Tackade av barnen efter dagens judoträning, ställde mig upp och tackade av mina hjälptränare och klev av mattan.
Fram till mig kommer en mamma och berömmer mig alldeles enormt för min träning med barnen.
Säger att det är skillnad när jag har pass, att jag hör hemma här, att jag har så himla fin hand med barnen och att jag är så bra, helt enkelt.
Vad gör jag? Börjar så gott som lipa!
Börjar bortförklara mig och komma på en massa löjliga förklaringar till varför hon upplevde mig som en bra tränare. Som om jag måste komma med en ursäkt.
Varför kan jag inte bara lära mig att ta emot beröm och komplimanger och säga tack?!

Tack!

Jag ljög!
Ber så hemskt mycket om ursäkt, men jag hade missförstått längden på löpvarvet!
Det var inte sexhundra meter, utan sjuhundra. Så gossen min sprang faktiskt mer än jag räknat ut. Hela 10500m!
Fast det spelar ju ingen roll. Eller, nu gör det ju lite det eftersom det är en tävling om vilken klass som sprungit längst.
Men. Men. Imponerande hur som helst.

Ligger nu på soffan med benen i högläge för att vila ryggen. Den är inte, med betoning på 'inte', bra.
Och vi åker till Italien nästa vecka.

Gröttallrikarna stod på rad i kö till mikron imorse. Hade jag anat att så många plötsligt skulle ha gröt till frukost hade jag ställt mig och kokat den på spisen istället!

Det var skoljoggen idag. Spring så många varv du hinner på en timme.
Klasserna upp till och med femman sprang varv på sexhundra meter, medans de äldre springer varv på ettusenetthundra meter.
Jag har min plats som jag alltid sätter mig på för att heja. Jag känner en så stor del av barnen i skolan att det finns en hel del att heja på!
Och peppar, peppar, jag har hittills kunnat vara med varenda år! Jättekul!

Nu för tiden springer dock högstadiet inte samtidigt som de yngre, tyvärr, utan istället senare efter lunch. Så då har jag ibland gått och hejat två omgångar och ibland bara varit med när de yngre springer.
Men idag ska jag hämta lilleman vid samma tid som högstadiet kör sitt race, så då kan vi ju faktiskt titta lite på dem också.
För kul är det! Det är kul när skolan hittar på sådana här saker, blir liksom lite festivalstämning.
Sen är de ju så kollosalt duktiga. Alla barn.

Gruppen var inte jättestor, men de var ett jämnt antal, hela passet igenom! Och det är kors i taket!
Det brukar alltid komma någon insläntrandes en halv minut för sent, eller någon som gör sig illa går och sätter sig på läktaren och sen är de ojämna ändå.
Men inte idag. Idag kunde vi jobba i par från början till slut.
Vi hoppade bock, gjorde judorullningar, vändningar och jobbade på att lära oss skillnaden i greppet på tre liknande tekniker. Och att faktiskt kunna namnet på dem!

Det är roligt att vara tränare för barn. Och lite klurigt ibland.
Barn som är tuffa och slänger sig in i nya övningar och helt orädda låter sig kastas omkring, kanske kastar kompisen lite snabbt. Men de är ofta lätta att prata med. Att få dem förstå hur viktigt det är att vara försiktigare.

Barnen som är rädda, som tycker allt nytt är läskigt och som får ont överallt av minsta lilla. Där är det svårare.
Vill de ens vara här? Är de i bråk bara för att de ens behöver komma hit? Tvingade? Då känner de sig ju som förlorare redan när de kliver upp på mattan.
När man inte vill, tycker det är lite läskigt, då gör lätt allt lite ont.
Det jag vill då är ju att de ska lyckas. Trots allt; klara av det. Ibland kan jag fixa det. Ibland fixas det av sig självt. Av barnet självt.
Idag avslutade vi med en typ av dragkampslek, alla mot alla. Då ser den osäkre till att hålla i. För allt vad hen är värd. Och vinner!

Det är en seger.

Hopkrupen i min hammock sörjer jag det faktum att min rygg smärtar något enormt. Inte så där när jag bara står och går, men vid höftböjningar av olika slag gör det rejält ont.
Skit också! Hade ju ont och avstod träningen i lördags. Men på söndagen drog jag iväg på en mils löprunda. Igår hade jag fortfarande ont, men körde bänkdag ändå.
Jag är ju bra på det där, att bita ihop och köra på. Tänker alltid att det är nog bara jag som löjlar mig när jag känner värk eller trötthet. Som att jag försöker skolka. Från mig själv...
Nej. Nu måste jag få bra rygg!

Idag gjorde jag lite enkel yoga en stund och sen tog jag en ganska lång promenad med en pod i lurarna istället. Promenader brukar alltid vara det bästa för ryggvärk.
Ska försöka tvinga mig från träning under ett par dagar. Yoga och promenader får vara medicinen.
Nu måste jag få bort ryggproblemen. Ordentligt.

Har en allvarlig fundering.
När världen ser ut som den gör och fredsläget känns så ostabilt som det gör idag börjar jag fundera på att ordna med en krisberedskap.
Det knasiga i det hela är nog inte min fundering i sig utan mer det faktum att den känns fånig. För det är den inte!
Egentligen borde jag ha ordnat till någon typ av krisreserv för länge sen.

Tanken jag har nu är att fylla en garderob i källaren med mat och annat som kan komma i behov vid ett eventuellt krisläge.
Konserver, ficklampor och batterier, sårvård, ett par dunkar med vatten (måste förstås bytas med jämna mellanrum), vattenreningstabletter kanske?
Vad mer kan tänkas vara bra?
Måste kolla upp.

Försökt läsa mig till detta med periodisering på allvar. Jag har ju kört en ganska lång tid med sex veckors cykler. En på höga antal reps med lägre vikt och nästa på lägre antal reps med högre vikt.
Men. Huvudövningen i varje pass, basövningen, har jag ständigt jobbat på tre till fem reps och tre till fem set. Och sen ökat svagt hela tiden, antingen reps, set eller kilo.
Nu börjar jag fundera på om det bör vara annorlunda. Åtminstone tre olika cykler och att basövningen är med i periodiseringen. Kanske självklart för andra, men jag kan ju inte det här.

Läste ett upplägg som avslutas med en cykel av kraftig volymminsking och avskalning. För att komma ur tröttheten och plocka fram kraften.
Känns som att det kunde sitta bra nu efter min period av tung träning rakt igenom.
Så idag började jag med basövningen på tre rep gånger fyra set. Fick minska vikten för att jag känner mig så sliten och jobbade med strikt teknik istället. Kändes jättebra ändå.
Plockade bort en komplementsövning helt och drog ner på vikt och rep på de övriga. Kommer minska på dem ännu mer nästa vecka. För att veckan därpå ta bort dem helt.
Den här cykeln kommer bara få tre veckor. Sen tänker jag köra de andra på fyra.

Ser fram emot att kanske få känna mig stark igen.