Med doften av mossa och fuktiga löv i luften kröp vi in bland grenarna vid vår lilla svampgömma i eftermiddags. Och nu så hade de äntligen börjat titta upp. Trattisarna.
De flesta var ännu på tok för små, men vi fick ändå med oss lagom till en smaskig middag.
Torskrygg med vitlöksfräst svamp.
Mums.

Den stora dagen kom. Och stunden flöt förbi. Ilsket gråtandes vägrade lilleman kliva upp på mattan. Mamma var tyvärr inte med och kanske blev det fel att gå på judo med pappa.
Och att dessutom träna för annan tränare.
Blir att tänka på det i framtiden!
Även om jag alltid ser till att så gott som undvika honom på träningarna, just för att det är tokigt att vara tränare åt sina egna barn. Men det är ju alltid jag som är tränare när han går på judo.
Måste nog bli ändring på det.

Rotade fram gamla bilder från 2010.

Min högt älskade förstfödda gosse, som slukade böcker i travar i många år.
Lärde sig läsa innan skolstart. Läste 'Lasse-Majas detektivbyrå' när han gick i sexårs och plöjde hela 'Harry Potter'-serien när han gick i ettan. Tyvärr slutade han läsa när han kom upp i högstadiet. Jättetråkigt.
Böcker är viktiga. Läsning är viktigt.

Min go'a gosse nummer fyra. Si.
Gillade musik tidigt. Dansade och rockade loss med påhittad gitarr tills familjen köpte en riktig. Den plinkade han på med fantasins melodier.
Riktiga gitarrlektioner började han ta för ett år sen och han är riktigt duktig. Är med på framträdanden och har till och med ställ upp på soloframträdanden. Han är tuff.

Minstingen E. Här fyra veckor.
Kommer för alltid vara min bebis. Stackaren.
Så otroligt söt och envis. Med ett humör utan dess like. Blir kanske så med fem äldre bröder.

Imorgon är en stor dag. Men lilleman tycks inte känna av det. Kanske kommer nerverna pirra imorgon. Kanske inte.
Judo och gradering är lite vardag i det stora blå huset. Men nu är det hans allra första. Kommer han lyckas?
Klart han gör, annars hade jag ju inte släppt dit honom!

Första graderingen för liten och sista första-graderingen för den här familjen.
Imorgon kommer samtliga familjemedlemmar ha graderats i judo.
Alla utom pappa.

Andäktigt tog jag stegen ner till källaren och mitt älskade hobbyrum.
Gymmet riktigt drog efter andan när jag tände lampan. 'Kommer hon nu? Ska vi leka?', viskade det välkomnande.

Idag har ryggen varit hundra gånger bättre. Som om endast samtalet med kiropraktorn fick smärtan att stilla sig. Värken sitter mer lokaliserat i höger höft och jag inser att mina återkommsnde ryggproblem måste tas på allvar. Något måste jag förändra i min träning för att det ska bli mer hållbart.
Nu blev det nog för mycket med tung styrketräning av rygg och ben plus utökad löpning. Höften och ländryggen säger ifrån.

Löpningen vill jag inte plocka bort. Den ska finnas där i rent meditativt syfte. Men den tunga träningen av marklyft och knäböj är kanske något jag inte behöver prioritera. Den kan jag lägga på en mer balanserad nivå utan någon större plan på balla maxvikter. I alla fall för en tid. Försöka fokusera på att bygga upp en stabilare rygg som inte går sönder hela tiden.
Istället kan jag få låta bänkpressen ta plats. Det är ju den jag gillar mest ändå.
Så nu ska jag försöka lägga upp en ny träningsplan.

Det började med en liten mysig stund av rehab och rörlighetsövningar för axlar och skuldror. Det är inte klokt vad ett kilo kan vara tungt!
Åh, vad jag älskar mitt gym.

Solen bländar honom där han sitter. På trappan upp mot kapprummet slog han sig ner. Intill honom leker några barn på snurran. De skrattar och faller omkull.
Över skolgården springer någon i jakten på en ivägsparkad kotte. Bollarna är ännu inlåsta.
Pojken skyddar sina ögon mot solen och tittar på leken.
Han väntar. På fröken.

Nyduschad med en kopp te sätter jag mig till rätta i soffan framför Grand Designs. Bullar upp mig med kuddar bakom ryggen i ett försök att minska värken. Den är konstant.
Har pratat med min kära kiropraktor, det är underbart att ha en trogen sådan, han har hängt med mig i drygt femton år. Han har följt mina turer med graviditeter, bäckenuppluckringar, träningar, tävlingar och alla andra galenskaper jag gett mig in på. Han känner min kropp och dess uppbyggnad, var jag är stark och var jag är svag och vet precis vad mina smärtor kan bero på innan jag knappt förklarat dem.
Idag berättade jag att min värk inte blir bättre av promenader och stretchning som de brukar, och direkt beskrev han var min smärta satt och hur den gick ner längs låret mot knät. Helt underbart att direkt bli förstådd på det viset!
Tyvärr är han ju inte den lättaste att få tid till, han är ju så duktig och fullbokad. Men lite tips och rekommendationer fick jag i väntan på besöket.
Alla borde han en kiropraktor som han.

Med Celine i lurarna trampar jag stigen fram. Blöta steg genom regnvått gräs och hala bergsklyftor. En ensam blåklocka hälsar mig och några vilsna vinbärssnäckor bereder min väg.
Åkrarna ligger tunga under den molntäckta himlen. Det är vackert. Så otroligt vackert.
Världen är vacker.