Stegen trummar mot den jordiga marken som utgör underlaget för vår löprunda. Vi säger inget. Våra andetag är ansträngda.
Stigen slingrar sig framåt, uppåt och över bergskanten vid toppen. Blicken hakar sig fast där uppe i ett försök att dra mig dit.

Det är inte ofta jag och väninnan lyckas sy ihop våra löprundor. Men idag hände det. Och det är mysigt.
Det är skönt att ha med sig en kompis att flåsa ikapp med. En som synkar i takt och distans. Som inte står och väntar otåligt ovanför backen eller joggar baklänges i ett försök att fördriva tiden med nåt ointressant samtal mitt i mina tunga andetag när jag helst skulle ramla ihop i en hög i diket.
Ja, en löparkompis som man kan prata lite med när man börjar komma igång, men som är lika trött som jag när det är jobbigt.

Vilken lycka jag har. Som har en löparkompis av varje sort!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...