Direktlänk till inlägg 15 juli 2018
Slänger mig raklång i hammocken bakom köksdörren. I vardagsrummet hörs bruset från finalmatchen på tv. Jag smiter. Jag skiter i denna match och tar en egen stunds timeout istället.
Himlen är fortfarande klarblå och solen är fortfarande varm. Men det finns en tillstymmelse till svalkande vind som sveper över mig. Det går att andas.
Sista tvätten hänger på tork och middagen är undanplockad. Diskmaskinen gör sitt (hoppas jag för den är inte helt hundra) medans jag tar en paus. Mina trötta ben behöver det.
Igår var planen att ta mig ut på en skön löprunda i den svala sommarkvällen. Men när väl svalkan kom blev olusten för ensamlöpning en lördagkväll i sommaren för stor. Så jag körde ett underkroppspass på altanen istället.
Ett riktigt hatpass.
Jag gav mig in i det för första gången för ett par veckor sen. Trodde jag skulle kunna ta det som en uppvärmning på morgonkvisten. Göra det som ett komplement till kvällens kommande löpning.
Pyttsan!
Det var det jobbigaste jag gjort på bra lönge.
Lofsan, PT?n (?lofsans? på Instagram), har satt ihop flera sommarträningspass med i största del kroppsviktsövningar. Träning man kan ta till då man är på semester och inte har tillgång till någon utrustning.
Detta var första passet. Och jag var helt slut efter varv 1/4. Och då körde jag nivå 1 av 3. Fick kämpa för att ta mig igenom det.
Efter det kunde jag inte gå på flera dagar. Tog närmare en vecka innan jag var helt återställd.
Där och då lovade jag mig själv att aldrig, ALDRIG!, göra om detta pass.
Fast.
Det är ju nåt med träningsvärk. Det liksom får en att må bra inuti. Jag kände ju att all denna smärta kom av att jag plötsligt lyckats träna muskler jag inte kommit åt tidigare. Att jag gjort något rätt. Och att det nog vore bra att göra det igen.
Så. Igår gjorde jag det igen.
Men nu på nivå 2 av 3.
Det var sjukt jobbigt och jag var helt slut efteråt. Passet som är beräknat att ta 30 min tar mig en timme. (Fattar inte?!)
Jag såg med skräckblandad förtjusning fram emot flera dagar av förskräcklig träningsvärk. Såg för mitt inre hur jag krampaktigt höll emot mot stolssitsen när jag skulle sätta mig och hur jag stapplade upp steg för steg i trappan.
Men. Jag vaknade imorse. Sträckte på mig som vanligt innan jag klev upp. Kände hur det drog lite från höften ner i benen. Men i övrigt. Inget särskilt.
Rackarn?s.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 |
31 | ||||||||
|