Direktlänk till inlägg 19 september 2017
Jag är så stolt över mina stora gossar. Äldsta går sista året på Natur och känner i år att tempot är mycket lugnare och allting mycket lättare. Till och med sista kursen i matte som han valt extra är plötsligt jätteenkel. Handlar mest om logik.
Tänk att han snart har klarat av sina tre gymnasieår på en av de tuffaste linjerna på den tuffaste skolan med de högsta meritpoängen. Och han kommer inte ens ha fyllt arton när han går ut!
Och min näst äldsta som just börjat Teknik och tydligen kör lika många mattekurser som Naturarna. Och han trivs riktigt bra och känner att allt flyter på som det ska. Har första riktiga matteprovet på fredag, men känner bara lugn inför det. Även han är ju ett år yngre än de andra.
Mina underbara gossar. Mina stoltheter.
De ger mig lugn. De behöver jag inte oroa mig för.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|