Tackade av barnen efter dagens judoträning, ställde mig upp och tackade av mina hjälptränare och klev av mattan.
Fram till mig kommer en mamma och berömmer mig alldeles enormt för min träning med barnen.
Säger att det är skillnad när jag har pass, att jag hör hemma här, att jag har så himla fin hand med barnen och att jag är så bra, helt enkelt.
Vad gör jag? Börjar så gott som lipa!
Börjar bortförklara mig och komma på en massa löjliga förklaringar till varför hon upplevde mig som en bra tränare. Som om jag måste komma med en ursäkt.
Varför kan jag inte bara lära mig att ta emot beröm och komplimanger och säga tack?!

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...