Direktlänk till inlägg 25 september 2017
Någon har säkert räknat trappstegen.
De var oändligt många.
Den slingrande stigen ner till Manarola från hotellet var en upplevelse i sig. Helt galet brant och bitvis läskig att ta sig genom.
Vi tog såklart den extra långa 'panorama-vägen'.
Utsikten var slående!
Väl nere i Manarola fick jag kämpa med tårarna över det faktum att jag var där. På den plats jag bara sett på bild! Så otroligt vackert och med häpnadsväckande arkitektur.
Benen skakade av den långa vandringen ner. Men det fanns inte ens en tanke hos mig att vi inte skulle ta samma väg upp.
Slog oss efter några timmars flanerande ner på en liten resturang som serverade de godaste musslor i vitvinssås jag ätit. Sedan var det dags att ta sig upp igen.
Helt tagen av denna resa.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|