Direktlänk till inlägg 17 juli 2018
Från den heta asfalten känner jag den. Den solbrända marken som får mina fötter att röra sig snabbare. Från den branta vattenrutschkanan känner jag den. Där vattnet yr i kaskader runt forsande våghalsar som kastat sig ut över kanten. Från skrattande barn som studsar på det uppblåsta berget och faller omtumlade ner i plasket känns den och från ungdomarna på badringarna i forsen där de skönt flyter förbi. Jag kan känna den från nöjda munnar vid glasskiosken. Där de smaskar mjukglass ikapp med solen, som smälter den snabbare än den hinns ätas upp.
Överallt känns den. På min hud, i sin doft och av barnens klingande skratt.
Sommaren.
Den varma, sköna, underbara.
Jag bara sitter. Andas. Tar in allt.
Fyller min kropp och alla mina sinnen till bredden av sommar. Fyller min själ och njuter.
För rätt vad det är.
Är den slut.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 |
31 | ||||||||
|