Direktlänk till inlägg 17 juli 2018
Åh den känslan.
Barnen badar i sjön och hoppar från bryggan. Skrattar och springer ut i vattnet. Simmar längre och längre ut tillsammans med sina kusiner. Jag sitter på filten och njuter av kvällens svala vind. Bredvid sitter min syster.
När man föds har man ingen påverkan på var man växer upp eller hur man ska leva. Man föds in i en förutbestämd tillvaro. Lever nära dem som redan finns nära.
Min syster har aldrig funnits nära. Annat än inom mig.
Vi bor och lever fyrtio mil ifrån varandra och har inte möjlighet att ses så ofta. Det blir ett par gånger om året så där.
Men när vi ses.
Den känslan.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 |
31 | ||||||||
|