Direktlänk till inlägg 5 juli 2018
Sparkar ilsket av mig täcket tillsammans med nattens sista mardöm. Att inte ha barnen samlade tär på mig.
Flämtande kryper jag fram till öppningen och gör vad jag kan för att få fart på lutfomströmningen. Behöver luft. Svalka.
Solen värmer redan upp vårt sovrum (vad ska jag annars kalla den lilla kapellförsedda bäddsoffa vi spenderar våra nätter i till havs) så till den milda grad att det knappt går att andas. Jag går ner och öppnar även åt de sjusovande små (några är små och några är inte det längre) så att även de ska få lite nytt syre i lungorna. Märker att de inte ens har det varmt. Men det kan inte hjälpas. Jag öppnar ändå. Rättvist ska det va.
Ingen tänker tydligen göra mig sällskap i det vakna så jag tar mitt pick och pack (min telefon) (det är ju det enda man behöver nu för tiden) och går ut och sätter mig på berget. Ser solen. Nån uppgång är det inte tal om. Den är vaken långt före mig. Men jag ser den. Och det är alltid nåt.
Svensk sommar.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 |
31 | ||||||||
|