andra, tänkte vi och gled in på den lilla punchver...