Direktlänk till inlägg 24 oktober 2017
Nu är beslutet taget och jag andas ut.
Till slut gav vi upp. Både maken, jag och inte minst vår älskade nioåring.
Efter drygt tre år av kamp och fight för att få lugna lektioner med god arbetsro för våra barn så är det fortfarande en elev som tillåts klättra utanför huset på fönstrena när de sitter och har mattelektion. Och som tillåts gå omkring och smälla i dörrarna på lektionstid. Fortfarande tillåts en elev ränna runt över hela skolgården när resten av klassen förväntas gå på led till matsalen.
Jag kan inte under några som helst omständigheter acceptera detta! Det spelar ingen som helst roll vad denna gosse har för bokstäver eller diagnos, kan skolan inte ge honom det som krävs för att han ska följa den ordning som gäller bör han plockas ur klassen. Resten av alla tjugo barn har rätt till lugna skoldagar!
Nu har vi besökt skolan i grannhålan och dit flyttar gossen om ett par veckor. Och det kommer bli alldeles underbart.
Äntligen kan vi släppa detta spektakel.
Så skönt!
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 | |||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 | 14 | 15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|