Ser ut över viken. Mängden segelbåtar förbluffar mig. Jag slutade räkna vid tjugo.
Åskan som dundrade i närheten för några timmar sedan är ett minne blott. Det var lite mysigt att sitta i båten och lyssna till naturens mullrande. Men jag är ändå tacksam att det inte kom hitåt.

Vi har precis gått på båten igen. Kylan (jo faktiskt! Och den tas bara tacksamt emot) fick oss att lämna den annars så varma klipphällen och kliva in under båtens kapell.
Kvällen har till största del spenderats med kuben. Rubiks kub alltså.
Så gott som alla i huset (okej då, vi säger väl båten. Men det är bara just för tillfället) klarar den sedan länge. Näst yngsta gossen var till och med med i ett tv-program här i våras. ?Idag om ett år?. Där han visade resultatet av sin årslånga kamp med att, inte bara lära sig klara av att lösa kuben, utan dessutom lyckas lösa den under en minut.
Han lyckades.

Men nu är det min tur att lära mig.
Har varit högst ointresserad och ovillig att ens någonsin försöka. Men nu. Ja. Jag vet inte riktigt. Nu har jag lust helt enkelt.
Fast då på mitt sätt. I min takt.
Och jag har ju några som kan lära mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den spruckna asfalten påminner om dig. Jag minns barndomens somrar på Ornö. Vi gick längs den solbrända vägen till glasskiosken. Fikade sockerkaka på altanen och lekte på ritad värld på allrumsgolvet. Krukväxterna i fönstret påminner om dig. Du...

Min farmor har gått bort. Men det är inte hela sanningen. Min farmor var så mycket mer. Så. Mycket. Mer. ...

Där ligger hon. Hon som alltid funnits. Som axlade en viktig roll och klev in där ingen annan fanns. Som funnits där när det har behövts, hjälpt till när det har önskats. En stabil punkt under hela min uppväxt. Nu ligger hon där. Framför mig. A...

Stegen trummar mot den blöta landsvägen. Den uppmjukade leran låter mina skor sjunka ner lätt i geggan när jag trycker ifrån i mina steg uppför backen. Idag valde jag att vända på varvet i mitt distanspass, samma runda men åt andra hållet. Gör det ...

Framtiden möter mig i farstun. Jag är alltid lika nyfiken på vem. Bjuder in med öppna armar. Välkommen in till mitt hem! Undrar vad du kommer med? Vad bjuder du nu på? Kan det vara förändring? Något högre jag kan nå? Vill inte göra dig...